Saluhallen i Höganäs var fin och mysig. Här gjordes keramik förr.
Det är inte ofta man kan gå in i en ugn. Men i Höganäs går det.
Julbord med Idas släkt. Janssons frestelse är min favorit.
Love och Carro, som assisterade Jonas Colting under Sverigesimmet
I helgen hade vi julfirande hos Idas syster Erika med familj i Höganäs. Även Idas andra syster Åsa med barn kom ner från Östersund, samt Idas föräldrar från Borås. Det blev mycket folk och mycket god mat och dryck. Både Erika och Åsa har två barn var i våra barns åldrar, så det blir en himla massa kusiner. De har väldigt roligt tillsammans och det är kul att se!
Södra Kullahalvöns rullskidbana
På lördagsmorgonen stakade jag två timmar på Elpex-4:or från 7 till 9 på morgonen. Det var härligt att ge sig ut i pannlampa och sedan se solen gå upp. De har byggt en belyst rullskidbana (vissa kallar det cykelväg) hela vägen till Ängelholm, via bl a Jonstorp där Lennart ”Klingan” Klingberg bor, Farhult och Norra Häljaröd. Jag kom till Utvälinge innan Ängelholm, och vände sedan tillbaka. Det är platt som en pannkaka samt blåsigt att åka i de trakterna, men jag var glad och nöjd ändå.
David Svensson, den tidigare brutalt tränande Falköpingsbon som blev 6:a i Kalmar typ 2007 efter ett års triathlonträning och Elin Lijas syster Anna
På hemvägen på söndagen stannade vi till hos vår vän Karoline med familj, där det var barnkalas för deras äldsta dotter. Och sedan direkt till julbord på Orangeriet i Borås med Jonas Colting och deltagare på hans Lucia Swimrun (ja, de simmade i Kypesjön igår), samt lite annat löst folk som Love Ljungström och triathleterna David Svensson och Björn Andersson.
Att jag vaknade upp med halsont idag kanske inte var någon skräll. Men jag är inte överdrivet knäckt. Jag har äntligen fått en bra, sammanhängande träningsperiod på tre veckor. Den behövde jag och den lyfte både formen och självförtroendet. Nu känner jag mig i a f lite mer rustad för säsongen. Hoppas bara att halsontet inte ska vara för segdraget.
Att fånga Björn Andersson på bild är ingen lätt uppgift, men här syns han lite grann i mitten till vänster om en ”kolhydratsnjutande” Jonas Colting. Björn var tidigare världens bästa ironmancyklist med bl a 7,1 l/min som högsta uppmätta syreupptagningsförmåga. Björn är en rolig kille och det är intressant att höra honom berätta om långa träningsläger, som exempelvis en gång på Nya Zeeland då han snittade 19 mil cykling per dag i sju veckor. Utöver löp- och simträning.
Olika intensitet på lugna pass
Jag har skrivit upp hur jag tränat några veckor här på bloggen. Det var för att ge lite exempel på hur jag tränar olika veckor, och visa hur stor variationen är, från 2 till 12 timmar. Ibland kan det även bli mer, men det är mycket sällan. Även i fall jag tränar ganska ”hårt” de timmar jag tränar så kör jag inte överdrivet många ”A3-minuter”, eller ”andel högintensintensiv träning” eller vad man nu vill kalla det. Jag tycker det är lite för stort fokus att prata om mängd samt hur stor del av träningstiden som exempelvis bedrivs på 85 procent av maxpuls eller högre (gränsen mellan zonerna A2 och A3) för att utvärdera hur hård träningen är. För mig är också A2-zonen viktig, och även att ligga högt i A1-zonen, som är definierad som 60-75 procent av maxpuls. Alltså att hålla bra fart på de ”lugna” passen. Fast självklart långt ifrån alltid.
Ett ganska rolig grej som inträffade förra vintern var när jag åkte ett pass på Lugnet i Falun och körde lite med Simon Andersson och Gustav Eriksson. Simon åkte Tour de Ski samma år och Gustav blev 12:a i Vasaloppet. De är alltså båda betydligt bättre skidåkare än vad jag är. Ändå klarade jag inte av att åka så långsamt som de gjorde och efter 15 minuter ihop fick jag ursäkta herrskapet och åka ifrån.
Vem åker då i rätt ”lugn” fart? Alla tre förmodligen. De tränar dubbelt så mycket som mig så skulle de hålla min ”lugna” fart skulle de bli övertränade. Och skulle jag åka i deras takt på en majoritet av mina lugna pass är jag hundra procent säker på att jag inte hade nått upp till högsta möjliga kapacitet per nedlagd träningstimme (men emellanåt måste man såklart ta det lugnt). Det är en av många anledningar till att motionärer/elitmotionärer aldrig ska kopiera proffsens träning.
