Slackline-kampen i Sjömarken går vidare. Igår fick jag hem linan från Outnorth som grannen Martin hjälpte mig att sätta upp mellan två björkar på barnens dagis som vi båda bor granne med.
Jag klarade ett utfallssteg idag (se kort film nedan), vilket förhoppningsvis gör Erik Thiberg stressad.
Martin och hans fru Maria gjorde fina premiärimsatser. Kul grej för stora och små!
Tom blick efter sista tusingen på SkiErg
Ännu en fin dag i Aplared vid sjön Såken igår. Barnen leker för fullt med sina Höganäs-kusinerna. Jag tog t o m chansen att spontant dra en halvtimme på svärfars SkiErg på förmiddagen när jag kände mig umbärlig. Det blev 5 st 1000 m-intervaller med 1 min vila på gamla modellen, fristående. 5 min uppvärmning, 2 min nedvarvning.
Svärfars SkiErg, gamla modellen
Länge sedan jag körde på gamla modellen, som jag hade hemma fram till jag bytte till nya i slutet av 2014.
Tiderna blev 3.37-3.37-3.37-3.37-3.35 min (tiderna blir ca 5 s långsammare per 1000 m jämfört med nya modellen). Motstånd 10 för att få lite styrka. Känner att jag tappat en hel del i vår och sommar när jag kört så lite rullskidor/SkiErg/styrketräning. Nu hade jag höga 3.36 min i snitt, jämfört med rekordsnittet på 3.31 min. Men å andra sidan har jag två noteringar på 3.39 min och 3.41 min i snitt från oktober 2013, hösten innan en väldigt bra säsong för mig. Så det finns hopp.
Mina SkiErg-prestationer korrelerar f ö väl med resultat i skidspåret och jag är glad att jag sparar tider.
Långstakning
När Ida kom ut till Aplared efter jobbet drog jag ut på 36 km stakning på Swix-3:or. Turen Aplared-Sexdrega-Roasjön-Aplared, med ett par hundra höjdmeter. Tryckte på ganska bra på slutet och landade på 20.0 km/h i snitt. Tufft för mig. 1 h 48 min.
Jag behöver fler sådana här dagar, där jag prioriterar träningen. Annars håller jag inte mitt målsnitt på 1 timmes träning per dag.
När det är 30 grader ute är det varmt att köra SkiErg
Sara Mangsbo och David Höglund som vi lärde känna i Uppsala
David jobbar på Canyon så inte konstigt att deras Sigrid på 6 år har en sjukt cool MTB
Idas föräldrars stuga vid sjön Såken i Aplared
Sorglös tillvaro med bad, kanot och lek vid Såken
När David och Sara var här i helgen höll vi till stora delar till i Aplared och vid sjön Såken, där Idas föräldrar har stuga. Bra ställe. Många bad, mycket lek och för lite träning. Det blev 4 timmars träning förra veckan.
Efter fyra veckors gemensam semester ska Ida jobba den här veckan medan jag är med barnen. Idas syster Erika som bor i Höganäs är här med sina tre barn (två i våra barns åldrar och en nyfödd). Vi har umgåtts mycket i sommar och det är fantastiskt att se hur roligt kusinerna har med varandra. Och även de vuxna har det trevligt!
När Ida är färdigjobbat idag tänkte ta mig i kragen och köra ut på ett rullskidpass.
Kakbuffé vid hembygdsgården i Aplared (Ljushults socknen)
Hembygdsgården i Aplared
Vi har trevligt besök av David Höglund och Sara Mangsbo i Borås i helgen. Vi lärde känna varandra när Ida och jag bodde i Uppsala 2007-2009.
Igår hängde vi i Idas föräldrars stuga vid sjön Såken i Aplared. David och jag passade också på att springa leden runt sjön. 16 km varav 10 km stig och 6 km grusväg. En av mina favoritrundor. Brukar springa ett par gånger om året och nu var det årspremiär.
