Erik Wickström – Konditionskonnässör

Sverker Sörlin, idéhistoriker och skidintresserad

Sommarträning – nio goa pass

Så här har de senaste avsnitten av Niklas Bergh och min podcast Lagom Kondition sett ut. Nu har vi sommarlov och återkommer igen i nästa vecka.

• 169. Racereport: Båstad-Mölle. Allt om Eriks rullskidlopp Båstad-Mölle. Samt gästspel av Team Ramudden på cykel.
• 170. Frågespecial. Lyssnarfrågor.
• 171. Sommarbingo! 9 pass du inte vill missa i sommar.
• 172. Är konditionsträning fördummande? Bonusavsnitt med Sverker Sörlin. Bör vi göra något bättre av vår tid än att träna och tänka på träning?

Tack till dessa avsnittens sponsorer Orsa Grönklitt, Rullskidcenter.se och Smartfish.

Jag brukar inte ha rullskidlektioner på sommaren i Vejbystrand, men denna vecka har det blivit ett undagtag två gånger.

Kul med nya diagonalbackar och staksträckor som omväxling till de vanliga på Viared i Borås.

Pappas båt, som går under namnet ”Farfars räserbåt”, är bra för bad. Idag var vi ute en sväng på en i stort sett spegelblank Skälderviken.

Avslutade en tidig staktur en dag med att köpa frukostfrallor på ICA Vågen

Ida och jag i Magnarps hamn

Cykeltur med Adam och Susanne Stenman och deras vänner Linda och Mattias

Cykling på Bjärehalvön

Merida stålracer från tidigt 90-tal. Går som ett skott.

Landsvägscykling i solsken är svårslaget

Astrid stukade foten så allvarligt att hon inte kunde stödja på den på ett par dagar. Det hindrade henne inte från ett besök vid Grevie backar, där de tydligen spelade in någon Sisyfos-lek i Mästarnas mästare.

Robert Eriksson åkte några timmar längre än mig.

Vi spelade en timme padel med kusinerna. Kul att Vejbystrand har två banor.

Min svåger Erik Lindell har koll på grillen

Dubbelcharioten kommer vi nog behålla även när den inte behövs för barnen

3 varv på milspåret i Hålehall med sommarkompisen Adam Stenman

Hålehallsstugan utanför Förslöv

Syster Ellen Lindell på cyclocross och jag på tävlingsskejt. Uppe på Hallandsåsen. Jag åkte ifrån henne uppför Sinarpsdalen medan hon var snabbare än mig på platten. I de största nedförsbackarna höll jag på hennes rygg som broms.

Det är bra drag här nere i Vejbystrand. Förra veckan var det precis som på många andra ställen rejält varmt medan det är aningen svalare men fortsatt fint väder denna vecka.

Förra veckan var vi oftast på stranden på förmiddagarna och eftermiddagarna med lunch hemma för att försöka hålla barnen inne ett par timmar mitt på dagen då solen var som starkast.

Pappas har lyckats få bra fart på växterna i pergolan

Barnen gillar att fiska krabbor i Magnarps hamn och Vejbystrands hamn, men ibland är vi också vid stranden eller i Gubbahålan på Heden mellan Magnarp och Vejbystrand.

Denna vecka har det bl a blivit ett besök på Hembygdsparken i Ängelholm samt padel, minitennis och minigolf (Maj lyckades vid ett hål svinga så kraftigt att bollen flög ut från banan och träffade Astrids ben, men inget sjukhusbesök den gången).

Bra med träning
Det har varit gott om besök och middagar i olika konstellationer. Jag är faktiskt osäker på om det bara varit vi fem i vår familj på en enda middag hittills. Både Ida och jag tycker det är kul med många sociala grejer under ett par veckor. Tur för oss andra att Ida är bra på att laga mat.

Solnedgång i Vejbystrands hamn. Rickard och Marika Bergengren på besök. De har stuga i Torekov som ligger 2 mil bort.

Träningen går ganska bra. Jag fick till nästan 10 timmar förra veckan och denna vecka blir det nog lite mer än pga Bjäre Trail Run 51 km på lördag.

