Min definition av en bra dag är när Ida är glad, jag är glad, vi träffar nära vänner och familj och (naturligtvis) jag får träna. I lördags var det en bra dag. Och innehållsrik för mig.
–          Vallade fäste och gled för Ida, hennes mor och hennes syster
–          Åkte ett lugnt och fint 2h-pass på dagspåren på Hemus
–          Såg på damernas VM-jaktstart
–          Blev bjuden på en Hawaii till lunch efter att vunnit en hemlig vadslagning med Nille
–          Tog emot Ida i Mora som slog personligt rekord med 39 min i TjejVasan. Nytt pers: 2h 51min.
–          Skejtade ett kort intervallpass på Hemus elljusspår
–          Lagade en helt klart acceptabel Flygande Jakob till oss alla sex
–          Sommarpreparerade de andras skidor

I fredags åkte svärfar Inge, min blivande svåger Nille och jag KortVasan på 30 km. Inge och Nille (totalt 5 km skidträning i år) gjorde det bra och kom in på drygt 3 timmar. Jag själv åkte i distansfart (40 min per mil) hela vägen, men skarvade på när jag kom till Mora skidstadion, så tiden blev 3.14. Det var väldigt intressant att åka KortVasan från 8:e led. Shit vad trångt det är. Och vad dåliga spåren blev. Att åka i elitledet på Vasaloppet med perfekt preparerade spår, personlig drickaservice, pulvervallade skidor och 600 träningstimmar är en barnlek mot vad de flesta motionärer presterar.

Många kommer till Dalarna med usel skidutrustning, knapphändig träning och får åka i en folkmassa där spåren är söndertrasade, framförallt i uppförsbackarna.

Men stämningen var på topp, och jag tog mig tid att åka med en sexigt grön magväska och stanna på kontrollerna för att ta ett par bilder. I Hökberg inledde jag sockerfrossan genom att ta två muggar blåbärssoppa som var lika viskös som sirap. En bulle på det och jag var hade energi upp till halsen följande timme.

Alla är vi tävlingsmänniskor
På lördagen var det alltså tjejernas tur och de gjorde det skitbra. Ingen i Idas familj har någonsin tävlingsidrottat, om man bortser från en TjejVasa och en handfull motionstävlingar i löpning. Därför var genomförandet det primära och enda målet. Trodde de.

Ida vann en häst.

Faktum är att dessa icke tävlingsmänniskor kopierade mitt eget beteende efter tävling: de var euforiska över hur kul det var och ville vara med på massor av bilder; de ville prata om loppet och hur det kändes där och där; de diskuterade fäste och glid; de gick in på internet och tittade på andra åkares tider; de gick t o m in på kompisars tider under hela 2000-talet; de ville genast anmäla sig till nästa år. Slutsats: alla blir tävlingsmänniskor när de väl börjar tävla, eftersom de inser hur förbannat kul det är, oavsett nivå. Det finns alltid folk att jämföra sig med.

Mysig stuga i Sälen.

Från igår söndag till fredag kommer jag att bo med Emil och hans föräldrar, snygge-Marcus och långe-Erik i en stuga i Sälen. Det känns bra. Jag har tillbringat mycket tid på resande fot med Emil och det funkar alltid väldigt bra. Dessutom brukar jag kunna jobba mycket. Inte minst eftersom hans sömnbehov är ungefär 12 timmar per dygn. Fredag till söndag bor vi i Hallby utanför Malung innan Vasaloppet.

Träningen kommer att bli ganska sparsam nu. Förra veckan blev det 18 timmar med mycket lite intervallträning pga av en oroande rygg och denna vecka kommer se ut ungefär som det brukar innan långlopp. Det har funkat bra i år och även i fall det inte kommer gå tipptopp i Vasaloppet kommer jag inte förkasta ramen för denna sista vecka:
–          Måndag: Vila
–          Tisdag: Alt-träning tot 2 h (simning och/eller löpning och/eller inomhuscykel)
–          Onsdag: Skidintervaller skejt eller klassiskt totalt 1 h
–          Torsdag: 3 h lugn klassisk distans. Lätt fartökning sista kilometrarna
–          Fredag: Vila
–          Lördag: 45-60 min klassiskt med 3 st 2 min-intervaller i långloppsfart
–          Söndag: Långlopp

Kost: Normal mat med 1-2 påsar carboloader tors, fre, lör.