Preem-björnen och jag före start
Resultat Vasaloppet 2022
Målgång Vasaloppet 2022. Foto: Taggad.
Slangbältet förberett med kardborre från Biltema
Startpositioner i Vasaloppet 2022
Robert Malmgren gjorde sitt hittills bästa Vasalopp med en 134:e-plats. Nu kommer han i vanlig ordning kliva i segelbåten och återvänder till träning igen efter sommaren.
Dubbelhawaii i Vansbro på hemvägen
Adept Nina gjorde det bra i Vasaloppet…
…vilket även Stefan och Patrik gjorde.
Den här grafen visar att jag inte tappade så mycket mot segraren Andreas Nygaard i början, men sedan under hela loppet och mycket på slutet. Jag har även jämfört med andra åkare som lite grann bekräftar denna bild. Denna funktion i Strava är bra och kul. Det går att jämföra med alla som åkte loppet med Strava. Du hittar det under compare effort under respektive segment (i det här fallet ett segment för typ hela Vasaloppet)
Stakning i Gopshus
Resultat Vasaloppet 2022 finns här. Jag blev 81:a på tiden 3:51:01, vilket var 18.43 min efter segrande Andreas Nygaard.
Brasklapp: Drygt 2 månader har gått sedan Vasaloppet, så det finns risk att jag har lyckats glömma bort eller kommit ihåg fel på vissa punkter. Race reporten i Lagom Kondition spelades in några dagar efter loppet och är denna gång förmodligen en trovärdigare källa till fakta.
Alltid fint väder på Stafettvasan
Visste att risken fanns där
I samband med lite större och längre lopp inom löpning och skidåkning så har det tagit lång tid för mig att ladda om, som t ex efter 24-timmars på skidor, Nordenskiöldsloppet, Ultravasan, SM 100 km och även det årliga Vasaloppet.
Om jag går in för ett lopp som är långt och tufft och det dessutom går bra så brukar det ta typ 1 månad innan jag är tillbaka både fysiskt och mentalt. Motivationen för träning återkommer ofta snabbt, men motivation att rejsa med maxpuls brukar ta tid att återfå.
Redan före Jubileumsvasan visste jag att det fanns en risk för att Vasaloppet tre veckor efter det historiska loppet skulle bli utmanande. Särskilt om det skulle gå bra på träskidorna.
Robin Bryntesson åkte förstasträckan i Stafettvasan. Skönt att se honom tillbaka efter ett tuff tid.
Tungt veckorna före Vasaloppet
Nu lyckades jag vinna Jubileumsvasan och det blev som jag befarade. Veckan efter åkte jag Borås ski marathon och resultatmässigt blev det för mig minst sagt mediokert. Veckan efter, som av olika anledningar inleddes med tre träningsfria dagar, var formen heller ingen höjdare .
Sedan tog jag tag i saker och ting och rev av ett pass på 2 h både torsdag och fredag. Men det hade kommit blöt och trög nysnö i Borås som gjorde att skidorna gled enormt trögt. 12,7 km/h respektive 13,1 km/h i snitt var långsammare än vad jag åkte i 95 km på träskidor. Inte den peppen man ville ha.
Dopat före
Men så kom en viss vändning. Föret blev snabbt, jag fick hyfsat bra träning under helgen och början av vasaloppsveckan och tävlingsmotivationen började stiga.
Det är tips om man känner sig ur form och inte supertaggad på att tävla: Åk i snabbt före om det går. Eller kanske snabba rullskidor/flack löpning/landsvägscykling i medvind. Ett pass för fin pepp! Man tror man är i bättre form än vad man är, men ibland är det precis det man behöver.
Marcus Ullman lyckades bli 158:a. Riktigt starkt.
Skidtester på nära Versjön
Vi är numer ett ganska stort gäng som står i led 0 och 1 från Hestra IF. I år var det Robert Malmgren och jag som stod i elitledet. Henrik Litzell har också stått där. Vi testade skidor dagen innan väster om Versjön. Bra ställe tycker jag, klart bättre än t ex Lövnäsvägen. Det är annars inte helt lätt att hitta bra ställen för skidtester på första tredjedelen av Vasaloppet.