Några av passen jag kört här nere:

• 2 st flacka 13 min-intervaller på 3:or runt Magnarp som jag kört tidigare. Ca 23,5 km/h i snitt med start och mål på samma ställe. Inte rekord, men inte heller jättedåligt.
• Skejtintervaller med ryggsäck på tävlingsrull efter att ha hämta padelrack vid postombudet.
• Skejt på tävlingsrull på Hallandsåsen med syster Ellen på cykel.
• Löpning i över 30 grader för att studera puls. 8 slag högre snittpuls och 4 s långsammare per km vid samma flacka runda på knappa milen jämfört med svalare väder.
• Stakintervaller på Elpex-4:or på Hallandsåsen.
• 3 varv på milspåret vid Hålehall på Hallandsåsen med Adam Stenman.
• 3 h cykel (årets andra pass) med Adam och Susanne Stenman samt deras vänner Linda och Mattias. Adam och Susanne hade med sig extra energi till mig, vilket verkligen behövdes. Tydligen hade jag glömt det och kroknat även på förra årets tur, något jag själv hade förträngt. Jag mötte upp dem i joggingskor och en pet-flaska vatten eftersom jag blev sen och inte hann hitta flaskor och blanda sportdryck. Som tur var hade Adam ett par skor att låna ut.
• Adeptmästerskap Wickström Coaching i 15 km F. Siktade på 30 km/h i snitt, men det blåste 9 m/s på öppna fält så jag landade på 27,9 km/h.
• Löpintervaller i sommarsolsskogen med Adam Stenman, som var strax bakom med lite lägre puls. Jag hade 6.19-6.15-6.08-5.59 min med 2 min vila. 6.10 min i snitt (ganska nöjd med det, framförallt att de två första kändes ganska ”lätt”) att jämföra med rekordet på 6.03 min jag satte vid ungefär samma tid förra året, då jag var i riktigt fint slag. Detta var 13:e gången var sprang det passet och det var det tredje snabbaste försöket.
• 1 h lugn stak med Robert Erikson från Björkfors GoIF som är någon vecka i Glimminge Plantering på sommaren.

Så glad över pappas fina landsvägshoj.

Det har blivit en sommartradition att vi ser teater med Pettson och Findus i Hembygdsparken i Ängelholm.

Ingen sommar utan Pettson och Findus på Hembygdsparken i Ängelholm!

Som vanligt med Ballongteatern. Jag gillar formatet med bara två skådespelare (tre med små inhopp från ”Gustafsson”).

På väg hem från Lilla Hult i Skepparkroken där jag hämtade padelrack hos postombudet.

Det är adeptmästerskap i skejt i Wickström Coaching i nästa vecka så jag har kört några intervallpass på tävlingshjul.

Trädgårdsfest med en massa vuxna och barn och femkamp.

Ida jobbar med magväska. Det känns 2021.

Det är alltid speciellt med semester för mig som egenföretagare. Det funkar liksom inte att bara koppla ur i en månad och sedan återgå till skrivbordet efter sommaren.

Egentligen känner jag inget större behov att vara helledig, eftersom mitt jobb även mitt största intresse. Men på sommaren försöker jag varje år vara så ledig som möjligt i 4-6 veckor, då jag kanske jobbar 20-60 min per dag (det är inte alltid lätt att få in det heller, ofta blir det att jag går upp före de andra i familjen). Någon dag i veckan mer.

Det hade varit ganska tråkigt för både mig och övriga familjen om jag varje dag suttit framför datorn hela förmiddagen när de andra varit på stranden eller någon annan utflykt. Dessutom vill jag träna, gärna lite mer än de 7 timmar per vecka som är någon form av grundnivå för mig. I år vill jag snitta 10 timmar i veckan under juli och augusti.

Löpning är precis som vid större delen av västkusten inte superlattjo i Vejbystrand. Både Jakob Böhm och jag är rörande överens om att det är överskattat att springa vid havet. Platt och vändbana. Vi föredrar skogen och kuperingen i Borås.

Lite padel och tennis i sommar?
När vi åkte upp till Jämtland för ett par veckor sedan började 4,5 vecka semester för mig. Nu är vi nere i Skåne och stannar här några veckor, kanske en månad för mig och barnen. Det är svårt att inte trivas här nere. Min mor, min far (förutom nu i två veckor då han är i Skärhamn och vi lånar hans hus) och min syster med familj är här. Och det är ganska socialt med många tillställningar med grannar etc, något vi gillar.

