Utfallssteg på slak lina

Slackline-kampen i Sjömarken går vidare. Igår fick jag hem linan från Outnorth som grannen Martin hjälpte mig att sätta upp mellan två björkar på barnens dagis som vi båda bor granne med.

Jag klarade ett utfallssteg idag (se kort film nedan), vilket förhoppningsvis gör Erik Thiberg stressad.

Martin och hans fru Maria gjorde fina premiärimsatser. Kul grej för stora och små!

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

SkiErg-intervaller och styvt stakpass

Tom blick efter sista tusingen på SkiErg

Tom blick efter sista tusingen på SkiErg

Ännu en fin dag i Aplared vid sjön Såken igår. Barnen leker för fullt med sina Höganäs-kusinerna. Jag tog t o m chansen att spontant dra en halvtimme på svärfars SkiErg på förmiddagen när jag kände mig umbärlig. Det blev 5 st 1000 m-intervaller med 1 min vila på gamla modellen, fristående. 5 min uppvärmning, 2 min nedvarvning.

Svärfars SkiErg, gamla modellen

Svärfars SkiErg, gamla modellen

Länge sedan jag körde på gamla modellen, som jag hade hemma fram till jag bytte till nya i slutet av 2014.

Tiderna blev 3.37-3.37-3.37-3.37-3.35 min (tiderna blir ca 5 s långsammare per 1000 m jämfört med nya modellen). Motstånd 10 för att få lite styrka. Känner att jag tappat en hel del i vår och sommar när jag kört så lite rullskidor/SkiErg/styrketräning. Nu hade jag höga 3.36 min i snitt, jämfört med rekordsnittet på 3.31 min. Men å andra sidan har jag två noteringar på 3.39 min och 3.41 min i snitt från oktober 2013, hösten innan en väldigt bra säsong för mig. Så det finns hopp.

Mina SkiErg-prestationer korrelerar f ö väl med resultat i skidspåret och jag är glad att jag sparar tider.

Långstakning
När Ida kom ut till Aplared efter jobbet drog jag ut på 36 km stakning på Swix-3:or. Turen Aplared-Sexdrega-Roasjön-Aplared, med ett par hundra höjdmeter. Tryckte på ganska bra på slutet och landade på 20.0 km/h i snitt. Tufft för mig. 1 h 48 min.

Jag behöver fler sådana här dagar, där jag prioriterar träningen. Annars håller jag inte mitt målsnitt på 1 timmes träning per dag.

När det är 30 grader ute är det varmt att köra SkiErg

När det är 30 grader ute är det varmt att köra SkiErg

Publicerat i Träning | Märkt , | Lämna en kommentar

Aplared och Såken

Sara Mangsbo och David Höglund som vi lärde känna i Uppsala

Sara Mangsbo och David Höglund som vi lärde känna i Uppsala

David jobbar på Canyon så inte konstigt att deras Sigrid på 6 år har en sjukt cool MTB

David jobbar på Canyon så inte konstigt att deras Sigrid på 6 år har en sjukt cool MTB

Idas föräldrars stuga vid sjön Såken i Aplared

Idas föräldrars stuga vid sjön Såken i Aplared

Sorglös tillvaro med bad, kanot och lek vid Såken

Sorglös tillvaro med bad, kanot och lek vid Såken

När David och Sara var här i helgen höll vi till stora delar till i Aplared och vid sjön Såken, där Idas föräldrar har stuga. Bra ställe. Många bad, mycket lek och för lite träning. Det blev 4 timmars träning förra veckan.

Efter fyra veckors gemensam semester ska Ida jobba den här veckan medan jag är med barnen. Idas syster Erika som bor i Höganäs är här med sina tre barn (två i våra barns åldrar och en nyfödd). Vi har umgåtts mycket i sommar och det är fantastiskt att se hur roligt kusinerna har med varandra. Och även de vuxna har det trevligt!

När Ida är färdigjobbat idag tänkte ta mig i kragen och köra ut på ett rullskidpass.

Kakbuffé vid hembygdsgården i Aplared (Ljushults socknen)

Kakbuffé vid hembygdsgården i Aplared (Ljushults socknen)

Hembygdsgården i Aplared

Hembygdsgården i Aplared

Publicerat i Träning | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Såken runt med David Höglund

Vi har trevligt besök av David Höglund och Sara Mangsbo i Borås i helgen. Vi lärde känna varandra när Ida och jag bodde i Uppsala 2007-2009.

