Det var roligt att åka på de nya skidorna från Atomic

Resultatlista från Stråkenloppet finns här

Jag vann Stråkenloppet utanför Mullsjö idag. Det var jätteroligt. Jag gillar att vinna. Igår efter Idas utsökta middag med ett Merlot-vin (mamma har sprungit marathon där, så jag var tvungen att pröva) hade jag en hård kamp mot våra gäster i Jeopardy. Det är förskräckligt roligt med sällskapsspel och jag är lika nervös när jag spelar sådant som när jag tävlar på skidor. Nackdelen är om vi bjudit hem några vi känner halvbra och jag förlorar, eftersom det faktiskt har hänt att jag sopat undan allt på spelplanen om det gått dåligt. Men jag är bra på att uppriktigt erkänna mina förluster, därför anser jag mig inte vara en dålig förlorare.

Igår drog Olle och jag hem till min far professorn för att valla i hans källare. Jag vallade skidorna jag lånat av Oskar Svärd med glidvalla över hela skidan och ett par av mina två nya Atomic-skidor med fäste enligt nedan.

Det lustiga var att när jag glidtestade skidorna vid upprepade tillfällen på tävlingsplatsen så gled de med fästvalla bättre, trots att Oskars skidor normalt sätt går bättre. Tydligen är kombinationen HF6 + 2 delar FC7x, 1 del Start SF30 inte lika bra som HF8 + Start SF30.

Jag hade tänkt att staka, men efter glidtestet kändes det självklart att själv paret med fäste. Det fäste lagom mycket och glidet var OK.

En stor eloge till arrangörerna som skottat ihop en slinga på 8,5 km. Härligt jobbat!

Kände mig urstark
Loppet avgjordes på golfbanan, 8,5 km fem gånger med en rejäl backe i början av slingan som steg 50 höjdmeter. Första 5 km var vi ca 8 personer i tätklungan. Då gjorde jag en tempoökning och plötsligt blev vi bara fyra. I foten av backen efter ca 1 mil körde jag sedan helt max ända upp till toppen och fick en lucka på typ 20 sekunder. Sedan hade jag en fantastisk resa de sista 33 km och jag kände riktigt stark.

Större delen av loppet stakade jag mellan de två ihopskottade spåren, det kändes som det gick fortast där. I uppförsbackarna körde jag lite frånskjut ibland, men ytterst sällan blev det diagonalåkning.

Stort tack för alla grattis och påhejningar. Jag varvade folk ganska ofta och mer än en gång fick jag höra trevligheter som ”Heja Erik, tack för en helt suverän blogg” och liknande. Från människor jag aldrig träffat tidigare! Det är jätteroligt att höra och det gjorde att jag åkte fortare! Tack också alla funktionärer som skottat banan och tack för en superb drickaservice från UIF och Martin Eckervad.

Jag känner mig urstark och är i mitt livs form!

Så här vallade jag mina nya Atomic-skidor
Väder: -4 grader och natursnö, mulet väder
Glid:
- Grafit som Sören på Ledsmi kokat ihop, förmodligen i köket
- Swix HF8 som jag värmde in två gånger
- Start SF30 högfluorspulver (jag har bara detta pulver och alfa, samt FC7x sedan igår)

Fäste:
- Ett lager gammal grön Swix-burk invärmd med varmluftspistol
- Tre lager Swix VR50 (i brist på VR45, som Olle försnillat) till 0,4-markeringen (klisterzon)

Struktur:
- Stenslipen var från Atomics fabrik
- 3 st red creek-rillers: 0 till -10, 1 mm och 2 mm, den sista bara bakre delen av skidan

Det var

Snygge-Marcus står på startlinjen idag. Kul! Han opererade knäet 22 december. Foto: Fru Wickström

Jag tänker nog staka i dagens Stråkenlopp. Banan utanför Mullsjö är ganska kuperad för att vara ett långlopp, då vi ska ta oss uppför en backe på 50 höjdmeter fem gånger. Men eftersom man skottat ihop slingan på golfbanan, så misstänker jag att uppförsbackarna kommer att vara fulla med sockersnö efter första varvet. Då blir det svårt att få grepp. Bättre att skippa fästvalla helt och hållet.

Men jag har inte bestämt mig än. Jag vallade upp två par skidor, ett par med fäste och ett utan. Det kan nog vara jobbigt att inte använda benen på 43 km, jag har aldrig kört ovallat på långlopp förr.

Hittills har skidan varit förbehållen forskning samt några få elitskidåkare och studenter vid Mittuniversitetets Skid-och Skidskytteuniversitet och elever vid Skidgymnasiet i Sollefteå. Normalt har rullskidor ett fäste som är flera gånger bättre än längdskidor för åkning på snö, utan att det drabbar glidet. Den nya rullskidan kan användas med varierande inställningar av både fäste och glid, vilket gör att åkarna kan träna in rätt teknik inför vintersäsongen.
- Med den här rullskidan måste man tänka på tyngdöverföring och teknik, vilket liknar klassisk längdskidåkning, säger Mattias Persson, tränare vid Skid- och Skidskytteuniversitetet på Mittuniversitetet.

