Osbecks bokskogar på Hallandsåsen. Bok är ett av många träd med bara en vokal.
I bilen på väg till Stockholm i torsdags ägnade jag ganska mycket tid åt att fundera på varför så många träd är enstaviga: gran, tall, ek, bok, en, al, alm, ask, lönn, rönn etc. En enda vokal hela bunten.
Men jag kom inte fram några vettiga svar. Även idag gav jag det tio minuters tankeverksamhet och frågade också några kursdeltagare vid middagen. Inte heller de kunde ge några bra svar. Jag får fundera vidare.
Känns som en given fråga du får ställa till Språket i P1 Erik! Ser fram emot kommande avsnitt där Henrik Rosenkvist svarar på din fråga
Språket är bara en reminiscens från sitt forna jag sedan stjärnduon Anna-Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson slutade. Inte samma grej nu. Men visst, fortfarande bra. Jag kanske mejlar och frågar.
Kan det vara såpass enkelt som att de var bland de första sakerna som fick ”namn” när språket utvecklades och att de därför alltid i språkbruket därefter fått korta namn?
Även om de första benämningarna (tror inte att en människa för 20000 år sedan tittade ut i vårakogen och på stockholmssvenska snäste ur sig ”björk”….) säkerligen inte är desamma som idag så har kanske traditionen fått styra språkutvecklingen?
Jag har tänkt lite åt det hållet. Eld, vind, sten, berg, träd, sjö, hav etc följer ju också mönstret. Vatten är däremot en felande länk.
Ja, det hade varit värt en högre licensavgift för att få höra L-G Anderssons röst igen.
Så du har likt Gunde enstaviga funderingar? Själv är mitt favoritträd äppelträd.
Jag gillar kastanj bara för att den är tvåstavig. Och så ek såklart.