Ett år sedan

24-timmars natten. Foto: Magnus Östh.

24-timmars natten. Foto: Magnus Östh.

För exakt ett år sedan, den 31 mars kl 07.20 år 2016, startade vi på löparbanan i Vålådalen. 24 timmars stakning på en 412 meter lång bana. Det vore överdrivet att säga att de 43,8 milen förändrade mitt liv, men har i alla fall påverkat mig oerhört mycket och det var en helt obeskrivlig resa (som finns att läsa här). I stort sett inga svackor varken mentalt eller fysiskt. Det är det jag är mest stolt och nöjd över att ha presterat i idrottsväg.

24-timmars i Vålådalen 31 mars-1 april 2016. Foto: Magnus Östh.

24-timmars i Vålådalen 31 mars-1 april 2016. Foto: Magnus Östh.

Dels över att sätta upp ett högt mål (minst 43,3 mil, som Teemu åkt tidigare, i fristil) och klara av det, dels om planeringen inför och genomförandet. Det blev en magisk kick att klara det. Det spelar ingen roll vad det handlar om, men att sätta upp ett högt mål för sig och klara det är en självförtroendeboost utan dess like. Och det hjälper en i många sammanhang under lång tid framöver. Det resonemanget har jag utvecklat en del när jag varit ute och föreläst om 24-timmars.

Sedan jag började åkt skidor igen 2010 har jag sällan haft motivationsproblem, men efter 24-timmars blev i princip alla pass lätta. Jag kör exempelvis aldrig med hörlurar längre, vilket jag tidigare ibland gjorde på vintern. Kan man åka ett dygn på ett spår på 412 meter utan musik eller poddar är det heller inte så svårt att åka 2 timmar på ett spår på 1 km.

Två personer som saknas på bilden som tog var sitt mycket värdefullt pass på flera timmar för mig är svärfar Inge och Fredrik Adler Pommer.

Tobias Magnusson, jag, mor Lena Lindberg, far Ulf Wickström och Gunnar Winroth. 5 min efter målgång. Tillsammans sov personerna på bilden ca 6 timmar under dygnet. Snacka om att ställa upp. Två personer som saknas på bilden som tog var sitt mycket värdefullt pass på flera timmar för mig är svärfar Inge samt Fredrik Adler Pommer.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ett år sedan

  1. Göran skriver:

    Hatten av igen Erik, motiverande för oss alla!

Kommentarsfältet är stängt.