Henrik Sjöberg (då Pentonen), Joakim Albrektsson och jag 22 år senare. Bilden efter GM-guldet i stafett 1996 för Hestra IF i H13-14 hänger på väggen i Hestrastugan. Nu är vi ledare för tre olika barngrupper. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt.

Igår var jag för andra tisdagen den här vintern ledare för den minsta gruppen vid Hestra IFs skidskola vid Hestrastugan. Denna gång var vi två ledare som delade på ansvaret.

Hestrastugan vid ett annat tillfälle

Förra gången, för två veckor sedan, var det första gången jag ställde upp som ledare i någon av våra barns aktiviteter (Astrid går även på simskola och vi har tidigare gått på gympa med båda barnen). Det kändes ganska speciellt. Kul att kliva in i den delen av världen. Det var lite lustigt igår då jag gav skidlektioner åt ett danskt gäng hela dagen för att sedan fortsätta att göra samma sak fast ideellt och med barn på kvällen.

Det är skillnad på vuxna och barn. Jag är trygg i min roll som skidinstruktör för vuxna, men ännu inte på samma sätt när det gäller barn. Där har jag såklart mycket att lära om allt möjligt, men de verkade i alla fall tycka det var roligt. 17 st barn var det i typ åldrarna 4-7 år.

Både Astrid på 5,5 år och Maj på 3,5 år är med. Och även några av deras kompisar och kusiner. Det blir socialt både under timmen på snön och vid fikan efteråt. Jag hade koll på nästan hälften av barnen tidigare och lyckades lära mig namnen på de resterande igår. Men lär glömma en hel del till nästa gång. Ida och jag tror mycket på namnlekar för att både barnen och ledarna ska få en chans att ha koll på vad dem heter.