Det skrevs historia på juldagen då både Ida och Erika drog 5000 m SkiErg så fort de kunde. De har tidigare åkt TjejVasan, men att träna stakmaskin juldagen var nog så långt ifrån deras tankevärd man kunde komma tidigare. Att jag fick pisk av Mattias på 100 m var tungt, men väntat. Men jag har ändå att luta mig tillbaka som bästa svärson i Vasaloppet (plats 25 mot plats 27).

Åsa är den träningstokiga i syskonskaran. Jag sade att jag helst inte visar för mycket bar hud på bloggen vintertid, men hon insisterade och här kommer en bild på syskonskarans vinnare på både 5000 m och 100 m. Bra kört Åsa! Läs om hennes träningskläder för gravida på http://www.flasa.se.

Julen blev lika trevlig som vanligt! Mycket god mat och släktträffar. Inte så mycket träning, men väl en maxning på 5000 m på den gamla SkiErgen som nu finns hos svärföräldrarna på julafton. Tiden blev 18.00 min (6 s från pers), att jämföra med 17.24 min på den nya förra veckan. Formen var kanske inte lika bra, så jag uppskattar att den nya väggmonterad ger 20-30 s bättre tid än den gamla fristående.

Från 24:e-26:e bodde vi hos Idas föräldrar ute i Aplared tillsammans med Idas två systrar med familjer, så totalt var vi 14 st varav 6 st barn under 3 år. Alla var väl inte exakt kärnfriska så om jag kan hålla mig frisk genom det här får immunförsvaret ett gott betyg.

Första deltävlingen i cupen
I morgon ska jag köra min andra tävling för säsongen och den hittills viktigaste: AXA Ski Marathon. Jag har inte varit på snö sedan Italien och för knappt två veckor sedan. Anledningen till att jag inte åkt norrut trots barmark i Borås är helt enkelt att jag gillar att vara hemma så mycket som möjligt. Jag kommer att vara borta tillräckligt mycket under helgerna på vintern.

Jag har fått uppdraget att blogga på sajten för svenska långloppscupen. Så här blev det första inlägget som publicerades idag:

Mattias kände sig inte frisk och vågade inte dra 5000 m.

Hejsan skidåkare! Precis som finns att läsa på annan plats på den här sidan så jobbar jag med längdskidåkning på flera olika sätt, i tillägg till mitt eget tävlande. Jag kommer att skriva blogginlägg här på sidan före och efter varje tävling i cupen, i hopp om att kunna informera och inspirera.

Tack för cupen!
Först och främst vill jag säga att jag är oerhört glad att Martin Holmstrand och Lasse Strand med flera har tagit på sig att ordna denna svenska långloppscup. För mig som elitledsåkare som kommer ganska långt ned i resultatlistorna i de internationella loppen i Swix Ski Classics är det perfekt att kunna ha svensk cup att satsa mot. Det betyder mycket att kunna få bra konkurrens på hemmaplan och samtidigt slippa vara borta så mycket från familjen som man behöver om man ska satsa på loppen i Europa. Därför kommer jag att åka samtliga tävlingar i Björn Dählie SKI Challenge och hoppas få en hyfsad placering i totalen.

Kul med lera i Ränneslättsturen! Foto: Julle på Bildeffekt.se

2011 åkte jag på uppdrag av cykeltidningen Kadens hela långloppscupen i mountainbike, som också Lasse Strand står bakom. Jag gillade verkligen det enhetliga och proffsiga upplägget och att det kändes som det fanns en röd tråd i alla tävlingsarrangemang.

Även om det bara är en liten del av alla som tävlar som kämpar om segrar och att få en massa cuppoäng, så tror jag formatet kommer att locka de så oerhört viktiga motionärerna. En seriös cup lockar elit och det gör att kraven på en kvalitativ tävling höjs, vilket också leder till att fler vill åka. På sikt tror jag tävlingarna i den svenska långloppscupen kommer växa sig riktigt starka.

Svår träningshöst
För egen del har hösten varit lite knackig träningsmässigt. Jag siktar på att träna i snitt 7 timmar i veckan – vilket till att börja med är väldigt lite sett till övriga elitledsåkare – men det har varit svårt att hålla sedan i september. Först bröt jag tummen och fick ha gips i fyra veckor. Sedan har det varit många förkylningar. Med två barn på 2,5 år samt 6 månader så är det lurigt att hålla sig frisk bland snor och sömnbrist.

Jag var 2:a i Västgötaloppet förra vintern. Det blir nog svårare nu när den tävlingen ingår i cupen.

Men kanske har glädjen i att vara med sina barn och se deras framsteg kompenserat för den låga träningsdosen, för formen har märkligt nog känts bra mest hela tiden. För mig är det halvhårda stakpass på tröga rullskidor (4:or), samt stenhårda stakmaskinsintervaller på SkiErgen hemma i källaren fungerat bra. Hur det går i Orsa på söndag återstår att se. Hittills har jag bara varit på snö åtta dagar, vilket är rekordlågt för egen del och bara en bråkdel av vad storfräsarna har varit. Men jag siktar ändå på att ta några poäng i det oerhört tuffa startfältet. För övrigt kommer nog just AXA Ski Marathon bjuda på det namnkunnigaste startfältet i hela cupen den här säsongen. Dels för att det inte krockar med något annat lopp i Swix Ski Classics, dels för att det är tidigt på säsongen och många vill komma igång med tävlandet.

Flack bana
Tyvärr fick loppet flyttas från Falun till Orsa pga snöbrist, precis som förra året då det avgjordes på elljusspåret. Nu kommer tävlingen istället gå fyra varv på en flack milbana. Det innebär stakning för många, inte bara de allra bästa. Jag själv planerar att staka alla tävlingar den här säsongen utan fästvalla.

Det verkar bli kallt och fint på söndag, så det blir lättvallat för alla som åker med fäste. Tänk på att inte stressa i starten och våga kräma ut det allra sista på slutvarvet.

Lycka till, vi ses på söndag!