Jag trodde aldrig en avdankad 27-åring skulle kunna bli så glad på en rullskidbana i Borås. Men det blev han. Dagens 10 km K på Kransmossen gick endast 20 s långsammare än då jag satsade som hårdast och var som bäst (USA-åren 2002-2006). Då körde jag med standardhjul (2:or) fram och bak. Idag hade jag tröghjul (3:or) fram, vilket bromsar farten något. Alltså är prestationen likvärdig. Båda gångerna var det 25 grader varmt och solsken. För övrigt typiskt boråsväder.

Jag tycker det är helt fantastisk kul. Mitt skid- och rullskiduppehåll mars-2006 till december 2009 gav perspektiv på det mesta och nu är i princip nästan alla träningspass roliga. Jag är inte lika seriös och onödigt inrutad nu, vilket gör livet roligare och lättare att leva, både för mig själv och omgivningen.

Förutom en lugnt åkandes Gurra Laggren var bröderna Kalle (JSM-guld i år) och Alexander Westberg med och körde idag. De hade 2:or på rullskidorna och gick i mål på 22.00 respektive 23.00, mot mina 23.39. Att jag var så långt efter bekommer mig inte det minsta. Även “förr i tiden” var jag på klassiska rullskidor ofta 1,5 minut efter de som jag sedan åkte jämnt med på vintern. Man måste istället kolla hur man själv utvecklas. Det är likadant med löpning. Man är inte den bästa skidåkare om man springer fortast. Men om man kapar en minut på sitt eget personbästa har man antagligen även blivit en bättre skidåkare.

Det blev tyvärr ingen velodrom i Falun i helgen. Den får vänta och myten hålls vid liv. Istället blev det 5 mil stakning till en pionträdgård utanför Annelund och diagonalåkning i Fagersta. Jag funderade mellan tröskelintervallerna om the Hives någon gång kommer göra en musikvideo med rullskidor. Bröllopet i Avesta var jättekul och innehöll det mesta. Slipsen åkte av under strax före valsen.

På onsdag är det Pro Tour-tempo som gäller. 10 km med en stigning på ca 50 m. Förra gången landande snittet på 40,5 km/h på linjehojen. Hinner tempocykeln komma siktar jag på 43 km/h i snittet. Målet är i så fall att slå Robert Bengtsson.