Igår hängde vi i Idas föräldrars stuga vid sjön Såken i Aplared. David och jag passade också på att springa leden runt sjön. 16 km varav 10 km stig och 6 km grusväg. En av mina favoritrundor. Brukar springa ett par gånger om året och nu var det årspremiär.

Min svåger Nille sprang leden för första gången dagen innan. Han fick känna på den något knapphändiga skyltningen och loggade 28 km och 4 timmar.

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

Rullskidbanan på Holmenkollen

Jag glömde ju skriva att vi även stannade till vid rullskidbanan i Holmenkollen. Jag hade hört att den var kuperad så jag tog ett par Swenor-4:or som går ganska trögt för att göra nedförsbackarna lättare.

Vilken rullskidbana! Fem stenhårda kilometer. Tror jag hade 180 höjdmeter på klockan. Spåret var brett och fint och utsikten över Oslo var inte fel. Ett varv blev det innan vi åkte vidare. Ida och barnen var uppe i hopptornet under tiden.

Publicerat i Träning | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Pump track i Trysil och löpning på Mistberget i Eidsvoll

Pump track i Trysils bike park

Pump track i Trysils bike park. Asfalterad. Kul för stora och små.

MTB i Trysil

MTB i Trysil

Trysils MTB-leder karta

Trysils MTB-leder

Handbyggda hinder i Trysil Bike Park

Handbyggda hinder i Trysil Bike Park

Igår kväll kom vi hem till Borås igen efter en vecka på resande fot. Den årliga turen norrut.

Bra cykling i Trysil
I körde vi upp till Grövelsjön på en dag, med ett några timmar långt stopp för att titta på Vansbro Öppen Älv. På vägen söderut körde vi via Norge.

I Trysil stannade vi i tre timmar för att låta Astrid cykla i den fina bike parken de har där, precis som förra året. Maj kan cykla ungefär 20 meter när hon har lust, men hon är inte intresserad av cykling på det sätt Astrid är. Så vi nöjde oss med att hyra en vuxencykel och en barncykel. Vi höll mest till i den asfalterade pump tracken (som är kul för både stora och små), men körde även några andra korta och enkla slingor.

Jag körde även 20 min själv. Inte som en träningspass, utan mer för att se Trysils helt fantastiska handbyggda MTB-leder. Kul och utmanande på de röda slingorna! Det är gott om svenska barnfamiljer i Trysils MTB-område. Inte så många så som träningscyklar där vad vi märkte.

Green Fox heter det kortaste och lättaste MTB-spåret i Trysil. Den gick att cykla när jag puttade på Astrid i uppförsbackarna.

Green Fox heter det kortaste och lättaste MTB-spåret i Trysil. Den gick att cykla när jag puttade på Astrid i uppförsbackarna.

När vi åkte vidare vinkade Astrid från bilen och sade ”Hejdå pump tracken, jag älskar dig”.

Två pass sedan SM
Vi lät det ta ett drygt dygn hem till Borås från Trysil, med stopp hos våra vänner Anna och Harald med barn i Eidsvoll samt Per och Helena med barn i Hølen.

Harald och jag sprang traditionsenlig en tur upp till Mistberget, nästan 400 meters stigning. Den rundan på 46 min samt rullskidturen med Erik Thiberg på 51 min i Grövelsjön blev mina enda pass under resan. Men nu känner jag mig återhämtad från 100 km-loppet och är redo att dra igång träningen igen. Det tog ca 7 dagar för träningsvärken att släppa.

Mountainbike i Trysil

Mountainbike i Trysil

Publicerat i Träning | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Slak lina-film

Så såg det ut på linan i veckan. Redan sugen på att testa igen!

Publicerat i Träning | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Grövelsjön dag 3 och 4

Erik Thiberg gillar att stapla högkantstorn med stenar

Erik Thiberg gillar att stapla högkantstorn med stenar

MS Sylöra som går från ena sedan av sjön Grövelsjön till den andra.

MS Sylöra som går från ena sedan av sjön Grövelsjön till den andra.

Ida och jag på båten

Ida och jag på båten

I en timme höll vi vuxna på att träna på slak lina medan barnen hade somnat. Jag klarade sju steg. Dagen efter fixade jag tio steg. Svårare än jag trodde.

I en timme höll vi vuxna på att träna på slak lina medan barnen hade somnat. Jag klarade sju steg. Dagen efter fixade jag tio steg. Svårare än jag trodde. Nu MÅSTE jag köpa en slak lina och träna mer.