Min svåger Nille sprang leden för första gången dagen innan. Han fick känna på den något knapphändiga skyltningen och loggade 28 km och 4 timmar.
Jag glömde ju skriva att vi även stannade till vid rullskidbanan i Holmenkollen. Jag hade hört att den var kuperad så jag tog ett par Swenor-4:or som går ganska trögt för att göra nedförsbackarna lättare.
Vilken rullskidbana! Fem stenhårda kilometer. Tror jag hade 180 höjdmeter på klockan. Spåret var brett och fint och utsikten över Oslo var inte fel. Ett varv blev det innan vi åkte vidare. Ida och barnen var uppe i hopptornet under tiden.
Pump track i Trysils bike park. Asfalterad. Kul för stora och små.
MTB i Trysil
Trysils MTB-leder
Handbyggda hinder i Trysil Bike Park
Igår kväll kom vi hem till Borås igen efter en vecka på resande fot. Den årliga turen norrut.
Bra cykling i Trysil
I körde vi upp till Grövelsjön på en dag, med ett några timmar långt stopp för att titta på Vansbro Öppen Älv. På vägen söderut körde vi via Norge.
I Trysil stannade vi i tre timmar för att låta Astrid cykla i den fina bike parken de har där, precis som förra året. Maj kan cykla ungefär 20 meter när hon har lust, men hon är inte intresserad av cykling på det sätt Astrid är. Så vi nöjde oss med att hyra en vuxencykel och en barncykel. Vi höll mest till i den asfalterade pump tracken (som är kul för både stora och små), men körde även några andra korta och enkla slingor.
Jag körde även 20 min själv. Inte som en träningspass, utan mer för att se Trysils helt fantastiska handbyggda MTB-leder. Kul och utmanande på de röda slingorna! Det är gott om svenska barnfamiljer i Trysils MTB-område. Inte så många så som träningscyklar där vad vi märkte.
Green Fox heter det kortaste och lättaste MTB-spåret i Trysil. Den gick att cykla när jag puttade på Astrid i uppförsbackarna.
När vi åkte vidare vinkade Astrid från bilen och sade ”Hejdå pump tracken, jag älskar dig”.
Två pass sedan SM
Vi lät det ta ett drygt dygn hem till Borås från Trysil, med stopp hos våra vänner Anna och Harald med barn i Eidsvoll samt Per och Helena med barn i Hølen.
Harald och jag sprang traditionsenlig en tur upp till Mistberget, nästan 400 meters stigning. Den rundan på 46 min samt rullskidturen med Erik Thiberg på 51 min i Grövelsjön blev mina enda pass under resan. Men nu känner jag mig återhämtad från 100 km-loppet och är redo att dra igång träningen igen. Det tog ca 7 dagar för träningsvärken att släppa.
Mountainbike i Trysil
Så såg det ut på linan i veckan. Redan sugen på att testa igen!
Erik Thiberg gillar att stapla högkantstorn med stenar
MS Sylöra som går från ena sedan av sjön Grövelsjön till den andra.
Ida och jag på båten
I en timme höll vi vuxna på att träna på slak lina medan barnen hade somnat. Jag klarade sju steg. Dagen efter fixade jag tio steg. Svårare än jag trodde. Nu MÅSTE jag köpa en slak lina och träna mer.
En vanlig syn på fjället. Barnen leker och Erik staplar stenar.
Från Sylen upp mot kalfjället
Fjällvandring i Grövelsjön. Utsikt över sjön Grövelsjön. Strax ovanför trädgränsen i vandringen från Sylen till Sjöstugan som är ca 10 km.
Erik och Julia Thiberg. Kul att resa med en annan familj. Våra barn är 4 och 6 år och deras är 5 och 7 år.
I tisdags regnade det på förmiddagen så vi höll oss på fjällstationen fram till lunch och åt lunch där, för att sedan ge oss ut på en kortare vandring på ca 4 km på eftermiddagen. Vi utgick från STF Grövelsjön Fjällstation där vi bodde.
Vi gick Naturstigen inklusive en vända på Trollstigen, till barnens stora förtjusning. Där finns många troll längs vägen. Man kan också göra sina egna troll och sätta ut.
Erik Thiberg har också fått stora delar av sällskapet (stora som små) att bli intresserade av att stapla stenar. Erik är riktigt duktig.
Båttur och 10 km
I onsdags tog vi båten MS Sylöra från Sjöstugan till andra sidan sjön Grövelsjön. Det stället heter Sylen och ligger i Norge. På vägen dit, på norska sidan, ser man ett nedskjutet bombplan från andra världskriget i sjön. Oklart varför det ligger kvar.
Ett träningspass blev det i norr. Erik Thiberg och jag stakade till Norgegränsen och tillbaka. 245 höjdmeter på 15 km.
Därifrån gick vi vandringsleden tillbaka till Grövelsjön, som med en liten ofrivillig omväg blev precis 10 km. Barnen kunde gå hela tiden och det tog 7 timmar inkl riktigt med pauser. Vi avslutade med bad i Grövelsjön vid Sjöstugan. Friskt.
Nästa tur till vintern
Vi trivs verkligen att vara i Grövelsjön. För oss som stadsbor passar det utmärkt att bo med helpension (lunchen kan man ta med på vandringen) på STF Grövelsjön Fjällstation och göra dagsturer.
Förutom vandringen gillar barnen lekrummet där de kan hålla till efter middagen så de vuxna kan prata lite själva. Bastun är populär för stora och små och där brukar vi ljuga. Erik och jag spelade ett par jämna pingismatcher. Det var kul att testa slak lina. Bra ställe helt enkelt. Och skönt med lagom mycket folk till skillnad från många andra orter med lite väl mycket folk i rörelse.
24-27 januari kommer jag hit igen, då för mitt Vasaloppsläger. Anmäl dig gärna och njut av ett vinterparadis!
Ida är fantastiskt på att berätta sagor för barnen. Det blev en hel del timmar som gick när Ida berättade om jättar som blivit till berg. Hon borde skriva barnböcker för Grövelsjöns räkning.
Testat slak lina i Grövelsjön. Tio steg blev det efter lite träning. Kul grej!
Resultat SM 100 km löpning på asfalt 2018 under SM-veckan i Helsingborg
Varvtider. Fart per 5 km.
Alla mellantider
Resultat SM 100 km löpning 2018 finns här. Jag blev 4:a på 8:04:07, vilket var hela 54.19 min efter segraren Linus Wirén. I riksmästerskapet för veteraner vann jag H35.
Efter målgång SM 100 km med värmefilt
Korta versionen:
Jag är jättenöjd att jag klarade att springa 100 km utan att stanna (förutom två kissstopp och ett bajsstopp). Det var en härlig känsla att gå i mål. Och 4:a på SM och 1:a i riksmästerskapet för veteraner i H35 är bra.
Men rent presationsmässigt var det egentligen inget topplopp. Jag höll 4.37 min/km i Ultravasan i 9 mil i terrängen. Här höll jag 4.50-fart på platt och hårt underlag. Man kan väl säga att jag hade tränat för lite på asfalt (tre pass på 10, 15 resp 19 km) och att underlaget knäckte mig. Jag räckte inte till för medalj. Linus, Sebastian och Joacim var helt enkelt bättre, bara att lyfta på hatten och gratulera. Medaljen ska jag ta jag nästa gång om jag springer igen!
Linus Wirén och jag innan start. Jag värmde f ö upp i 10 min. Fantastiskt kul att Linus äntligen fick vinna sitt SM-guld.
Långa versionen:
23 april anmälde jag mig till SM 100 km löpning under SM-veckan i Helsingborg. Av följande anledningar:
22 maj sade jag till Borås Tidning att medalj var möjligt och att drömmen var att boråskompisen Linus Wirén skulle vinna och att jag skulle bli trea. Det var inte långt ifrån utfallet.
När man hittar en sådan här bild förstår man att man är stel på riktigt.
Började i vår
Egentligen är det ju en utopi att jag skulle ta medalj på ett ultraevent med tanke på min träningsmängd, men jag kände ändå på något sätt att det fanns en chans. När hemsidan Ultramarthon.se listade favoriterna inför loppet stod jag som fjärde man.
Problemet för mig är inte att springa hyfsat fort med låg puls, utan att hålla över tid. Från 1 november 2017 till 31 mars sprang jag 16 mil. Det är alltså drygt 3 mil per månad, vilket är lite väl lite.
Från 1 april och framåt blev det mer, ca 2-6 mil per vecka förutom en vecka då det blev drygt 8 mil. Pass med mer än 5 km asfalt blev bara tre stycken, på 10, 15 respektive 19 km. Det är helt enkelt för lite. Jag var i bra form sett till att jag kunde springa i 4.15-fart med ganska låg puls, men hjälper inte efter 3-4 mil när benen börjar ta slut slut. Totala träningsdosen inkl rullskidor etc har också inte legat jättehögt i vår, mindre än 7 h/vecka i snitt.
Tack för service!
Jag är oerhört tacksam att jag återigen har den bästa servicen och härligaste hejarklacken i samband med ett ultraevent.
Min vän Tobias Magnusson (åkte ner från Borås för att supporta mig) och min mor Lena Lindberg stod vid bortre vändningen med sportdryck, geler och barer (+Watt), samt ostmackor, cola, Red Bull, is, våta trasor och mellantider i 8 timmar. Vid varvningen stod större delen av loppet min familj, min far, min syster med familj, Idas syster Erika med familj och några kompisar.
Mor och Tobias vid bortre vändningen
Hängde med i 35 km
Första 35 km sprang jag med tätgruppen i 4.10 min/km-fart, vilket kändes ledigt fram till ca 3 mil. Sedan tog benen slut även om jag inte flåsade. Planen var att starta i 4.15-fart, men jag valde att istället springa i klungan för att få vindskydd. Jag drog i typ 30 s, alltså i stort sett ingenting.
Första varven var Linus Wirén, André Rangelind (bröt när han insåg att det inte skulle bli guld) och jag ensamma, sedan anslöt en dansk (som sprang fort men sjukt oekonomiskt och sedan bröt) samt Kenth Fransson (som sprintade ikapp efter kisspauserna och sedan bröt).
Vi fem sprang ihop fram till 35 km där jag släppte. Sedan tänkte jag springa i 4.30-fart själv, men det gick åt skogen. Se näst översta bilden för det gradvisa förfallet. Där blev jag också omsprungen av den slutlige tvåan i loppet. Men eftersom Kenth och André bröt låg jag ändå på bronsplats.
Enorm svacka vid 65-80 km
Mellan 65 och 80 km gick det som sämst. Långsammaste 5 km-spliten gick i 5.53-fart. Där var jag på riktigt sugen på att gå. Motivationen var dålig vid 69 km då bronsmedaljören Joacim Martinsson flög förbi.
Sista 15 km vände det och jag sprang lite bättre. En bidragande orsak till det var Jonny Månsson som sprang 50 km och hjälpte till med dragarbete och pepp. Stort tack Jonny!
2,5 km på strandpromenaden mellan Gröningen och botten av Tinkarpsbacken. Sedan tillbaka. Det var ett varv på 5 km. 2 meter stigning för varv, vid Pålsjöbaden. Den stigningen kändes andra halvan.
Sammanfattning
Varvningen vid Gröningen i Helsingborg
Efter målgång
Viktor Bengtsson (t v) och Tobias Magnusson
Kall disktrasa i nacken. Inte fel!
Min mor Lena Lindberg och min vän Tobias Magnusson gjorde ett ovärderligt jobb
Bra salva att ha mellan tårna samt i armhålan för att undvika skav. Det funkade.
Dubbelhawaii. Givet efter 100 km. Kände mig mätt redan efter första, men kämpade mig igenom även den andra.
Träningsprogram, instruktionsfilmer, erbjudanden från partners och mycket mer
