Nille, jag och svärfar innan KortVasan förra året

Det mesta man behöver för 10 dagar i Dalarna inkl Vasaloppet: skidskor, tävlingsställ, underställ i ull (helst Aclima), skotork, rödvin, kamera, sulvärmare och handduk med älgar på.

Ida, Mora-Nisse och jag sitter i bilen på väg mot Mora. Vi kommer att stanna i Dalarna ända till Vasaloppet. Det känns jättetrevligt. Lugnt och skönt. Ida har tagit semester och jag har inte så mycket att göra på jobbet. Det gör att vi får mycket kvalitetstid som vi kan fylla ut med: fotograferande på alla loppen i Vasaloppsveckan, vila, lugn skidåkning, pussning och turistande. Det känns dock som en halvbra start av den romantiska semestern att jag sitter och skriver ett självupptaget blogginlägg i passagerarsätet, men på 10 dagar hinner man mycket.

Det ska bli trevligt att komma iväg. Första två nätterna bor vi i Mora hos en skidgymnasiekompis till Karl-Johan Westberg, sedan bor vi en vecka i Sälen i en av de stugor Ulricehamns IF har hyrt.

Familjär vallaservice
Idag avgörs KortVasan, där Idas familj mönstrar min svåger och svärfar. Svärfar har tränat stenhårt i vinter och hoppas kunna slå sin betydligt yngre måg. Han försökte muta mig att trixa lite i vallaboden, men jag har pudrat bådas skidor likadant. I morgon gör svärmor sitt andra skidlopp i karriären då hon återigen ska köra TjejVasan. Även hennes skidor har jag pulvervallat. Det känns lite som att kasta pärlor för svin att lägga på högfluorpulver på en mycket enkel skidmodell, men lite lyft ska det nog bli!

På tisdag ska jag åka HalvVasan om jag har blivit frisk till dess. Just nu ser jag fram emot att ta en massa bilder på glada skidåkare!

Ida (utan mössa) och hennes syster Erika efter TjejVasan förra året. I år hade Ida behövt släpa runt en extra människa, så hon avstår.

Ida är snäll och gör smoothies på massa konstiga bär åt mig på morgnarna nu när jag är sjuk.

Det är väldigt annorlunda att vara sjuk. Jag har legat i sängen flera timmar varje dag den här veckan. Det är inte roligt, särskilt inte med hög feber. Men samtidigt ganska behagligt. Jag har haft ganska låg arbetsbörda denna vecka, så när jag dessutom inte tränar har jag tid till allt möjligt.

Film
Bland annat gick åkte jag till ICA Maxi och hyrde Apflickorna. En fantastiskt bra film om…identitet som gjorde mig nöjd på förmiddagen. Långa klipp, liten rollista, okända skådisar och oförutsägbar (utan att syssla med återkommande tvära kast). Som vanligt tyckte jag filmen var för kort. Jag tycker nästan alltid filmer är för korta, i alla fall dramer.

Bok
Jag håller också på att läsa Sverker Sölins “Kroppens geni: Kroppens geni : Marit, Petter och skidåkning som lidelse”. Snyggare språk har jag aldrig bevittnat i en bok om längdskidåkning. Han skriver både om sin egen skidåkning och inifrån det norska landslaget. Författarens kärlek till sporten lyser igenom på ett självklart och naturligt sätt. Och hans research imponerar. Helt klart läsvärd. Det skulle vara intressant att träffa denne Sverker Sörlin, född 1956 och professor i miljöhistoria.

Marcus Johansson (2:a), Tobias Westman (1:a) och Erik Wickström (5:a) efter Landsjön Runt i våras.

Rullskidsikonen Tobias Westman ringde mig igår och var lyrisk över att han kört årets första riktiga träningpass, vilket i hans värld betyder rullskidåkning. Så här sätter han själv ord på det:

Nu var första riktiga träningspasset avklarat i år. Casco-hjälm,  -solglasögon och Eagle-sport rullskidor. Istället för Casco-skärm och längdskidor.

Inte sedan Rollsborundan har man kunnat träna riktigt riktigt. Rullskidor hårda intervaller i Sävedalen är idag nu avklarade. Såg nu att man var ca 15% sämre på intervallerna än innan VM. Om man nu skulle få för sig att åka Vasaloppet så kanske det skulle räcka med en veckas riktig träning för att kunna åka anständigt igen. Med 3 kg övervikt kanske man kan bränna bort på en vecka hård träning. Eller annars kanske man skulle kunna fettsuga sig några kilo (Annars kanske man rullar fram) Snart är de riktiga tävlingarna här. Det blir skönt att skippa de tjocka kläder för att slippa frysa.

Tejp i ansiktet räddade mig i det kalla König Ludwig Lauf. För övrigt gillar jag den här bilden, lucka på en meter till de övriga efter 4 km.

Jag har precis köpt lite tejp från Frost Tape för att skydda ansiktet vid kyla. Det blev i färgerna rosa och gult. Rosa för att påminnas av allt fint i samband med Giro d’ Italia förra året och gult för att det tillsammans med svart är Elfsborgs färger.

Jag har under en tid varit förespråkare av att kleta på vaselin i ansiktet vid riktigt kalla temperaturer. Medan många andra har kört med tejp. Nu har också ställt mig i tejpens hejarklack.

Frost Tape

Vit och panik
Det var inför starten i König Ludwig Lauf. Det var typ -22 grader på morgonen och vi testade skidor, med vaselin i mitt tryne och tejp i de andras. När vi kom in i Ekmans Fodax-buss för att värma oss strax innan start säger Samuel Norlén med myndig röst (är man 203 cm lång blir rösten automatiskt myndig): “Hörru Wickström, du är helt vit i ansiktet”.

Jag fick panik och torkade bort all vaselin och tejpade sedan fejan. Sedan frös jag ingenting. Så efter det så håller jag mig borta från vaselin. Att jag sedan valde att köpa Frost Tape istället för en budgetvariant på den lokala sporthandeln kanske var lite overkill, men nu känner jag mig i alla fall redo för temperaturer under -20 grader.

På sitt premiärpass hemma satte han grym serie tusingar med 3 min vila: 3.27-3.26-3.27-3.28 min. Hans personbästa som 381:a i Vasaloppet lär vara i fara.

Z har bytt ut de vanliga remmarna mot ett par riktiga skidremmar. Hans tjej Carola bakar för övrigt helt galet häftiga tårtor.

Så, där kom en kort presentation av detta par. Jag då? Jodå, fortfarande dyngförkyld. Men igår började äntligen gå åt rätt håll. Jag räknar med att stå på startlinjen i Berga By i toppform.

Men ändå. Det är inte kul. Jätteintekul. Skittråkigt. Att vara sjuk veckan innan Vasaloppet. Rejält sjuk dessutom. Sängliggande hade jag varit om jag inte jobbat. Jag dricker varmt vatten med ingefära, citron och vitlök. Jag klunkar Kan Jang. Jag trycker i mig Echinacea i toxiska nivåer. Jag håller tummarna.

Klockan 03.12 måndag morgon vaknade jag upp med en sandlåda i halsen. Jag har hållit mig frisk länge, men de senaste veckorna har jag känt att jag legat på gränsen. Och till slut gav mitt normalt sett pansarbeklädda immunförsvar upp. Så här har träningsdagboken sett ut hittills i veckan.

Måndag 20 feb: Sjuk. Feber, halsont, snuvig. Känner mig sjuk.
Tisdag 21 feb: Sjuk. Feber, halsont, snuvig. Känner mig sjuk. Hostan kom mot kvällen.
Onsdag 22 feb: Sjuk. Feber, halsont, snuvig, hosta. Aningen bättre, men fortfarande kass

Vallajärn från Star

Jag har precis börjat använda ett nytt vallajärn: STAR SW06 Digitalt vallajärn. Det går ända upp till 170 grader, vilket inte alla modeller gör. På så sett blir det lättare att lägga på pulver. Många nya högfluorpulver kräver mer än 160 grader. Tidigare hade jag ett ganska billigt järn, det här var helt klart ett lyft.

På vanliga paraffiner känner jag inte så stor skillnad, men när jag lägger på högfluorpulver tycker jag det är lättare att få det jämnt och det känns som det går in bättre i belaget. Handtag i kork är också fint!

Den totala prylgalning som kan allt om de flesta skidgrejer, Andreas Forneman, visar på videon nedan hur det fungerar.