Jag uppskattar hur Vejbystrand är uppbyggt sett till trafiken. De har lyckats skapa en miljö i samhället där få tar bilen korta sträckor och att det inte finns genomfartstrafik. Det gör att barnen kan röra sig ganska fritt med sina kusiner och sommarkompisar.

Nyligen hade vi Martin och Josefin med familj på besök. Det blev bad, krabbfiske, ridning etc. Maj är helt besatt av krabbfiske. När det är varmt har vi en sejour vid vattnet på förmiddag och en på eftermiddagen. Mitt på dagen försöker vi få barnen att vara inne nu när det har varit så stark sol.

Förhoppningsvis kan jag spela lite padel och tennis i sommar. Men det är svårt att få till om man även vill hålla uppe konditionsträningen och jobbet. Alltid vill man göra mer än man kan!

Strax nedanför Åreskutans topp

Vandring runt Mullfjället. Blött.

Lite regn vissa dagen, men ofta fint. Astrid tyckte det vara kul att utnyttja regnskyddet på hennes rygga, som hon gärna bär. Maj går däremot utan ryggsäck.

Fjällvandring i Åre

Johan Kask, nu team director för Visma Ski Classics-laget Team Curira

Lite sen på bollen då vi varit i Skåne en vecka nu, men vår tur norrut i år såg i a f ut så här:

• En natt hos Per och Helena i Örebro på vägen upp
• Tre nätter hos Idas syster Åsa i Östersund
• Tre nätter hos min farbror Arne i Åre
• En natt i Orsa på vägen ner

Sedan var vi bara hemma en dag innan vi drog vidare till Skåne.

Näbbskor för Jubiluemsvasan på Tomteland? Jag måste fixa utrustning till det.

I Östersund var det till stor del kusinlek. I Åre bor farbror Arne och Lynn. De var dock inte hemma så vi fick vara i deras hus själva. Det ligger fint i slänten ner mot Åresjön precis nedanför vägen upp till Ullådalen.

Första dagen gick vi upp på Välliste och ner, ca 7,5 km. Andra dagen från Ullådalen runt Mullfjället ner till Duved (blöt led, det finns bättre i området), ca 13,5 km. Tredje dagen gick vi med Johan Kask med familj Edsåsdalen till Vita Renen, som dock inte var öppet. Det kanske blev en tur på 5 km. Sista dagen gick vi också med Kasks, som vi även åt middag med i Undersåker efter bad i Hensjön dagen innan. Eftersom vi inte hade hela dagen på oss tog vi liften upp till Hummeln var för att sedan gå resterande ca 500 höjdmeter upp till Åreskutan.

Fjällvandring med barn?
Jag får ofta frågor kring hur det funkar att fjällvandra med barn. Vi har gått en del med familjen i Grövelsjön och Åreregionen och jag tycker överlag att det går jättebra.Det ska sägas att vi är bekväma vandrare som jobbar med dagsturer. Tälta gör vi främst på hemmaplan.

Ajaj, inget höjdare på senaste löpgrejen.

Att syssla med monotona grejer som längdskidåkning och vandring är ju i grunden inget barn tycker är skitkul. Samtidigt kan jag tycka att det finns ett värde i att tillsammans sträva efter ett mål (en topp) och att det är visst motstånd på vägen. Varje dag äter vi ett Kinderägg på högsta punkten. Det är något Astrid och jag började med då vi två var i Åre för två år sedan.

Vissa dagar klagar barnen lite grann när vi går, främst första halvtimmen, men inte speciellt mycket. Då hade vi inte gjort detta. På denna resa verkade barnen uppskatta vandring mer än de tidigare gjort. Astrid frågade t o m en förmiddag då vi väntade ut regnet varför vi inte kunde ge oss ut direkt.

Sedan går det ju såklart extra bra med andra barn. Johan Kask och jag har känt varandra sedan skidsport.com/GLID-tiden sent 00-tal, men vi har aldrig träffats med familjerna. Men barnen blev snabbt vänner och då gick vandringen ännu lättare.

Att ha med Stig funkade ganska bra. Han vill gå själv vissa sträckor och då tar det ganska lång tid. Samtidigt behöver han ju röra sig lite då han sitter långa sträckor i bärstolen på ryggen.

Vid toppstugan i Orsa Grönklitt efter stakning dit. Det svider i ögonen när svetten rinner ner.

