Resultat Engelbrektsturen 2011 finns här. En rejäl dos bilder lägger jag upp när jag får tillgång till bredband.

Jesper Hjortsberg är både snäll och bra på att cykla.

”Jag var så jävla bra, jag var så jävla bra, jag tyckte att jag var så jävla, jävla bra”. För dig som lyssnar på flumrockskommunistiska Doktor Kosmos känns travestin igen. Engelbrektsturen 80 km MTB i Norberg gick riktigt bra för mig idag.

Det verkar som att ju mindre jag tränar i skogen, ju mindre jag bryr mig om loppet innan, ju mer pizza jag äter dagen innan och ju mer gott vin jag dricker på under sommarveckorna − desto bättre blir resultaten. Knasigt. Men formen är onekligen god. Hård landsvägscykelträning och tuff rullskidsträning har visats sig ge bra effekt. Jag kände mig fruktansvärt seg på startlinjen idag, men det gick bättre och bättre och sista halvan kändes benen allt mer pigga. Resultatet var mitt helt klart bästa i mountainbike: 24:a i elit och ca 36:a totalt. Och framförallt: ENDAST 6,7 % efter segaren. Mikael Flockhardt vann på höga 2:31, jag hade låga 2:42.

Ann och Erik på ett upplopp i Norberg.

Snäll bana
Anledningen till att det gick så bra stavas till stor del banan. Det var busenkelt tekniskt sett. Väldigt få rötter och inte mycket single track. För det mesta malde man på längs fina grus- och skogsbilvägar. Kuperingen var trevlig: ingen jättebacke som i Billingeracet, men många fina slakmotor, som vi säger på längdåkningsspråk. För övrigt tror jag att första 40 km idag var samma sträckning som skidtävlingen Engelbrektsloppet.

Andra halvan av loppet låg jag stora delar av tiden i en 10 till 15-mannagrupp bestående av bland andra Cykloteket Racing Teams Pontus ”Pumpen” Johansson, skidåkaren Stefan Sunnerberg och Borås CA-klubbkamraten Anders Stenberg. Damsegraren Ann Berglund låg också i samma klunga, och vi möttes i en rafflande spurt mitt i centrala Norberg. Jag lyckades pressa mig före med en penislängds avstånd och föll mycket trött och nöjd ihop i målområdet. Jobbigt var det. Sista 3 km bestod mestadels av helt platt grusväg (gammal banvall?), så där sprutade syran ordentligt i benen.

Rikard Tynell har cyklat mycket MTB i sina dagar. Nu hade han tränat 50 timmar på 2,5 veckor. Inte konstigt benen var trötta.

Före Tynell
Ida, Erika och Nille hejade på, gav mig en vattenflaska halvvägs och tog fina bilder. STORT TACK till er, ni betyder mer än ni tror! Nu bär det vidare för oss, norrut till Jämtland. Apropå flaskor så ska jag ge ett tips till alla som inte har nära och kära på plats. Fyller man en 750 ml-flarra med sportdryck och tar en mugg vätska på arrangörens alla stationer så räcker det gott och väl. Så har jag gjort vid tidigare lopp.

Efter loppet kom finskidåkaren Rikard Tynell fram till mig: ”Bra kört Erik, du slog mig!”

Mig är inte svår att göra skitglad, men att få slå Rikard – som även är riktigt duktig på sadeln – för första gången gjorde inte dagen sämre. Inte heller den fantastiska Tangotårtan på Elsa Andersons konditori. På uteserveringen i Västmanlands strålande sol!

Så här ser Pontus "Pumpen" Johansson ut på söndagar.

Engelbrektsturen 31 juli 2011:
Tid: 2:42:08, segraren Mikael Flockhardt var 10 minuter och 11 sekunder före
Placering: 24:a i elit, 40:a totalt
Utrustning: Twenty-Nine Lite 1000-D, 29 tums hjul, funkade perfekt. Och precis som i Mörksuggan ett däcktryck som kändes helt lagom för mig med en lekamen på knappt 70 kg: 1,9 bar. På mountainbike sägs det att man kan ha lite lägre däcktryck på storhjulingar.
Energiintag: En liter sportdryck med koffein + 2 koffeingeler, allt från Enervit
Väder: 23 grader och sol som bara den. Kruttorrt i skogen. Svag vind. Sol före och efter.
Antal ”löpningar” med cykeln: 2 (varav en självförvållad)
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 2 (då jag sprang)
Betyg för banan: 7 av 10. För mig var banan helt perfekt. Massvis med grusväg och stora skogsbilvägar. Mycket lite single track och inte mycket rötter. Passar mig bra som dålig tekniker, och landsvägscyklisterna skulle gilla Engelbrektsturens underlag. Den är om möjligt ännu enklare än CykelVasan, fast med endast typ 2 km asfalt. Dock tror jag många MTB:are var besvikna. Man vill ju ha lite mer utmaning och lite mer mysiga stigar på en mountainbiketävling.
Betyg för tävlingsområdet: 9 av 10. Som vanligt vid långloppen en fin liten minimässa och god pastasallad efteråt. Lite mindre deltagarantal, så för mig var det ingen kö till vare sig cykeltvätten eller duschen. Stort tack för närheten till allt: parkering (20 kr), varmvattensdusch, start och mål låg allt inom 500 meter. DET BÄSTA: Elsa Andersons konditori 50 meter från målet. Tangotårtan är att dö för.
Resultatservice: 10 av 10. Listor anslogs i omgångar snabbt efter målgång. På internet fanns en resultatlista i pdf-format tidig eftermiddag. BRA JOBBAT Norberg CK!
Kaffet: 7 av 10. Välbryggd mellanrost på termos för en tia, men lite ljummet.
Citatet 1: ”Fy helvete vad feg du är, flytta på dig om du ska köra så jävla dåligt utför”. Ida tycker om att jag är riskmedveten, men inte alla mina medtävlande. Mannen som hojtade dessa invektiv visade sig dock vara snäll efteråt. Överhuvudtaget tycker jag stämningen är riktigt bra bland de tävlande, faktiskt bättre än vid skidtävlingar.
Citatet 2: ”Du måste vara Erik, fan vad schysst hemsida du har”. Tack du från IK Jarl som uttalade de värmande orden då vi båda låg på 90 % av maxpuls mitt i loppet.