På fredagen åkte jag förresten mellan starten och Mångsbodarna. Tänk att det alltid är fint väder på Stafettvasan. Men i år blev det ju också finväder första söndagen i mars.
Seedning i elitledet
I vanlig ordning var det seedning internt i elitledet. Den seedningen är ofta baserad på Visma Ski Classics ranking och inte på förra årets Vasaloppsresultat, så därför brukar jag inte komma med där även om min placering i Vasaloppet är lägre än antalet ”superseedade”.
Hestra IF skidor i Vasaloppet. 2 st i led 0 och 5 st i led 1 (dock inte exakt de sju på bilden)
I år var det rekordmånga med eget spår i elitledet: 90 herrar och 30 damer plus nio stycken med ledarvästar. Bästa position man skulle kunna få var alltså som 130:e person. Jag kan tycka att i just Vasaloppet borde en Vasaloppsplacering från förra året väga lite mer, men jag är ju minst sagt part i målet.
Damerna stod i 10 rader i tre led längst till höger och herrarna stod därefter i 30 rader i tre led. Eftersom startgärdet består av 50 spår (48, 52 eller 54?) så blev det alltså ca 10 spår över längst till vänster (8 st tror jag).
Det är sedan gammalt att högersidan alltid går snabbast, åtminstone i elitledet. Och framförallt ett år med snöfall, då åkare som värmer upp plattar till spåren till höger mer än till vänster. Vid ett nysnöår står jag hellre som tionde person till höger än som första person till vänster.
Träffade adept Mats Nordén nära Versjön dagen innan loppet. Han bor i Schweiz, så det var trevligt att se i verkligen för första gången.
Nu var det ingen nysnö. Robban och jag lade skidorna precis till vänster av de seedade åkarna i första raden, alltså långt till vänster. Så här i efterhand hade det nog varit bättre att stå som 4:e-5:e person i ett spår till höger, men det gjorde nog ingen större skillnad. Och framförallt tyckte jag att det var kul för Robban att få stå allra längst fram i Vasaloppet. Jag har själv gjort det en gång tidigare och det är något visst med det.
Höll märkligt nog igen i starten
Starten gick och av någon anledning höll jag igen lite grann. Både på startrakan och uppför första backen. Såhär i efterhand fattar jag inte varför, men jag antar att jag ville spara mig lite grann.
Vissa långsamma år när jag varit väldigt bra tränad har jag utan att maxa kunnat ligga runt 10-15 man på toppen, men de två senaste året har folk varit bättre tränade samt att det varit snabbfört (inte det bästa för mig). Så jag uppskattar att jag ligger typ 100:e man över vägen och på mellantiden på toppen av första backen är jag 87:a. Möjligtvis min sämsta placering där någonsin förutom mitt första Vasalopp.
Falu Rödfärg i Vasaloppet. Här är deras elitteam med Kalle Westberg och Simon Andersson, aka Firma KJSA.
På Strava ser jag att jag har åkt startrakan snabbare än någonsin och i första backen ligger jag 3 sekunder efter mitt pers som kommer från en Stafettvasan. Jag har åkt två Stafettvasan i snabbt före. Och då kan jag åka obehindrat och har ett lopp som är slut efter 24 km. Senaste två Vasaloppen har det varit så mycket folk i början av backen att jag begränsats lite grann, även om jag inte fått stå och köa.
Summa summarum: Det verkar inte som jag blivit sämre uppför, men nu behöver jag nog våga ligga närmare max i början för att få en bättre position på toppen av första backen.
Med damtäten vid högsta punkten
Efter typ halva backen får jag syn på Britta Johansson Norgren och Astrid Øyre Slind. De håller ungefär den fart jag vill, så jag ser till att positionera mig nära dem. Vad gör man inte för att öka chanserna till TV-tid!
På högsta punkten blir det som ett avbräck i klungan. Jag drar ifrån Astrid och Britta och på myrarna står det klart att en stor klunga är typ 50 meter längre fram. Det blir en vild jakt ledd av bl a mig och Bob Impola (bröt sedan). Till slut, ca 8 km in i loppet, är vi ikapp.
Lotta Westberg, mamma och vallare till Karl-Johan Westberg.
