Ida och jag åkte ut till stugan igår kväll och skördade framgång i grönsakslandet. Rödbetor, palsternackor och morötter i massor. Rödbetorna är min favorit, dels för att de är våldsamt goda som kokta och sedan pimpade med smör, getost och salt, dels för att kroppsvätskorna blir rödfärgade ett dygn efteråt.

Efteråt ägnade vi en stund åt bröllopsplanering. Det är inte vi som ska gifta oss igen, men vi ska toastmastra ett bröllop i oktober. För tredje gången faktiskt. Det är alltid likadant: skitmycket ångest och stress över att göra bröllopshäftet, förbereda några lekar och annat fixande, men det blir klart på något sätt och sedan blir allt frid och fröjd. Och trevligt är det, ett ärofyllt uppdrag!

Som involverad bröllopsgäst går Ida in med lika mycket engagemang som jag går in för Vasaloppet. För mig känns uppgiften ungefär som ett klubbmästerskap (på sin höjd distriktstävling) fram tills det att jag inser allvaret och lägger manken till. Då är mycket av jobbet redan gjort av Ida…