SUP-SM 2015 the story

I mål efter 10 km Runn

I mål efter 10 km Runn. Foto: Garmo Media.

"Skidåkarna" blev 3:a och 7:a

”Skidåkarna” blev 3:a och 7:a. Foto: Garmo Media.

Klicka här för att komma till Garmo Media.

Resultat SM i stående paddling (SUP) 2015 finns här. Bilder finns här.

Magnus Lindstedt tog som väntat guld både på sprinten och distansen

Magnus Lindstedt tog som väntat guld både på sprinten och distansen

Så har jag deltagit i mitt första SM i stående paddling, tillika min andra SUP-tävling. Det blev en 7:e-plats av 20 startande, vilket var ungefär som väntat.

5 km-banan på 2 varv vid Roxnäs udde utanför Falun i sjön Runn bestod av totalt 8 vändningar på 10 km. Dagen innan hade jag tränat en del vändningar när Axel och jag var ute och paddlade och visst gick det betydligt bättre än förra tävlingen i Halmstad. I Halmstad tappade jag kanske 20 s per vändning, medan jag igår ”bara” tappade 10 s i de vändningar som gick bra. Man känner sig proffsig när man hoppar bak på brädan och snabbt svänger runt bojen!

Svårt med start, vändningar och vågor
Starten blev en chock. I Halmstad var vi 11 st på startlinjen på en å, nu var vi 20 st på en sjö. Det var skillnad. Det var trångt och mycket svallvågor från de andra brädorna, så jag stod typ still första halvminuten. Vid första bojen efter några hundra meter låg jag 12:a, men sedan körde jag successivt upp mig och efter några kilometer låg jag 7:a, en placering jag höll in mål.

Axel, jag och Magnus

Axel, jag och Magnus. Foto: Ulrik Karsten.

Just vändningarna var lite frustrerande, eftersom jag kunde ha en rygg (det lönar sig att ligga bakom) som jag tappade vid bojen och sedan tog det några minuter innan man hade tagit igen 10 s. Eftersom det är minimal skillnad på medelfarten och toppfarten när man SUPar (jag har ofta 8,0-8,5 km/h i snitt och 10-11 km/h i max) så är det svårt att snabbt stöta ikapp någon, som man exempelvis kan göra i löpning, cykling och skidåkning.

Balansakt andra varvet
Efter knappt ett varv var jag bara lite efter 5:an och 6:an (med bra vändningar hade jag nog legat i rygg), men på sedan blev det svårare. Dels körde de bra, dels fick jag problem då det började blåsa mer och vågorna blev större. Både vid första och andra vändningen på andra varvet kraschade jag (eller är facktermen i SUP kanske ”badade”?). Jag var snabbt uppe på brädan i båda fallen, så det tappade jag inte så mycket tid på. Men hela andra varvet hade jag svårt för vågorna och kunde inte riktigt gå på max, utan fick primärt fokusera på balans och riktning. Andra varvet gick 2,5 min långsammare än det första. Med mindre vågor hade den skillnaden varit betydligt mindre, men placeringen hade nog ändå blivit densamma. 5:an och 6:an körde båda starkt på andra varvet.

Martin Backeus var en trevlig pojk som jag träffade för första gången i helgen. Han blev 3:a i sprinten och 4:a i distansloppet.

Martin Backéus var en trevlig pojk som jag träffade för första gången i helgen. Han blev 3:a i sprinten och 4:a i distansloppet. Axel och jag bodde hos hans mormor. Som även är mormor till Anders Backéus i roddlandslaget.

Sammantaget är jag ganska nöjd. Resultatet jämfört med andra blev trots allt lite bättre än i Halmstad, men jag tror jag har mer att hämta. De flesta passen är ca 45 min halvhårt och förra året blev det ca 5 pass och i år ca 10 pass. Hade jag tränat dubbelt så mycket och tränat mer teknik hade nog 5:e-platsen varit inom räckhåll (åtminstone med mindre vågor). Jag är fortfarande jäkligt imponerad över hur de som är före mig tar sig fram på vattnet och läser underlaget. Grymt bra jobbat alla! Axel Bergsten gjorde precis vad jag trodde, han tog medalj! Med lite bättre taktik hade han t o m kunnat vinna spurten om andraplatsen! Det lär bli fler längdåkare som äntrar sporten framöver.