Andra(?)klungan gick fort
Underbart tänker jag, inte minst för att jag ser Adam Steen därframme i klungan. Nu är det bara att sätta sig på bussen och åka med några mil, men ack vad fel jag hade. Det saktar liksom aldrig ner. Vi åker ungefär i samma fart som täten på myrarna, vilket syns på en Stravagraf i början av inlägget.
Jag tycker mig se en vitklädd herre som jag misstänker är Viktor Mäenpää. Kanske han föll i starten eller något annat. Drar mycket och fort verkar han i alla fall göra. Troligtvis är vi någon form av andraklunga.
För övrigt så kollar jag mycket på vilka jag har runt mig i Vasaloppet. Låga nummer och personer jag vet är bra är ett fint tecken. Höga nummer och många som jag tycker mig ska slå är ett mindre bra tecken. Den här klungan kändes i det avseendet perfekt för mig och det fanns ingen anledning för mig att önska en bättre position i loppet än denna.
Släpper i Risbergsbacken
Det går generellt fort och strax före toppen av Risbergsbacken väljer jag att släppa. Jag låg inte på max, men gjorde ändå den svåra avvägningen att släppa en bra klunga. Det gick för fort.
Evertsberg. Foto: Magnus Östh.
Av någon anledning är ofta mitt sämsta parti i Vasaloppet mellan Risberg och Hökberg, med betoning på den så kallade ”falskplatån”, alltså sträckan mellan Risberg och Evertsberg som ser flack ut på banprofilen men som innehåller flera korta och hyfsat branta backar. Så även detta år.
Det går inte fort på falskplatån
När jag släpper har jag bra koll på att det är ett par andra att åka med. Vi (tror att vår grupp ändrades lite då och då, men ofta bara några få åkare) håller sällskap ganska länge, hela vägen till slutet av den så kallade rökpausen, alltså sträckan mellan Evertsberg och Vasslan som går mycket utför.
Team Straye Waterwell och jag i Gopshus.
Hela vägen fram dit åker vi inte speciellt fort. Men eftersom jag är ganska trött hjälper jag inte till så mycket med dragjobbet.
Strax före Vasslan kommer ett gäng ikapp med bl a två åkare från det norska långloppslaget Team Straye Waterwell. Jag lyckas gå med och farten höjs.
Bättre fart efter vägundergången
Vi åker igenom Oxberg och i den raka kraftledningen efter kontrollen åker vi bl a ikapp Stian Berg i grön sprint väst. Jag tappar tyvärr några en stund senare, vilket är lite synd. Bland de jag åkte med relativt sent i loppet är det förutom Stian (67:a i mål) även Henrik Joks (64:a) och Henrik Roos (68:a).
Efter Gopshus kommer vi ikapp Adam Steen. På skidresultat.se har Adam 11-1 i inbördes möten mot mig på skidlopp där Vasaloppet är exkluderat. På Vasaloppet är ställningen ungefär den samma, fast omvänt. Så att slå min bloggkompis Adam är alltid ett mål i Vasaloppet. Denna gång lyckades jag hålla honom bakom mig igen, men jag ser egentligen honom som en bättre skidåkare än mig.
Åt middag med pappa i Wasastugan på vägen upp. Tillsammans med två stopp här under sportloppet blev det tredje gånger där på kort tid.
Jag får en del krafter och jag drar en del bl a uppför Hökbergsbacken samt även mot Eldris. I mälutet efter Krångåsen före Eldris, ett parti jag sällan gillar, blir jag lätt chockad då plötsligt Astrid Øyre Slind kommer stakandes i en väldigt fart, med fin draghjälp av två Team Synnfjell-åkare där Jonathan Hedbys är den ena.
Jag hade inte en tanke på att någon av damerna skulle komma ikapp, delvis för att jag tyckte att vi höll hyfsad fart. Det var lite synd, då det innebar att jag missade ett av de stående målen med Vasaloppet. Jag hängde med ett par kilometer, men kände tidigt att det inte skulle gå.
Ikappåkt av Moberg 2 km före mål
Sista biten in mot Mora känner jag mig någorlunda stark och drar en del. Känslan stämmer dock överens med vilken nivå prestationsförmågan är på där. Dels för att en del kommer ikapp, dels för att jag på Strava kan se att jag tappar mycket på slutet jämfört med många åkare.
