Adam Steen och jag efter AXA Ski Marathon. Foto: http://www.adamsteen.se

Resultat AXA Ski Marathon 2014 finns här.

Som idrottare strävar man ofta efter att få det där perfekta loppet. Det betyder inte alltid det bästa resultatet, men att man får en bra start, utrustningen håller, skidorna glider bra, man går med i rätt klungor, positionerar sig väl, ger allt på rätt ställen och tar ut sig ordentligt. Att man helt enkelt känner att man inte hade kunnat komma en enda placering bättre på just den dagen.

Lite så kände jag igår. Jag är väldigt nöjd, med tiden efter täten, placeringen och framförallt hur jag genomförde loppet. Jag har verkligen inget att skylla på. Jag blev ifrånåkt och var inte det minsta bättre än vad 17:e-platsen i resultatlistan visar. Enda invändningen är kanske att den platta banan inte är min favorit, samt att jag kanske fått någon ”underliggande” förkylning med tanke på att julen firades tätt ihop med med barn och vuxna med halsont och snor. Formen var nog inte lika vässad som tidigare och kanske kan jag höja mig lite med mer snöträning. Jag brukar må bra av en veckas sammanhängande åkning på snö, vilket jag nu kommer att få eftersom vi har 1 km spår i Borås som snart kommer att förlängas.

Jag spurtar. Foto: Lars-Åke Carlzon.

Loppet då?
Det var ett imponerande startfält och första ca 2 km på elljusspåret gick ganska fort. Sedan gick det hyfsat lugnt på den flacka vägen bort till vändningen vid drygt 5 km (vi körde fyra varv på en vändpunktsbanan á 10,5 km). I ”vägbacken efter drygt 6 km skedde den första fartökningen och därefter tycker jag det gick riktigt fort mest hela tiden. Jag satt ofta ganska högt upp i klungan, typ plats 5 till 25.

På baksidan av ”Björnbacken” strax innan man kört två varv flög jag av och bildade en andraklunga med drygt fem andra. Sedan lyckades vi ansluta efter knappt 2,5 varv, men sedan flög ungefär samma personer igen för gott i ”vägbacken” ett par kilometer senare.

Jag till höger i en kurva på vägspåret. Henrik Löfås skickade bilden, tack! Jag slog nästan Henrik Löfås 2013 då han väggade på Stockholm Trail, det hade varit en fin skalp.

Vi 6-8 personer höll ihop som en andraklunga resten av loppet. Adam Steen beskrev det bra på sin blogg: På sista varvet så åkte jag i en klunga på cirka sex-åtta man, Petter Engdahl, Marcus Ruus (dessa två körde fäste), Rikard Tynell, Dan Moberg (dessa två stod för det mesta av dragjobbet), Erik Wickström och Axel Bergsten, jag kan ha glömt någon.

Sista varvet gick det för första gången sedan första varvet aningen lugnare ett par kilometer, men annars låg jag mestadels nära max. I sista vägbacken tryckte jag det jag hade, men backen är lite för kort och flack för att göra stora grejer om man inte är riktigt stark. Så jag fick ingen lucka. Vi var samlade in i sista backen på elljusspåret men i långspurten hade jag inget att komma med, jag hade helt enkelt inte några sparade krafter kvar. Så fem åkare kom in bara precis framför mig.

Jag och Martin Gotting åkte hem ihop efter loppet. Jag behåller alltid medaljen på hela dagen tills jag går och lägger mig. Det känns rätt!

Hatten av för långloppssverige
Men jag är som sagt väldigt nöjd med att kunna vara med tätklungan hela 27 km in i loppet samt att kunna bli 1.28 min efter. Det är väldigt lite! Nivån på de svenska långloppsåkarna har verkligen höjts! Många är bra på att staka (ca 3-5 st topp 20 åkte förresten med fäste, resten stakade). Jag kan mycket väl ha fel, men har det någon gång hänt att man kommit så långt ned som 17:e plats i ett svenskt långlopp (lopp med fallande nysnö eller andra märkliga förhållanden undantagna) då man bara varit 1.28 min efter täten? Det händer i a f inte så ofta. Att Jens Eriksson blev 9:a säger en hel del.

Stort tack till min klubb Ulricehamns IF som i vanlig ordning stod för utmärkt service i form av bokning av boende, samordning av resa, stavservice, drickalangning och vallning. Jag åkte på SkiGo 105-pulver och hade jättebra skidor. Med jättebra skidor menar jag förresten att jag hade lika bra som de andra i elitklungan. Jag kan tycka det är lite märkligt att vissa som jag åkte med som uppenbart hade samma glid som mig klagade på skidorna efteråt, ett par med argumentet ”Man vill ju helst ha bättre än de andra”.

Hemfärds-Hawaii:n intåg igår på Pizzeria Palermo vid Volvo i Filipstad

För övrigt så…

• …verkade min klubbkompis snygge-Marcus Johansson jäkligt pigg, men han bröt tyvärr staven sent i loppet.
• …skäms jag inte lika mycket över att fått spurtstryk av Bysse på långloppspasset i Delsbo i somras. Han vann igår, på hemmaplan. Stort grattis!
• …strulade det i starten med utrustningen för min klubbkompis Rasmus Ax, vilket gjorde att han nödgades bryta. Stefan Palm, Henrik Alm m fl hamnade lite bakom och fick en riktigt dålig start.
• …var det många som bröt i kylan
• …var det gott om UIF:are topp 50. Ska bli kul att se ställningen i klubbtävlingen.
• …har jag ingen aning om vem 14:e man Petter Engdahl är. Ung såg han ut att vara i a f. Blivande långloppsstjärna?
• …körde Axel Bergsten återigen på gamskidorna från 1995 och hade bra glid
•  …gjorde tidigare skidorienteraren Daniel Nordebo comeback med en stark 24:e-plats. Han bor och tävlar numer för Göteborg.
• …körde Håkan Löfström i vanlig ordning med de feta rextrugorna, trots att stavfästet var bra. 18 gram där nere istället för 10 gram påverkar pendeln Håkan! Han blev i o f s 48:a i Vasan med de trugorna när det var ännu bättre stavfäste.
• …hade inte legenden Peo Svahn sin bästa dag med en 38:e-plats.
• …körde Ulricehamns IFs junis Andreas Svensson grymt bra och blev 27:a. Skit i trad nu Andreas och satsa på långlopp!
• …ställde Daniel Richardsson in pga kylan som låg på ca 15-20 minusgrader