Anders Söderlund surfade 2 timmar efter avverkat Lidingölopp

Anders Söderlund, som var deltagare på mitt Vasaloppsläger i Torsby i september, är en jäkel på att springa och klippte Lidingö på 1.57. Dessutom är det en kul kille som alltid går runt med ett leende på läpparna. Jag tycker själv att jag ofta försöker vara glad och bjuda på mig själv lite under loppen, men Anders är i en annan liga. Den tiden vi låg nära varandra i början av loppet pratade han på och skämtade med de andra löparna.

Anders Söderlund är killen lite till vänster med rött kryss på svart tröja

Men han led också under loppet. Av vindångest. Jag skrattade högt när han mejlade mig i söndags. Efter Anders tillåtelse citerar jag delar av mejlet nedan:

Löparsverige är nog ganska litet trots allt. Överallt vimlade det av löpare man kände igen (trots att jag har rätt dålig koll). Och ganska lustigt att jag efter 500 m låg precis bredvid dig, Stockholms bästa Vasaloppsåkare förre året (Theander) och Fred som jag träffat på en tävling på Gotland. Fred Grönwall och jag och skakade även hand i farten och han lämnade en inbjudan till nästa års kyrkstafett på Öland. Efter en sådan start var det bäddat för fortsatt succé:)

Kände mig dock bitvis torterad under loppet. De flesta är kanske trötta på grund av distansen eller kuperingen, men det överlägset jobbigaste igår var vinden. Att höra, känna och se en stark vinden tjuta är tortyr för en vindsurfande vindälskare. Värst var det precis innan Fisken (Abborrebacken). Ångesten nådde nämligen sitt klimax när jag såg en planande surfare på vattnet.

I träningsdagboken står det således inte 2 timmar från igår utan 4. De sista två spenderades på vattnet 🙂