En vanlig syn på fjället. Barnen leker och Erik staplar stenar.

En vanlig syn på fjället. Barnen leker och Erik staplar stenar.

Från Sylen upp mot kalfjället

Från Sylen upp mot kalfjället

Fjällvandring i Grövelsjön. Utsikt över sjön Grövelsjön. Strax ovanför trädgränsen i vandringen från Sylen till Sjöstugan

Fjällvandring i Grövelsjön. Utsikt över sjön Grövelsjön. Strax ovanför trädgränsen i vandringen från Sylen till Sjöstugan som är ca 10 km.

Erik och Julia Thiberg. Kul att resa med en annan familj. Våra barn är 4 och 6 år och deras är 5 och 7 år.

Erik och Julia Thiberg. Kul att resa med en annan familj. Våra barn är 4 och 6 år och deras är 5 och 7 år.

I tisdags regnade det på förmiddagen så vi höll oss på fjällstationen fram till lunch och åt lunch där, för att sedan ge oss ut på en kortare vandring på ca 4 km på eftermiddagen. Vi utgick från STF Grövelsjön Fjällstation där vi bodde.

Vi gick Naturstigen inklusive en vända på Trollstigen, till barnens stora förtjusning. Där finns många troll längs vägen. Man kan också göra sina egna troll och sätta ut.

Erik Thiberg har också fått stora delar av sällskapet (stora som små) att bli intresserade av att stapla stenar. Erik är riktigt duktig.

Båttur och 10 km
I onsdags tog vi båten MS Sylöra från Sjöstugan till andra sidan sjön Grövelsjön. Det stället heter Sylen och ligger i Norge. På vägen dit, på norska sidan, ser man ett nedskjutet bombplan från andra världskriget i sjön. Oklart varför det ligger kvar.

Ett träningspass blev det i norr. Erik Thiberg och jag åkte till Norgegränsen och tillbaka. 245 höjdmeter på 15 km.

Ett träningspass blev det i norr. Erik Thiberg och jag stakade till Norgegränsen och tillbaka. 245 höjdmeter på 15 km.

Därifrån gick vi vandringsleden tillbaka till Grövelsjön, som med en liten ofrivillig omväg blev precis 10 km. Barnen kunde gå hela tiden och det tog 7 timmar inkl riktigt med pauser. Vi avslutade med bad i Grövelsjön vid Sjöstugan. Friskt.

Nästa tur till vintern
Vi trivs verkligen att vara i Grövelsjön. För oss som stadsbor passar det utmärkt att bo med helpension (lunchen kan man ta med på vandringen) på STF Grövelsjön Fjällstation och göra dagsturer.

Förutom vandringen gillar barnen lekrummet där de kan hålla till efter middagen så de vuxna kan prata lite själva. Bastun är populär för stora och små och där brukar vi ljuga. Erik och jag spelade ett par jämna pingismatcher. Det var kul att testa slak lina. Bra ställe helt enkelt. Och skönt med lagom mycket folk till skillnad från många andra orter med lite väl mycket folk i rörelse.

24-27 januari kommer jag hit igen, då för mitt Vasaloppsläger. Anmäl dig gärna och njut av ett vinterparadis!

Ida är fantastiskt på att berätta sagor för barnen. Det blev en hel del timmar som gick när Ida berättade om jättar som blivit till berg. Hon borde skriva barnböcker.

Ida är fantastiskt på att berätta sagor för barnen. Det blev en hel del timmar som gick när Ida berättade om jättar som blivit till berg. Hon borde skriva barnböcker för Grövelsjöns räkning.

Publicerat i Träning | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

10 steg på slak lina

Testat slak lina i Grövelsjön. Tio steg blev det efter lite träning. Kul grej!

Publicerat i Träning | Lämna en kommentar

SM 100 km löpning 2018 the story

Resultat SM 100 km löpning på asfalt 2018 under SM-veckan i Helsingborg

Resultat SM 100 km löpning på asfalt 2018 under SM-veckan i Helsingborg

Varvtider. Fart per 5 km.

Varvtider. Fart per 5 km.

Alla mellantider

Alla mellantider

Resultat SM 100 km löpning 2018 finns här. Jag blev 4:a på 8:04:07, vilket var hela 54.19 min efter segraren Linus Wirén. I riksmästerskapet för veteraner vann jag H35.

