Jag har ca 188 i maxpuls, så 73 procent i snittpuls låter kanske som ett lätt pass. Men i värmen, intensiteten kring 3-4 timmar samt chocken för överkroppen gjorde att detta var ett riktigt tufft pass för mig.
Pulskurva och höjdkurva träning med Lager 157 Ski Team
Lager 157 Ski Team vid Lassalyckan
Det blev en hård dag i torsdags. Lager 157 Ski Team har läger i Ulricehamn och som trogen groupie hängde jag med på ett pass. Det från deras schema som passade bäst för min vecka var ett långpass på 6 h.
Mitt tidigare längsta rullskidpass i år var 1 h 20 min om jag minns rätt. Inga rullskidintervaller. Inga pass enbart stakning. Nu blev det långt, stakning och tidvis hög puls.
Andreas Holmberg
Otränad i stakningen
Normalt sett kan jag hänga med världseliten på skidor på lugna långpass när de har läger. Dels för att de många gånger är nedtränade på läger, dels för att de ofta kör lugnt på lugna pass. Plus att jag är ganska energieffektiv i de lägre pulszonerna.
Men i torsdags blev det kämpigt. Det var varmt, gissningsvis över 30 grader. Jag brukar inte ha problem med värme, men fick i mig lite för lite vätska och energi första 3 timmarna, vilket inte var optimalt. Plus att jag inte är genomtränad i överkroppen.
Skyhög puls
Första 2 h gick fint. Jag åkte runt och pratade med de trevliga åkarna och filmade och lade ut på Instagram Stories i farten i ett par nedförsbackarna. So far so good.
Mellan timme 2 och 3 kände jag att det började bli lite jobbigare. Pulsen var ganska hög, vilket den är för alla i varmt väder. Men den var lite väl hög, ibland 80-85 procent av max i marschfart.
Stefan Palm var stark
Efter ca 3,5 h gick urstarke Stefan Palm upp och drog. Då fick jag släppa. Det gjorde även f ö Andreas Holmberg, som inte ville ligga på över 75 procent av maxpuls (han genomförde dock hela passet). Vi åkte uppför den tuffa backen kring Gärsbo kvarn utanför Tvärred ihop och på toppen tackade jag för mig. 3 h 45 min med 18,1 km/h i snittfart på Elpex-4:or. Jag tror alla killarna (Andreas Holmberg, Anton Karlsson, Øyvind Moen Fjeld, Marcus Johansson, Emil Persson och Stefan Palm) också hade Elpex-4:or, tjejerna (Britta Johansson Norgen och Elin Mohlin) hade lättare rull.
Elpex-4:or och Staffanstaven
Strax efter att jag klev av kom Anton Karlsson i en bil bakom. Han bröt passet pga värmeslag. Jag tackade dock nej till skjuts tillbaka till Lassalyckan i Ulricehamn. ”Det är ju bara att rulla lite lugnt, det är ju nedför från Tvärred”, tänkte jag.
Kraftigt kramp två gånger
Det fick jag ångra. Det tog en timme. I Brunn, med drygt 4 km kvar, övergick krampkänningarna i triceps och magen till akut kramp. Det högg i magen och jag fick stanna och böja mig bakåt. Jag fick syn på någon i en trädgård och bad om saft. Jag sänkte en halv kanna och åkte vidare. Tack!
Det höll till stan. Där högg det till igen. Oj vad ont det gjorde i magen. Jag gick in på en bensinmack och köpte en Red Bull och en påse saltade cashewnötter, för att överhuvudtaget kunna ta mig tillbaka till Lassalyckan. Det är drygt 2 km uppför dit från stan och jag vägrade att använda benen. Men det gick!
Sådana pass behövs ibland
Det kan tyckas korkat att gå från 1 h 20 min med alla klassiska växlar till 4 h 45 min stakning med ett av världens bästa långloppsteam på årets hittills varmaste dag. Och det kanske det var. Men jag känner att jag behöver krydda träningen ibland. Och få en värdemätare. Och få en käftsmäll. Sedan tycker jag också det var en personlig seger att ta mig tillbaka, efter två fikastopp sista 4 km.
Kramp kan vara nyttigt att känna på ibland. Det får jag i princip aldrig. Tricket när jag får det är att trycka i mig så mycket socker, salter och vätska det bara går. Då brukar det släppa.
Stort tack Lager 157 Ski Team för ett bra pass!
Trött efter 83 km stakning
