Igår lade jag ut den första delen av tre av en artikel jag skrev i Vasalöparen för fyra år sedan. Idag är det dags för andra delen, med Thomas Magnusson. Notera hans kraftiga periodisering i avseende på tid i träningen, 30 timmar i juli och 100 timmar i december. Missa inte heller hur fördelningen löpning/rullskidor kunde se ut på den tiden.

Var det bättre förr?

Vad säger de gamla storåkarna om dagens masstarter, sprinttävlingar och stakåkning i långloppen? Har längdåkningen förlorat sin själ? ”Nja”, säger skidkungarna Thomas Wassberg, Sven-Åke Lundbäck och Thomas Magnusson.

Av: Erik Wickström

Thomas Magnusson
Meriter: 2 VM-guld på 70-talet. 3:a i Vasaloppet 1973.

Thomas Magnusson. Foto: Vasaloppet.

Vad tycker du om längdskidåkningens utveckling sedan du lade av?
– Sporter måste utvecklas, så är det bara. Jag följer dagens elitskidåkning ganska bra, det är kul att se Hellner och dom andra på världscup och mästerskap. Jag ser även sammandragen från långloppsvärldscupen. Men nej, jag går inte in på SVT Play och ser hela sändningar från till exempel Marcialonga, datorer är inget för mig. Efter min aktiva karriär som tog slut 1978 jobbade jag bland annat med Swix, men när jag slutade med det för 20 år sedan har jag hamnat lite längre från kärnan av elitverksamheten.

– Jag gillar sprinten, masstarten däremot har jag lite svårt för. Det är ganska trist att se en klunga åka samlad hela vägen till spurten där allt avgörs. Men visst, först i mål vinner som alltid. En individuell tremil skulle jag dock hellre se på mästerskapsprogrammet.

Hur ser du på föreningslivet idag, tar man väl man hand om ungdomarna?
– Det är hårdare konkurrens om sporterna idag, så urvalet minskar. Klubbarna gör så gott de kan för att behålla skidåkande ungdomar. Tidigare var skidåkning många gånger en given vinteridrott, men med alla fina idrottshallar så har konkurrensen från alla bollsporter blivit mycket större. Det är en stor skillnad mot Norge, där man inte spelar så mycket innebandy, basket, ishockey etc under vintern. Istället åker barnen skidor. Utbudet av andra vinteridrotter är helt enkelt mindre i Norge. Vidare har de ju också en helt annan tradition där jämfört med Sverige. Själva träningen tror jag inte skiljer sig nämnvärt länderna emellan.

Om du hade varit längdskidåkare idag, hade du nått världseliten med dagens utrustning?
– Det är en hypotetisk fråga, det är omöjligt att svara på.

Sommaren 2014 var jag på läger i Delsbo med Lager 157 Ski Team. Bilden tog jag med mobilen på en morgonjogg. Jag tror både Brink och Thomas Magnusson kommer från Delsbo, för Brink hade otaliga historier om denne legend och pekade bland annat på en liten åker där Magnusson snurrat i timmar när det var dåligt med snö.

Tycker du att dagens skidåkare gör träningen onödigt komplicerad?
– Jag tycker att man ska titta mer på sig själv, göra träningen mer personlig. Man kanske är lite för mycket styrd från tränare idag. Visst bör man vara lyhörd för forskning inom fysiologi, utrustning, pulszoner med mera, men man bör främst se till att lära känna sin kropp riktigt bra.

– Om dagens skidåkare bör träna med högre puls vet jag inte, men man ska inte jaga timmar. Man ska inte samla på sig massa mjölksyra på varje träningspass, å andra sidan ska träningspassen ge effekt. Jag själv pulserade min träning ganska mycket, vilket var vanligt då. Timtalet över en säsong kunde exempelvis vara 30 (juni), 30 (juli), 45 (augusti), 60 (september), 90 (oktober), 120 (november), 100 (december), 50 (januari). Under tävlingssäsongen varierade det och var styrt av hur de viktiga tävlingarna låg.

– Under barmarkssäongen siktade jag på 60 procent löpning och 40 procent rullskidor, men det blev oftast hälften var med tanke på att jag var lite skadad. Jag har aldrig kollat mitt tempo varken på träning eller tävling, så jag vet inte hur snabbt jag sprang. Men på träning gick det ganska lugnt tycker jag. Cykla gjorde jag bara när jag var skadad.

Bästa minne från karriären?
– Det är naturligtvis den största meriten, VM-guldet på tremilen i Falun 1974. Stafettguldet från Lahtis 1978 är också ett bra minne.