Stort tack till arrangören för en jättebra tävling och tack till Martin Backéus som fixade boende. Tack också till Crosswater för hjälp med det mesta som gäller stående paddling!

Tävlingscentrum vid Roxnäsudden.

Tävlingscentrum vid Roxnäsudden.

Min SUP-framtid
Nu har jag tränat stående paddling i sommar och även kört två tävlingar. Jag är fortsatt mycket positivt inställd till sporten och det mycket familjära stämningen i denna lilla subkultur. Man känner sig väldigt välkommen och många kom fram och pratade med Axel och mig och tyckte det var roligt att ”skidåkarna” kom till start.

I år blir det inga mer tävlingar, men nästa sommar kan jag tänka mig att köra 2-3 st, gärna ett rejält långlopp som t ex Klarälvsbanan eller Dalslands Kanotmarathon i SUP-klass, vilket lär ta minst 5 timmar. Framförallt planerar jag att träna mer SUP nästa sommar. Det ger grym bålträning och utmanar balansen, samtidigt som det är roligt att upptäcka nya ställen från vattnet. Jag funderar också på att köpa en klocka med stor display att sätta på brädan, för att slippa kolla på handen hela tiden. På så sätt kan man testa olika tekniker och få direkt feedback på farten.

Brädan jag tränat på i sommar var en glasfiber 28 tum bred och 12,6 fot lång, men nu har jag bytt till en lite snabbare och lite ostadigare, en kolfiber 26 tum bred och 12,6 fot lång. Båda Starboard. Den jag haft på tävlingarna har jag inte tränat på. Den är lite längre (för att gå snabbare), men samtidigt ganska bred och stabil.

Siffror
Längd:
10,11 km
Tid:
1:11:00
Snittfart:
8,5 km/h
Maxfart: 11,5 km/h
Varvtider (andra varvet typ 20 s längre):
34:18 och 36:42
Bräda: Starboard kolfiber 28 tum bred, 14 fot lång
Paddel: Quickblade kolfiber, ca 193 cm lång
Övrig utrustning: Shorts, t-shirt, USWE vätskeryggräck med Skips sportdryck med koffein

Precis innan start

Precis innan start

Det syns nästan på bilden hur vilsen jag är efter startskottet

Det syns nästan på bilden hur vilsen jag (i neongul tröja) är efter startskottet

Publicerat i tävling (sedan juli 2012), Träning | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Resultat SUP-SM 2015

   
 

Publicerat i Träning | 1 kommentar

7:a på SUP-SM

Axel Bergsten 3:a, Magnus Lindstedt 1:a och jag 7:a på SUP-SM. Ungefär som väntat, men andra varvet lite svårt pga högre vågor. Två krascher. The story kommer senare.  

 

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

Axel har vändningstekniken

Axel har knäckebröd, hemmagjord sylt, två hängmattor, en pilbåge, ett par rullskidor och 2 kg smör i sin bil

Axel har knäckebröd, hemmagjord sylt, två hängmattor, en pilbåge, ett par rullskidor och 2 kg smör i sin bil

2 varv på 5 km idag

2 varv på 5 km idag

Det blev en härlig heldag med Axel Bergsten igår. Det är en intressant karl med många lite annorlunda idéer. Vi åkte upp till Falun ihop från Skövde vid 11-tiden och kom sedan fram till sprintfinalerna och tittade, fotade, pratade och körde ett pass på 20 min. Förresten var skidåkarna Patrik Karlsson (som påstår att han ska sluta) och Linus Larsson där med respektive. Varför de inte ställer upp idag är oklart.

Att Axel skulle bli svår att paddla ifrån visste jag på förhand, eftersom han är en bättre skidåkare än mig och har tränat mer SUP. Men att han skulle vara så bra på vändningar (då man hoppar bak på brädan för att den ska bli överstyrd) hade jag inte räknat med. Han tar nog medalj idag!

Nu har Axel och jag precis ätit frukost där vi bor och sedan bär det av till Roxnäsudden där starten går kl 10. Jag hoppas att vågorna inte blir för höga.

