Jag hjälpte Dan Moberg med några foton från vintern och som tack skickade han ett gäng bilder som hans sambo Emelie Karlsson Landén tog på mig i Billingeracet i maj förra året. Då hade jag ännu inte cyklat mountainbike mer än fem gånger i mitt liv och formen var väl inte den bästa. Läs “the story” här.
Jag blev totalt 97:a i tävlingen och var helt slut, men under säongen blev jag successivt bättre och vid långlopps-SM i Finnmarksturen slutade jag som 16:e man. Det var både fysik, teknik, mod, materialkunskap och självförtroende som hade stegrats exponentiellt under några månader. MTB är jätteroligt, men i år blir det färre tävlingar.
Billingeracet var den 1 av 7 deltävlingar jag körde i långloppscupen förra året. Innan Meridacykeln, innan rosa Rudy-hjälmen och då jag fortfarande använda klocka på tävlingarna.
Strupen, sista backen. Jag var så stum så jag fick leda cykeln. Framför kör en jävla 50-åring ifrån mig.
Mohahahaha, spoade av en OAP!
Blir det “Strupen” i år igen?
Nja, det är en vecka innan beräknad ankomst, så jag ska nog hålla mig hemma 🙂
Varför inte klocka?
Skönt att köra utan, att skita i puls, fart och sträcka. Då lever man sig mer in i cyklingen och släpper spärrarna. Och blir ännu tröttare 🙂