Igår var Joakim Lindholm från mjukvaruföretaget Altair på besök. Han går utbildningen Excecutive MBA vid Handels i Göteborg och jobbar just nu med sitt exjobb tillsammans med Philip Lejon.
De vill svara på frågan ”Varför tycks framgångsrika företagsledare vara överrepresenterade i resultatlistor från exelpelvis Ironman, marathon och andra tävlingar inom uthållighetsidrott?” och jag fick ge min input ur ett perspektiv som skidcoach.
Det blev en trevlig pratstund på en timme. Det är inte helt sällan jag blir intervjuad för examensarbeten, uppstatser etc och det är alltid trevligt! Enda smolken i bägaren var väl att Joakim inte drack kaffe, så jag fick sitta själv med den perkolatorbryggda koppen.
Intressant! Kan du sammanfatta dina tankar? Till och börja med, är de verkligen överrepresenterade i resultatlistorna? Och är det inte så att tex ironman har blivit en tävling för ”överklassen” pga svindyrt med anmälan + all utrustning som krävs.
Undrar om tesen är hållbar. Går undersökningen till enligt vetenskapens alla regler så ska det väl visa sig. Urvalet av tävlingar är ju t.ex ganska viktigt. På högprofilerade tävlingar som drar folk från när och fjärran är det en no brainer pga kostnader osv.
Är det inte också så att många inom konditionidrotter som är duktiga BLIR företagare, alltså företagsledare, oftast inom eller kring sporten för att kunna leva nära/på den. Jag kan tänka på några exempel 🙂
Det är en komplex fråga och vi pratade som sagt i en timme och riktigt så långt får det inte plats att skriva här. Kostnaden för prylar resor etc är en sak. Mode och grupptillhörighet en annan. Det enorma drivet efter förbättring en tredje. Målmedvetenhet en fjärde. Sedan finns det ett halvdussin ytterligare områden att reflektera kring 🙂
Som uthållighetsidrottare litar jag inte på folk som inte dricker kaffe!! =)
Helt rätt, lite suspekt känns det.
Nja 🙂