 

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

På väg till Falun med Axel Bergsten

  

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

SUP-SM i Falun på söndag

Efter en dryg vecka med en lurig sjukdom bestämde jag mig i torsdags för att köra ett rejält intervallpass på Hallandsåsen (vi var precis i Vejbystrand i tre dagar) för att se om det skulle vara möjligt med SUP-SM på söndag. Det föll väl ut och jag gjorde bra tider i Hästens vatten-backen. Idag dagen efter känns det bra så det blir tävlande!

Läs om min kommande SUP-duell med Axel Bergsten här på langd.se.

Rickard och Marika sällskapade på passet, liksom nya Oakley Flak. Rickard är oroväckande stark på flacken, men fortfarande på behörigt avstånd uppför. 

Nu sitter Ida och jag i bilen från barnens kusin Sigrids 1 års-kalas till ett annat kalas, arrangerat av makarna Aktivitus, alltså Sara och Mattias Lundqvist. 

 

Publicerat i Träning | 2 kommentarer

Sjukdom i Östersund

I måndags kom familjen Wickström hem från Östersund efter en fem dagar lång tripp till den norrländska skidskyttemetropolen. Idas syster Åsa gifte sig med Mattias Nilsson på Mallorca i våras och i helgen hade de kombinerad bröllops- och inflyttningsfest med ca 40 gäster.

Den kändes sådär att cykla med joggingskor på Mattias 80 000 kr-cykel

Den kändes sådär att cykla med orakade ben och joggingskor på Mattias 80 000 kr-cykel

För ungefär en vecka sedan skrev jag på bloggen om hur bra form jag var i. Direkt efter jag skrivit det körde jag årets sämsta rullskidspass och när jag kom upp till Östersund på torsdagen var jag frusen, illamående och allmänt håglös. På fredagen sov jag 14 timmar. Några av extratimmarna kan nog relateras till den kroniska sömnbrist man har som småbarnsförälder, men en del av extratimmarna var relaterat till sjukdomen.

Sedan kände jag mig helt frisk på lördagen (tur det, jag hade inte gått på kalaset annars) och när David Ekholm undrade om jag ville cykla tackade jag ja. På kvällen var det fest, vilket var väldigt trevligt, även om jag var trött och så långt ifrån en partyprisse man kunde komma. Det var många skidskyttar och skidåkare på festen. Vid mitt bord satt bl a Sofia Bleckur, David och Helena Ekholm, Fredrik Byström och Julia Limby. En som var på festen som jag tidigare inte pratat med var Mikael Ojala, Mattias skidgymnasiekompis från Sollefteåtiden. Lekledare var Fredrik Uusitalo och Anna-Maria Nilsson, som skötte det med bravur.

Efter totalt 2 timmar A1 på fem dagar tränade jag sedan lugnt på tisdagen och onsdagen igen. Men på onsdagskvällen kom illamåendet tillbaka. Söndagens SUP-SM känns i fara.

Publicerat i Träning | 2 kommentarer

Marcus Hellner som orienterare

FullSizeRenderSom inbiten boråsare och stadens största lokalpatriot tillsammans med Jonas Colting så prenumererar jag självklart på Borås Tidning, som kommer varje morgon i brevlådan. Jag ägnar ca 15-30 min per dag till att läsa tidningen och även om det inte är DN-klass på alla delar så är det roligt att läsa om det lokala och ofta får man en känsla av sammanhang när man ser bekanta ansikten i tidningen.

Jag har dock mer än en gång ropat högt över att sportredaktionen verkar tycka mer om division 6-fotboll i Vårgårda än konditionsidrott. Exempelvis missade de både att Maria Nordström (tävlande för min klubb Ulricehamns IF, som ligger inom tidningens upptagningsområde) vann världens största rullskidstävling Alliansloppet och att John Börjesson blev 10:a och bästa svensk i Lidingöloppet. Detta påpekade jag för redaktionen och båda gångerna kom det en nyhet retroaktivt.

Nu vill jag passa på att hylla sportredaktionen för jobbet under O-Ringen! Minst 6 sidor varje dag med intressanta reportage av olika slag. Kul att läsa varje gång!