Nu planerar forskarteamet serietillverkning. Det innebär att vanliga motionärer också kommer att kunna använda skidan.
-  Även vasaloppsåkaren vill ju träna in en bra teknik, säger Mats Ainegren.

Bild på rullskidan finns här

Den tror att det det går 38 min snabbare att åka 9 mil i -40 grader jämfört med -5 grader. Kärvt?

Beräknad tid i Vasaloppet vid -5 grader

Beräknad tid i Vasaloppet vid -40 grader

Stråkenloppets skottningslag

Olle och åkte till Mullsjö idag och klämde tre varv på banan som Stråkenloppet ska avgöras på. Det blir en 8,5 km-bana med ganska lätt kupering, dock en ganska rejäl backe i början av slingan, så jag kommer nog att åka med fästvalla. Banprofil läggs snart ut på arrangörens hemsida.

Förutsättningarna är inte direkt skitbra. Mullsjö hade mest snö i Sverige under en period förra året, med ett över 1 meter tjockt snölager. Nu är det mindre här på gränsen mellan Småland och Västergötland än vad det är i Borås. Typ 10 cm.

Banan går i stort sätt enbart på golfbanan där det är gräs, så då är det ganska lugnt, men vid vägövergångarna och de korta sträckor banan går på grusvägar är jag orolig för skidorna. Hur som helst är det ganska coolt och retro att man skottat hela banan. Det blir två ”platåer”, ett spår på varje platå.

Jag är orolig för vägövergångarna.

En seger är alltid en seger. Jag gillar att vinna, även ifall det bara är en lokal tävling. Det är något visst med att stå överst i resultatlistan, nästintill roligare än att stå överst i startlistan.

Efter helgens Intersportlopp utan pulvervalla satsade jag hela vallabudgeten på Boråsmästerskapen istället. Med Olso Sportslagers Alfapulver och två Red Creek-rillers (1 mm och en för 0 till -10 grader) stakade jag mig runt på mina skejtskidor i fyra minusgrader.

Varvet var 950 m (enligt min GPS) och vi i H21 körde 6 varv på den relativt flacka banan. Redan innan start kände jag att den goda formen håller i sig och jag kände mig stark hela vägen med bra tryck i stakningen. Medelpulsen blev 165, max 175 (min max är ca 185-190). Komplett resultatlista finns här. Så här såg pallen ut i H21:

1. 15,31 min Erik Wickström
2. 16,09 min Mattias Claesson (han med snygg TV-pausbilds-t-shirt)
3. 16,31 min Stefan Nordlander (en av Team Arkmeks stoltheter)

Martin Josefsson tog bilderna. Tack! Ikväll ska han och jag ta med våra brudar till Restaurang Villastaden i Borås. Det var vår julklapp till damerna. Jag har spanat in ett Amaronevin på vinlistan, så jag ska titta i bankboken om det finns möjlighet att njuta av det bästa med Italien.

Men att Kalla och Hellner vann 15 respektive 30 km skiathlon var i alla fall inte i närheten av så viktigt som att Patrik Nilsson gjorde fyra mål när Hammarby vann prestigemötet mot Edsbyn med 7-5 (3-2) i bandyns elitserie. Matchen ägde för övrigt rum i tisdags kväll, men kom inte med i onsdagens tidning. Men artikeln fick ju som vi ser plats på torsdagen.

DN Sport fredag 27 januari 2012

Mattias Svahn och Staffan Larsson

Äntligen fick jag en bra träningsdag. Ända sedan det fantastiska nyårsfirandet i Långberget har faktiskt träningen blivit lite bortprioriterad (svårt att tro, men faktiskt).

Men igår blev det en riktigt fin dag:
- 40 min styrka: på Onyx med Olle Häggdahl innan frukost. 10 min utan vikter + 30 min med vikter. Många övningar som sjukgymnasten visade för att kunna avlasta armbågen vid stakning.
- 2 h stakning: 3 st långa stakint på konstsnöspåret på 750 meter. 11.12-11.12-11.14 min, 2 min vila. Oväntat jämna tider. Gick inte helt max. Med Robert Malmgren på nedåkningen.
- 1 h SkiErg: 15 min uppv, 30 min med 70/20-intervaller, 15 min nedåkning. 1.49 min/500 m på intervallerna. 2.10 min/500 m på upp- och nedvärmning. Motstånd 10 på allt. Såg färdigt på Hinsehäxan på SVT Play.

Anledningen till att jag kallar det Staffan Larsson-dag är för att han stakade Vasaloppet 1994, pga en skada i högerknäet han fick i september året innan. För mig är en Staffan Larsson-dag mycket stakning, en del överkroppsstyrka och ett gäng stakintervaller och/eller SkiErg-träning. Så här såg min Staffan Larsson-dag ut i november.