Erik, Z, Daniel, Rickard och Martin utanför Bryggan i Ulricehamn

Igår körde jag vårens fjärde cykelpass. Normalt sätt cyklar jag betydligt mer och jag är lite orolig över onsdagens ProTour-tempo 10 km, då jag vill kunna matcha mina cykelkompisar Jonas Tell och Robban Bengtsson. Det kommer nog bli lite svårt i år, men för att i alla fall ha en sportslig chans så drog jag ut med hojen igår.

Det var bröderna Daniel och Martin Andersson, Z, Rickard Bergengren och jag som tog en 10 mila-tur med fikastopp i Ulricehamn. Jag ville få lite fart inför onsdagen och fart fick jag! Det började redan efter Shell i Gånghester då Rickard stötte i roten av Djupedalsbacken. Jag svarade direkt, kom in på hjul och kunde sedan ställa av honom halvvägs upp i backen. Sedan blev det några partempointervaller, bergspriser och skyltspurter under rundan. Rickard och jag var pigga på att hetsa (=ha kul och få bra träning), medan Z mest muttrade om att det var fel distansfart och att mina svarta Intersport-sockar inte var OK i cykelsammanhang. Z är för övrigt en av Borås mest välklädda cyklister.

Nästan 50 km/h i snitt
”Slutövningen” för mig och Rickard blev andra halvan av ProTour-tempot. Det går svagt nedför och vi hade medvind, så vi lyckades snitta 49,5 km/h på våra landsvägscyklar. Snittet på hela passet blev 33,0 km/h.

Jag somnade kl 21 igår. Det där med att vara nybliven tvåbarnsfar och att även träna känns. Trots att Maj hittills är en relativt lugn bebis är det ju inte direkt så att man får 7 timmars sammanhängande sömn på natten. När jag lägger Astrid på kvällarna läser vi alltid två sagor (hennes favoriter varierar, själv gillar jag ”Totte” och ”Bu och Bä”), sedan somnar jag ofta ungefär samtidigt som henne för att jag är så trött. En halvtimme senare kommer Ida in och väcker mig. Det har nog hänt ungefär 15 av 20 kvällarna sedan Maj kom.

Det går bra med Maj. Och så gillar jag att Astrid och jag blivit tajtare!