Tre uppslag om O-Ringen i Borås Tidning varje dag i en vecka

Tre uppslag om O-Ringen i Borås Tidning varje dag i en vecka

Publicerat i Träning | 2 kommentarer

Open 4 etapp 3 O-Ringen 2015 the story

Nöjd efter målgång. Foto: Rickard Börjesson.

Nöjd efter målgång. Foto: Rickard Börjesson.

Resultat Open 4 etapp 3 O-Ringen 2015 finns här. Jag blev 2:a av 147 på 4,5 km fågelvägen. Bilder finns här.

Först och främst vill jag konstatera: 1) Orientering är en fantastisk sport med en otrolig gemenskap. 2) Jag är djupt imponerad över hur sjutton orienterare kan springa så snabbt på svåra banor och samtidigt hitta rätt i stökig terräng. 3) O-Ringen ett härligt event alla entusiastiska konditionsidrottare borde pröva på.

Karta Open 4, etapp 3, O-Ringen 2015

Karta Open 4, etapp 3, O-Ringen 2015. Tävlingsområdet var Kransmossen i Borås, där vår 5 km långa rullskidbana ligger.

Blev 4,5 istället för 10
Sedan nästan tio år tillbaka kollar jag varje sommar var O-Ringen ska gå och om det skulle vara möjligt att springa en etapp. Det har aldrig riktigt passat (eller kanske rättare sagt jag har inte tagit mig tiden), men nu när det gick i Borås var det en självklarhet att springa en etapp.

Jag tänkte mig först ”Challenge 10 km”, som bedöms som relativt lättorienterad. Men hela familjen var med och dessutom skulle våra kompisar Dan och Karin komma på middag på kvällen, så jag kände att ”Open 4″ 4,5 km med klassificering lätt skulle bli lagom (Challenge 5 km fanns inte den dagen).

Att duscha i grupp utomhus samt att som vuxna människor stå nakna och diskutera vägval är fullt normalt i orienteringssporten

Att duscha i grupp utomhus samt att som vuxna människor stå nakna och diskutera vägval är fullt normalt i orienteringssporten

Toivo Pentonen försökte
När jag var liten åkte jag skidor för Hestra IF i Borås. Nästan alla som åkte skidor orienterade också, så även jag. Trots bra och tappra försök att skola mig av klubbkompisarna Henrik och Rickard Pentonens pappa Toivo så blev det aldrig någon orienterare av mig. Jag hade helt enkelt inte talang för det och tyckte dessutom det var roligare med längdskidåkning.

Jag sprang en del i H14, men sedan tog jag en paus på 8 år innan jag sprang Fjällräven Extreme Marathon Åre, som gick väldigt bra av den enkla anledning att det var lätt orientering och jag hittar bra i Åre eftersom jag har släktingar där.

Sedan blev det en ny paus, denna gång på 11 år, innan jag två dagar innan etappen gav mig ut i 40 min och tog några kontroller på hittat.nu-kartan.

Bommade knappt något
Så det var med en viss ringrostighet jag gav mig ut i skogen, men jag tyckte det gick förvånansvärt bra. Jag sprang helt OK tycker jag, även om jag inte är så snabb i obanad terräng. Jag bommade nästan inte heller någonting. Problemet var 1) Jag var lite väl defensiv och sprang flera gånger pinsamt stora omvägar för att få så mycket stiglöpning som möjligt och 2) Jag tyckte det var förfärligt svårt att springa och läsa kartan samtidigt.

Flera gånger när det var lite mer tekniskt sprang jag korta snuttar för att sedan gå för att kolla på kartan. Jag är oerhört imponerad av de som orienterar på hög nivå. JAG FATTAR INTE hur de gör! Att kunna springa snabbt obanat är en sak, att samtidigt läsa kartan och hitta rätt är en annan. Hatten av för dessa konditionsidrottare.

Strumporna har hängt i många år nu. Men varför gör en orienteringsklubb vita strumpor?

Varför gör en orienteringsklubb vita strumpor?