Efter målgång SM 100 km med värmefilt

Efter målgång SM 100 km med värmefilt

Korta versionen:
Jag är jättenöjd att jag klarade att springa 100 km utan att stanna (förutom två kissstopp och ett bajsstopp). Det var en härlig känsla att gå i mål. Och 4:a på SM och 1:a i riksmästerskapet för veteraner i H35 är bra.

Men rent presationsmässigt var det egentligen inget topplopp. Jag höll 4.37 min/km i Ultravasan i 9 mil i terrängen. Här höll jag 4.50-fart på platt och hårt underlag. Man kan väl säga att jag hade tränat för lite på asfalt (tre pass på 10, 15 resp 19 km) och att underlaget knäckte mig. Jag räckte inte till för medalj. Linus, Sebastian och Joacim var helt enkelt bättre, bara att lyfta på hatten och gratulera. Medaljen ska jag ta jag nästa gång om jag springer igen!

Linus Wirén och jag innan start. Jag värmde f ö upp i 10 min.

Linus Wirén och jag innan start. Jag värmde f ö upp i 10 min. Fantastiskt kul att Linus äntligen fick vinna sitt SM-guld.

Långa versionen:
23 april anmälde jag mig till SM 100 km löpning under SM-veckan i Helsingborg. Av följande anledningar:

  • Om det är något jag har talang för som idrottare så är det att springa halvfort under lång tid.
  • Loppet gick i min mors hemstad Helsingborg, vilket bara är 35 min resväg med bil från Vejbystrand där vi spenderar mycket tid på sommaren.
  • När jag sprang Ultravasan 2016 gjorde jag en prestation som mycket väl skulle kunna ha översatts till medalj vid SM 100 km om jag gjort ett liknande lopp.
  • Jag har blivit utdömd av flera läkare som sagt att jag pga min ryggskada aldrig skulle springa mer än 1-2 mil per vecka. Då blir det extra inspirerande att anmäla sig till ett 10 mil långt lopp på hårt underlag.

22 maj sade jag till Borås Tidning att medalj var möjligt och att drömmen var att boråskompisen Linus Wirén skulle vinna och att jag skulle bli trea. Det var inte långt ifrån utfallet.

När man hittar en sådan här bild förstår man att man är stel på riktigt.

När man hittar en sådan här bild förstår man att man är stel på riktigt.

Började i vår
Egentligen är det ju en utopi att jag skulle ta medalj på ett ultraevent med tanke på min träningsmängd, men jag kände ändå på något sätt att det fanns en chans. När hemsidan Ultramarthon.se listade favoriterna inför loppet stod jag som fjärde man.

Problemet för mig är inte att springa hyfsat fort med låg puls, utan att hålla över tid. Från 1 november 2017 till 31 mars sprang jag 16 mil. Det är alltså drygt 3 mil per månad, vilket är lite väl lite.

Från 1 april och framåt blev det mer, ca 2-6 mil per vecka förutom en vecka då det blev drygt 8 mil. Pass med mer än 5 km asfalt blev bara tre stycken, på 10, 15 respektive 19 km. Det är helt enkelt för lite. Jag var i bra form sett till att jag kunde springa i 4.15-fart med ganska låg puls, men hjälper inte efter 3-4 mil när benen börjar ta slut slut. Totala träningsdosen inkl rullskidor etc har också inte legat jättehögt i vår, mindre än 7 h/vecka i snitt.

Tack för service!
Jag är oerhört tacksam att jag återigen har den bästa servicen och härligaste hejarklacken i samband med ett ultraevent.

Min vän Tobias Magnusson (åkte ner från Borås för att supporta mig) och min mor Lena Lindberg stod vid bortre vändningen med sportdryck, geler och barer (+Watt), samt ostmackor, cola, Red Bull, is, våta trasor och mellantider i 8 timmar. Vid varvningen stod större delen av loppet min familj, min far, min syster med familj, Idas syster Erika med familj och några kompisar.

Mor och Tobias vid bortre vändningen

Mor och Tobias vid bortre vändningen

Hängde med i 35 km
Första 35 km sprang jag med tätgruppen i 4.10 min/km-fart, vilket kändes ledigt fram till ca 3 mil. Sedan tog benen slut även om jag inte flåsade. Planen var att starta i 4.15-fart, men jag valde att istället springa i klungan för att få vindskydd. Jag drog i typ 30 s, alltså i stort sett ingenting.

