Så här arg ser din fru ut i Hökberg om du lägger på för lite fäste

Ida åkte TjejVasan igår, för 3:e gången. Med undantag från Västgötaloppet tjejer i år är detta den enda skidtävling hon har åkt.

2010 hade hon 3.30, 2011 hade hon 2.51 och 2012 blev det inget pga av en stor bebismage. I år har det blivit lite mindre träning, så hennes tid på 3.06 var hon jättenöjd med. Naturligtvis skiljer sig förhållandena åt, så tiderna är på ett sätt helt irrelevanta.

Ida glad med sina 3.06

Jag hade pulvrat Idas skidor och lagt på fäste. Jag tittade rekommendationerna och tänkte ”man kommer att behöva en mjukare valla, det blir alltid superblankt i spåren efter 5000 åkare när det är några minusgrader och finkornig snö”.

Härlig utskällning
Ida fick en kladdig burkvalla under skidorna, men det räckte inte. Hennes glid var bättre än alla hon åkte med, men fästet var precis som för många andra nästintill obefintligt. I Hökberg där Astrid och jag stod och hejade fick jag en sådan där härlig utskällning som bara en man som vallat bort sin fru kan få. Med hög stämma bland all publik på kontrollen förklarade hon hur dåligt jag hade vallat. Astrid har nog aldrig sett mamma så arg på pappa. Jag skrattade lite inombords, tänkte på hur arg Sara var på David när han bommade vallningen vid ett träningspass i Ånnaboda 2008, och lade sedan på en ännu kladdigare burk. Men självklart tyckte jag synd om Ida, inte lätt att staka 3 mil om man inte tränar så ofta.

Fästet blev lite bättre, men man skulle nog t o m ha lagt på klister. I mål var i alla fall Ida glad igen och jag är skitimponerad hur hon alltid ger 110 procent med nummerlapp på. Hon har verkligen ett starkt psyke på tävling!