Intervjuad efter målgång
Resultatet då? Jag stör mig ibland lite på folk som återkommande kan säga typ ”Jag hade ingen aning om hur det skulle gå idag, men hoppsan, jag vann visst med 17 minuter”. I mitt fall hade jag faktiskt ingen aning, eftersom jag inte sprungit en liknande tävling på ungefär 18 år. Jag hade heller ingen aning om konkurrensen i Open 4, men eftersom det finns upp till Open 12 misstänker jag att ju längre och svårare banan är, desto bättre är startfältet.

Jag blev i alla fall 2:a av 147 i min klass och det var bättre än jag väntat mig. Det skiljde 40 sekunder till bästa tid så det var ju inte helt utom räckhåll.

Efter målgång blev jag intervjuad av Anna-Karin Strömstedt, som var assisterande speaker åt Per Forsberg, som jag själv också assisterat som speaker i samband med junior-SM på skidor i Borås för några år sedan. Anna-Karin var imponerad av min klädsel (som förutom skorna var rakt igenom från mitten av 90-talet) och flera frågor handlade om den. Och så lite om Borås och skidåkning också. Jag tycker speakerparet skötte sig utmärkt.

O-Ringen-generalen Maria Krafft-Helgesson, som jag känner genom Hestra IF, kom också fram och ville ta en groupselfie med mig. Mycket längre än så tror jag inte jag kommer i orienteringsvärlden! Det var även kul att träffa alla andra nya och gamla kompisar på tävlingsområdet. Hestra-gänget är i princip intakt från 90-talet!

Känner mig bekväm i Hestra IFs träningsställ

En ryggsäck utan stol är som en bukt utan boj

Även Astrid och Martin
Sammanfattningsvis var det en jäkligt rolig eftermiddag med bra stämning och oerhört kul att få skåda denna kamratliga, generationsöverskridande och nördiga sport på nära håll. Jag vet inte om man bajsar på rad inom orientering fortfarande, men helt klart är att frekvensen av ingenjörer är stor och få är ”fina i kanten”. Landsvägscykelsporten har en del att lära av orienterarna tycker jag (och kanske även lite grann vice versa).

Martin Josefsson sprang också en Open-bana, men han gav sig på lite tyngre grejer. Astrid gjorde sin orienteringsdebut som 3-åring då hon, Ida, Maj (på Idas rygg) och min mor körde Miniknatet. Astrid tyckte det var kul och det var roligt att hänga ihop på området före och efter våra respektive ”lopp”.

Banlängd
: 4,5 km
Tid: 34.40 min
Snittempo (om jag sprungit fågelvägen): 7.42 min/km
Min längd på GPS-klockan: 6,1 km
Mitt snittempo: 5.41 min/km

Övriga kommentarer: Kul att springa med Sportident istället för ”häftapparater” för första gången. Kontrollbeskrivningarna eller vad det heter som står på kartan för detaljer kring kontrollpunkten förstod jag inte mycket av. Det var svårt att springa sig jättetrött pga gick ofta när jag läste kartan, gissar att snittpulsen låg på ca 80 procent. Heltäckande klädsel är varmt på sommaren. Icebugsskorna med metalldubbar funkade kanon. Tumkompassen från förr visade fortfarande rätt.

Här ser man att jag sprang OK på alla kontroller utom 8 och 10, där jag hade 19:e resp 32:a tid. Vid kontroll 7 ledde jag.

Här ser man att jag sprang OK på alla kontroller utom 8 och 10, där jag hade 19:e resp 32:a tid. Vid kontroll 7 ledde jag. Det var ett roligt analysverktyg, det fanns inte på min tid.

Publicerat i tävling (sedan juli 2012) | Märkt , , , , | 4 kommentarer

Bilder Open 4 etapp 3 O-Ringen 2015

Mina Orienteringskläder är från H14-tiden, alltså sparade och inte använda på nästan 20 år. Tröjan, byxorna, sockarna, och Silva-ryggsäcken med inbyggd pall.

Mina Orienteringskläder är från H14-tiden, alltså sparade och inte använda på nästan 20 år. Tröjan, byxorna, sockarna, tumkompassen (nytt på den tiden) och Silva-ryggsäcken med inbyggd pall.

Publicerat i Träning | 1 kommentar