Vasaloppslägret i Torsby 5-7 september 2014

För några år sedan fick jag en dom av två oberoende läkare att jag aldrig mer kunde tävlingslöpa, eftersom jag har (och kommer alltid att ha) en fraktur på ett kotutskott i nedre ryggen. Smärtan sätter sig i sätet och det känns på alla löppass, men gör inte alltid ont. Tydligen blev det inte värre av att löpträna så länge det inte gör jätteont.

Så här såg jag ut i Lidingöloppet 2006, då jag blev 12:a på tiden 1.52. Bakom mig ligger Anders Szalkai, men han ställde jag minsann av sista milen.

I våras hade jag hyfsad kontroll på skadan och var riktigt bra igång med löpträningen då jag sprang ca 3 gånger i veckan. Dessutom körde jag tre långpass på 2 timmar inför BUM 45 km i maj. Den tävlingen gick jättebra, men jag plockade verkligen ut allt jag hade – och även reserverna – på färden i skogen mellan Hindås och Borås.

Ofta träningsvärk
Det gjorde att det tog väldigt lång tid att komma tillbaka med löpträningen och jag har fortfarande inte kommit upp i tre gånger i veckan än. Problemet ligger delvis i att jag tycker det är så roligt att springa så många av passen blir full fart i tunna skor, vilket leder till sådan träningsvärk i vaderna att jag måste vila benen 2-3 dagar.

8 år och 8 kg sen. Jag hade väl inte direkt gymmets starkaste armar på den tiden.

Efter Alliansloppet hade jag tänkt att öka veckodosen löpning från 3 mil till minst 5 mil, men då kom först en förkylning från dagisstarten och sedan ett par dagars uppehåll till pga tummen.

Saknar långpass
Och nu sitter jag här med tre veckor kvar till Lidingöloppet med bara fem pass på över 15 km sedan i maj. Jag sprang Lidingöloppet på 1.52 då jag blev 12:a 2006 och lovade mig själv att aldrig mer ställa upp om jag inte kände att jag kunde slå min tid. I våras kände jag att det kunde vara möjligt och anmälde mig. Nu känns det svårare, men det finns en anledning till att jag ännu inte gett upp: på mina backintervaller i Halensbacken (85 meters stigning) snittade jag nyligen 3.11 min på 6 st med 3 min vila. Hösten 2006 snittade jag 3.20 min. Jag fattar inte riktigt hur jag kan springa snabbare nu, men delvis beror det nog på att de löppass jag springer är ofta riktigt hårda.

Tyngre och bättre uppför
Intressant nog springer jag snabbare uppför nu än då, men betydligt långsammare på 3000 m bana, trots att jag är 8 kg tyngre nu. Man skulle kunna tro att det skulle vara tvärtom. Förmodligen beror det på att jag springer mindre nu och har sämre löpsteg, men har bättre benstyrka.

Orosmolnet inför Lidingö är hur jag ska hålla hela distansen, så nu de sista tre veckorna ska jag försöka få till minst ett 15-25 km-pass per vecka. Det kommer nog att bli en fördubbling i löpmängden per vecka så det blir en liten chansning. För att testa formen kommer jag att springa 4 varv fort på Sjömarkens elljusspår, totalt 10 km. Det gjorde jag även en vecka innan Lidingö 2006. Är jag mer än 1 min sämre nu måste jag nog ändra mitt mål om att springa på 1.52.