Gästbloggaren Johan Palmér berättar här om fördelarna med att inte dra egna skidspår.

Snön har fallit. Första riktiga snöfallen är alltid speciella. Gubbarna med sommarsulorna står på tvärs i backarna. Svensk infrastruktur sätts ur spel. Varenda låt på radion avbryts med trafikmeddelande. Det står också alltid onödiga saker framför plogen till lastmaskinen kl 3 på morgonen. Adventsfikat smakar extra ljuvligt dessa första snödagar.

Nysnö på Borås skidstadion nyårsafton 2009

Som ung skidåkarsjäl på landsbygden med dackenistisk frihetsiver körde jag upp egna skidspår på små åkerlappar och skogsbilsvägar. Något jag kommer avromantisera å det grövsta här. Man ville njuta av enkelheten med skidsp

år utanför knuten när man annars inte har mycket mer än tyskharar och granplantage där annars. När det kom bra med snö och första natten var riktigt kall kunde jag få en slinga på 12 km i fantastisk vasaloppsstil.

Tricket med egna spår är att förlägga dom i mittfåran av vägen så stadsjeepar inte kör sönder dom allt för mycket när dom ska ut och döda djur under helgen. Jag hade en sträcka på gamla Bällarydsvägen, en hästväg ifrån svunnen tid. Ung granskog på båda sidor som vid tung snö nästintill bildade en tunnel över vägen. I pannlampans sken blir den synen såpass vacker att hela själen fylls av förtröstan.

Men i den verkliga verkligheten så kom det snö. Man arbetade i stan i 12 timmar, åkte hem, körde upp sina spår i 3 timmar, somnade varpå man väcktes av att det snöat igen. In till stan nytt race med lastmaskin. Hem, nya spår. Leta fram och sickla skidor, byta trugor. Kvällsmacka. Somna.

Väckt igen, tydligen +3 grader och rena blåisen i stan. Måste in och grusa så folk kan fortsätta gå i tygskor. Hem och om det inte smällt bort helt kanske åka skidor om nu inte det är nära en massavedsleverans. Då är vägen plogad. Skogsägare måste nämligen fortsätta med sina favoritsysslor. Betala ränta till banken och förse skogsindustrins tjänstemän med höga löner.

Min nya taktik är att nyttja de fantastiska skidanläggningar som föreningarna erbjuder. I söndags var jag och killen med 87 på bröstet i nästa års upplaga av Vasaloppet i Aneby för första gången och åkte skidor. Trots att det kräksnöade så var det folk på plats och körde upp spår och preparerade. Otroligt fina banor som jag varmt rekommenderar. Tack alla ni eldsjälar för att ni finns. Ni gör mitt skidåkande så mycket lättare.

Johan Palmér