Jag hittade en spark som passade fint in i omgivningen. Peter Westerberg, som har byggt hus istället för att träna i sommar, stod bakom kameran.
Det blev en mycket trevlig helg Malung. Både Olle och jag gjorde bra lopp i det anrika Skinnarloppet, som fram tills för bara några år sedan var Sveriges näst största skidlopp. Att de marknadsförde sig som ”Sveriges största seedningslopp” säger en del om Vasaloppets roll i skidsverige…
Oskar Svärd, Jörgen Aukland, Jan Ottosson, Oddvar Brå, Bengt Hassis, Sixten Jernberg, Mora-Nisse d ä och andra finåkare har vunnit Skinnarloppet, som hade premiär redan 1924. Men på senare år har det tappat lite mot Tartu Maraton i Ski Classics, samt Bessemerloppet (obs, varning för ful hemsida) i Högbo.
Återigen ett trevligt resultat
Loppet har dock fortfarande hög status och det är alltid många åkare från Sveriges långloppselit som kommer till start. Förra året kom jag 11:a, knappt fyra minuter från täten. I år kom jag fyra, bara 34 sekunder efter segraren. Jag visade återigen för mig själv att jag tagit ett stort kliv från förra året och att jag håller en jämn och hög nivå.
Väderprognosen sade att det skulle komma ca 1 dm nysnö under loppet. För att slippa vallabekymmer valde jag därför att staka hela loppet. Mycket praktiskt på många sätt (snön kom dock tyvärr innan loppet). Sören Kannius på Ledsmi (säljer bla pannlampor och vallagrejer) och jag hjälptes åt att valla upp två par skidor med pulver, ett par klassiska och ett par skejt. Jag valde till slut skejtskidorna, som vallades så här:
- Ett lager Swix LF6
- Ett lager Swix HF8, invärmt två gånger
- Swix pulver FC78 (Supercera), invärmt två gånger
- Swix riller 1 mm
Väder: -2 grader, nysnö, blanka spår, halvklart
Mycket Swix denna gång, annars åker jag även ofta på Starts glidvallor. Skidorna gled mycket bra, vilket betyder ungefär som de andra i klungan. De körde dock med fäste.
Skinnarloppet är 45 km långt och banan är tre varv: först ett 3 km-varv på eljusspåret, sedan två varv på ett 21 km-spår. Redan efter 3,5 km blev vi en grupp på 4 personer som höll ihop i stort sätt hela vägen: Pär Jonsson, Håkan Löfström, Peo Svahn och jag. Pär och Peo drog mest och kändes starkast, särskilt Pär. Håkan och jag drog mindre.
Ingen optimal stakbana
Det gick för det mesta bra att staka, men trots Skinnarloppets blygsamma totalstigning (ca 500 höjdmeter?), så är det ingen bra stakbana. Backarna är korta och branta, istället för långa slakmotor. Jag fick faktiskt saxa i 5-10 backar och vissa sträckor blev därför jobbiga. I övrigt gick det lätt att hänga med både uppför och nedför.
Sören Kannius, så ser han ut
Med ca 6 km skruvades farten upp rejält och med flera korta, branta backar i rad blev det för jobbigt för mig och jag fick släppa med cirka 3 km kvar till mål.
Håkan Löfström vann både loppet och spurtpriserna efter 3 km och 24 km. Pär körde på ruggat, Peo och Håkan på burkvalla.
Jag vill rikta ett stort tack till min klubbkamrat Johan Nymans familj och Andreas Forneman, som langade dricka. Tack även till den Ove Fagerlund på den välsorterade skidbutiken AktivX i Malung, som gentilt lånade ut ett par reservstavar som jag som tur var inte behövde använda.
Men ändå. Det är inte kul. Jätteintekul. Skittråkigt. Att vara sjuk veckan innan Vasaloppet. Rejält sjuk dessutom. Sängliggande hade jag varit om jag inte jobbat. Jag dricker varmt vatten med ingefära, citron och vitlök. Jag klunkar Kan Jang. Jag trycker i mig Echinacea i toxiska nivåer. Jag håller tummarna.