Utan handskar till Grönklitt
På vägen hem bodde vi en natt på STFs vandrar hem nere i Orsa (till salu för 5 mkr om du är sugen) för att kunna gå på Tomteland i Gesunda dagen efter. Jag gick upp i ottan för att kunna köra banan för Grönklitt Double Poling Hill Climb. Den går från där vägen upp till Grönklitt startar till Toppstugan, via rullskidbanan på 5 km.

Tävlingen går på 2:or men jag stakade på Elpex-4:or. Jag körde inte max, men ganska hårt (150 i snittpuls). Det tog 69 min inkl en felkörning före multibanan på ca 2 min. Sedan skulle jag ner igen. Det var lugnt förutom första 50 meter vid toppstugan då jag tog av mig rullskidorna och gick.

Hela passet blev 2 h 15 min med 18,7 km/h i snitt. Jag körde utan handskar för första gången över 2 h. Det gick ganska bra.

3.45 fart istället för 3.30-fart
Kretsloppet Långlopp är en knapp halvmara och eftersom det ingår i Kretsloppscupen samt att jag jobbar med Kretsloppet ville jag springa det. Så jag passade på dagen vi var i Borås. 21 km solo i regn är inte det lättaste. 12,5 km asfalt, 8,5 km grusad stig. Flackt. Men jag tänkte att om jag nu helst springer på 1.13 kan jag väl sänka garden lite grann och springa på 1.15 eller 1.16 typ.

Det gick bra i några kilometer. Sedan blev det ett sjunkande skepp. Till slut landade jag på 3.45-fart, vilket innebär 1.19 på halvmaran (tiden blev 1.18 pga något kort bana).

Jag har bara sprungit 2,3 mil i snitt i veckan första halvåret i år jämfört med 3,3 mil förra året. Och kanske tog passet i Orsa dagen innan hårdare än jag trodde. Men ändå. Jag har märkt att det inte riktigt vill sig när jag ska hålla fart över tid oavsett aktivitet. Historiskt bottennapp (förhoppningsvis i alla fall sett till några år framöver).

Dromskåran i Bydalsfjällen

Fjällöpning i Bydalen med Robie Islam och hans kompis Kekke

I podcasten Lagom Kondition brukar vi säga att vätskeryggsäcken är ultralöparens snuttefilt. Jag själv gillar vätskebälten du har runt midjan bättre, men den här gången var det ganska bra att kunna ha med sig mycket vätska.

Ovanför Dromskåran. Utsikt över Bydalens slalombackar.

Fjällöpning i Bydalen med Robie Islam och hans kompis Kekke

Att springa i fjällen är bland det bästa jag vet.

Österfjället. Eller kanske var det Storfjället.

Hoka One One Speedgoat 4 är egentligen har egentligen lite för tjock sula för att knixiga stigar, men det gick fint.

En av dagarna när vi i Jämtland för ett par veckor sedan sprang jag i Bydalsfjällen. Eller kanske säger man Oviksfjällen. Jag vet inte, men vi sprang i a f från Gräftåvallen (dryg timme med bil från Östersund) och passerade bl a Höglekardalen, nästan Bydalen och Dromskåran innan vi kom tillbaka till Gräftåvallen.

Vätskepåfyllning i fjällbäckar

Det var exilboråsaren Robie Islam som hade sett på Strava att jag var i norr och slängde ut frågan om jag ville hänga på. Egentligen kände jag att 4 mil fjällöpning var lite i längsta laget. Dels för att jag bara några dagar innan hade kört ett långpass och varit borta från familjen halva dagen, dels för att mitt dittills längsta pass för året var 25 km och näst längsta 15 km.

Men barnen hade sina kusiner i Östersund att leka med och jag visste att de följande dagarna i Åre med fjällvandring inte skulle möjliggöra långpass, så jag tackade ja.

Det blev en jättefint tur. Jag höll nere pulsen hela tiden och kände mig oväntat pigg i benen även på slutet. 4 h 39 min med 7.00 min/km i snittfart och 1520 höjdmeter (stifa 38,0).

Trevligt att springa med Robie – som jobbat på STF i åtta år och nu ska utbilda sig till polis i Borås innan han flyttar tillbaka till Östersund – samt hans kompis Kekke.