Första varven var Linus Wirén, André Rangelind (bröt när han insåg att det inte skulle bli guld) och jag ensamma, sedan anslöt en dansk (som sprang fort men sjukt oekonomiskt och sedan bröt) samt Kenth Fransson (som sprintade ikapp efter kisspauserna och sedan bröt).

Vi fem sprang ihop fram till 35 km där jag släppte. Sedan tänkte jag springa i 4.30-fart själv, men det gick åt skogen. Se näst översta bilden för det gradvisa förfallet. Där blev jag också omsprungen av den slutlige tvåan i loppet. Men eftersom Kenth och André bröt låg jag ändå på bronsplats.

Enorm svacka vid 65-80 km
Mellan 65 och 80 km gick det som sämst. Långsammaste 5 km-spliten gick i 5.53-fart. Där var jag på riktigt sugen på att gå. Motivationen var dålig vid 69 km då bronsmedaljören Joacim Martinsson flög förbi.

Sista 15 km vände det och jag sprang lite bättre. En bidragande orsak till det var Jonny Månsson som sprang 50 km och hjälpte till med dragarbete och pepp. Stort tack Jonny!

2,5 km på strandpromenaden mellan Gröningen och botten av Tinkarpsbacken. Sedan tillbaka. Det var ett varv på 5 km. 2 meter stigning för varv, vid Pålsjöbaden. Den stigningen kändes andra halvan.

2,5 km på strandpromenaden mellan Gröningen och botten av Tinkarpsbacken. Sedan tillbaka. Det var ett varv på 5 km. 2 meter stigning för varv, vid Pålsjöbaden. Den stigningen kändes andra halvan.

Sammanfattning

  • Gick jag ut för hårt? Ja, förmodligen. Men det är inte riktigt så enkelt. Jag hade nog kroknat ändå av tiden på asfalt. Att kollapsen skulle bli så stor som den blev trodde jag dock inte. Förmodligen hade sluttiden blivit bättre med en lugnare öppning.
  • Löparna runt omkring mig verkar springa väldigt många fler mil än mig. Jag hade nog stått mig bättre på en halvmara i samma startfält. Mer träning inför nästa ultralopp!
  • Energiintaget fungerade jättebra. Man blir sugen på lite av varje under ett ultralopp, så jag är så himla tacksam att ha Tobias, min mor och de andra med mig. Även för den mentala biten.
  • Jag tog två kisspauser (29 respektive 36 sekunder) och en bajspaus (54 sekunder). Det var första gången någonsin jag fick stanna för nummer 2. I övrigt funkade magen bra. Jag har alltid annars haft en stålmage.
  • Under loppet intervjuades Ida och min syster av SVT. Efter loppet intervjuades jag av samma reporter. Jag tror de gillade alla barnen som vi hade med oss. Det blev typ tio stycken med kusiner och kompisar. En mycket kort sekvens av intervjun sändes även i Sportspegeln.
  • Jag är nöjd, men ändå lite missnöjd över missad medalj.
  • Det var verkligen en mental bergochdalbana. 100 km löpning är stenhårt. 20 varv var inte det jobbiga, utan distansen. Det här var nog det hårdaste jag gjort i idrottsväg, med Ultravasan som nummer två. 24 timmars på skidor kommer långt efter, delvis för att allt gick så bra det dygnet.
  • Att springa i Intersports bomullssockar och Hoka One One Napali funkade kanon.
  • Medalj behöll jag på hela dagen ända till sängdags. Så gör jag alltid efter lopp, oavsett placering.
Varvningen vid Gröningen i Helsingborg

Varvningen vid Gröningen i Helsingborg

Efter målgång

Efter målgång

Viktor Bengtsson (t v) och Tobias Magnusson

Viktor Bengtsson (t v) och Tobias Magnusson

Kall disktrasa i nacken. Inte fel!

Kall disktrasa i nacken. Inte fel!

Min mor Lena Lindberg och min vän Tobias Magnusson gjorde ett ovärderligt jobb

Min mor Lena Lindberg och min vän Tobias Magnusson gjorde ett ovärderligt jobb

Bra salva att ha mellan tårna för att undvika skav

Bra salva att ha mellan tårna samt i armhålan för att undvika skav. Det funkade.

Dubbelhawaii. Givet efter 100 km.

Dubbelhawaii. Givet efter 100 km. Kände mig mätt redan efter första, men kämpade mig igenom även den andra.

Publicerat i Träning | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer