Resultat sprintstafettfinalen.

Tobias Westman hade show framför kameran efter målgång. Och i två redan legendariska intervjuer i SVT.

Resultat rullskids-SM i sprintstafett finns här.

När Pontus Hermansson kände sig sjuk efter att ha brutit det individuella loppet fick jag hoppa in i Ulricehamns IF:s andralag tillsammans med junioren Andreas Svensson. I sprintstafett kör man tre sträckor var, denna gång ett varv (knappt 1,5 km) i taget.

Andreas körde sträcka 1, 3 och 5 medan jag tog sträcka 2, 4 och 6. I semifinalen med tio lag hängde vi med klungan första två sträckorna. Men på min sträcka sprack det upp och jag orkade inte runda framförvarande och helt täppa luckan, men växlade bara någon sekund efter svansen av klungan. Så småningom gick vi vidare på tid, som 9:e av 10:e lag (tror jag) efter att jag lyckats gå ikapp och förbi Borås SK:s Viktor Axelsson på sista sträckan.

3:a av 3 lag bland damerna blev min skidgymnasiekompis (som jag även gick på balen med) Hannan Gerhardsson tillsammans med Craft-Malin Andersson. De kör för Borås SK.

Positiv överraskning
Jag hade verkligen inte räknat med final och hade planerat dagen med familjeaktiviteter efter att inte gå vidare (hoppas ingen i UIF läser detta, dåligt fokus). Men Andreas och jag var naturligtvis jätteglada att gå vidare och det kändes mäktigt att komma till final som 10 av 21 lag. Jag har tidigare aldrig åkt sprintstafett, vare sig på snö eller asfalt. Sprint är inte direkt min grej, men jag måste säga att jag tyckte jag körde riktigt bra. Jag gjorde åtminstone inte bort mig. Och trött som attans blev man.

I finalen hängde vi med 2,5 varv innan Andreas stavspets gick av och vi fick köra som 10:e och sista lag resten av tävlingen. Men vi var i alla fall glada och nöjda att gå till final och vara med i matchen nästan halva loppet.

Hanna Falk fick ett silver med Maria Nordström på sin 25-årsdag.

Emil Ekman kollar på klockan lite på hans sista sträcka i semifinalen. Gött. Tyvärr kunde Emil och Marcus inte försvara guldet utan blev 5:a i finalen.