Fantastiskt tråkig bok.
För att ge en ny dimension till det extremt snobbiga inlägget jag nyligen skrev så förklarar jag mig så här: anledningen till att jag håller mig till nyhetsrapportering och samhällsprogram istället för “lättsinnig underhållning” står antagligen för (förutom visst verkligt intresse) fåfänga, akademisk uppväxt, samt inre och yttre förväntningar. Växer man upp i ett hem med Dagens Nyheter istället för Aftonbladet förväntas man typ ta efter.
I själva verket tycker jag August Strindbergs bok hemsöborna är skittråkig; Kafkas böcker förstår jag inte; jag skrattar ordentligt till amerikanska komedier; jag fällde en tår i biografen på Sex and the City 2 (och ettan); jag föredrar teater framför opera; lättlyssnad popmusik är bättre än klassisk (s)tråkmusik. Jag minns att jag tidigare vägrade erkänna att jag tyckte en låt var bra om den hade gått på radion för mycket, då var den för mycket “mainstream”. Jag vägrade också se på andra filmer än franska dramor, komedier var trams. Men man växer upp.
Jag har varit och är en sådan där fåfäng person som vill verka bildad. Andra är fåfänga i form att de vill ha snygg frisyr. Alla har vi laster.
Min fru har SATC box setet, skaffar du det behover du inte titta pa teve.
Vad är SATC? satelit-coma?
Aha, sex and the city. Bra tips, ida har halva boxen på vhs 🙂
Moberg har inte skrivit Hemsöborna. Medvetet misstag?
Faktiskt inte medveten misstag, mer en släng av förvirring. Nu ändrat. Strindbergs Inferno gillade jag mycket bättre, men det är de enda två böckerna jag läst av honom.
Jag har för mig Strindberg själv inte gillade Hemsöborna för att den var för lättsinnig 🙂 Men Röda rummet, det är andra bullar det.