Dan Moberg kommer ikapp och förbi med bara 2 km kvar. Moberg och jag hamnar ofta hyfsat nära varandra i Vasaloppet. Han är trevlig och det är kul med en annan västgöte på 40+ i elitledet.
Robban och Tobias före start. Enligt Tobias kan det varit sista Vasaloppet på ett bra dag. Kanske comeback i Vasaloppet 30 om femton år med sin nyfödde son?
Lucas Lennartsson drog en hel del i slutet, men eftersom jag hade dragit ganska mycket åt honom tidigare tyckte jag det kändes okej att spurta mot honom vilket jag gjorde och kom precis före. Annars skulle jag aldrig ens försöka spurta mot någon som gjort ett enormt dragjobb för mig. Inte för en 81:a plats i Vasaloppet. För världseliten är det något annat.
Nöjd totalt sett
Sammanfattningsvis så tycker jag att jag återigen får till ett bra Vasalopp. Det blir en säsong med ytterst få lopp och jag gör ett helt okej resultat i Vasaloppet. Det var nio som slog mig i Borås Ski Marathon två veckor före Vasaloppet och i Vasan var det bara Dan Moberg av dessa som slog mig nu.
Drickalangning i Vasaloppet
Men jag hade velat vara lite bättre tränad. Det var trots allt min sämsta Vasaloppsplacering sedan 2013. Det ska dock sägas att det snabba föret vi bjöds inte är det som gynnar mig mest. Jag gynnas av snöstorm eller slasksnö. Kanske särskilt ett år som detta då jag tränat en del på träskidor.
Skidorna, ett par Madshus Redline 3.0 stakskidor gick bra. Lite bättre på den kalla natursnön första halvan. Lite sämre på den lite varmare konstsnön andra halvan. Det kanske kan ha bidragit till att jag åkte bättre i början och lite sämre i slutet.
TS Blå var slipen. Vilken valla jag hade har jag ingen aning om.
Elitledet före start sett från högersidan.
Tack för i år
Dricka fick dels genom langning, dels genom eget slangbälte. Det blev lite stressigt före start då mitt vätskebälte läckte när jag skulle ta på det strax före start. Lyckligtvis hade jag ett reservbälte med mig, men det tog lite tid att förstå varför det andra läckte och att byta med kardborre etc. Det gjorde att uppvärmningen (löpning med stavar) blev 2 min istället för kanske 10 min som det brukar bli.
Min klubb Hestra IF stod på ett antal ställen, vilket är uppskattat. Wickström Coaching med Erik Thiberg i spetsen hade också en egen kontroll, i Björnarvet. För adepter. Det var första gången vi hade det och det lär bli en tradition! Där fick jag också dricka av en av de hjältar som hjälpte till där. Tack!
Elitledet före start sett från vänstersidan.
Stort tack till alla som hejar längs vägen. Jag känner mig som en stjärna i Vasaloppet för att det är så många som hejar på mig.
Efter dusch så gick jag och ställde mig vid skidutlämningen för att träffa adepter som gick i mål. Det var riktigt trevligt. Många gjorde enorma personliga rekord både i tid och placering. Överlag ännu större kliv än tidigare år, vilket kanske beror på pandemin så folk hade två år på sig att göra framstegen. Kul att träffa flera som jag tidigare bara ”träffat” online.
Nu är det inte långt kvar till nästa Vasaloppet. Där är målet topp 100. Och helst bättre än 81:a.
Passet på Polar Flow.
Passet på Strava.
Data från Polar Vantage V:
Tid: 3:51:06
Sträcka: 90,86 km
Snittfart: 23,6 km/h
Maxfart: 55,8 km/h
Snittpuls: 160
Maxpuls: 177
Totalstigning: 815 m (956 m vid import till Strava)
Totaldropp: 1050 m
Stifa (höjdmeter per kilometer): 8,97
Mina Vasaloppsresultat:
- 2001 – 122:a
- 2010 – 113:a
- 2011 – 52:a
- 2012 – 60:e
- 2013 – 94:a
- 2014 – 25:a
- 2015 – 37:a
- 2016 – 60:e
- 2017 – 72:a
- 2018 – 74:a
- 2019 – 72:a
- 2020 – 69:a (en dam före)
- 2021 – 67:a
- 2022 – 81:a (en dam före)
Erik Wickström - Konditionskonnässör 