Dagens första vinprovning, hos producenten El Pendola. Fantastiskt gott, kul och intressant. Väldigt nära himmelriket.

Efter att ha sett etapp 19 av 21 i Girot stannade vi kvar 2 km nedanför målet i Macugnaga och checkade in på en camping. På 1500 meters höjd är vädret knasigt efter några timmar med typ storm ösregn och tre plusgrader blev det en ny natt i vår Fiat-hyrbil. Det funkar det med, särskilt när man får drömma om alla rosa färger dagen innan. Men det skulle bli ännu bättre! Och massor med sol!

Gardasjön är en fin badsjö. Inte så mycket sandstränder, men till synes klart och fint vatten.

Jag visste att den nyblivne pappan Daniel Tynell körde Marcialongas cykeltävling förra året och stannade kvar vid Gardasjön en vecka, så jag SMSade honom och frågade om några ”inte missa”-ställen vid den stora insjön. Han svarade med ett lyriskt stycke över hur underbart allt är där nere och gav sedan några konkreta tips. Bland annat Sirmione, som låg på vägen mot Valpolicella. Vi stannade till på den halvön som var helt fantastiskt vacker, men aningen turistig för min smak.

Sedan bar det vidare mot Valpolicellaområdet, en av helgens många höjdpunkter. Under lördagseftermiddagen ambulerade vi runt bland alla odlingar och pittoreska byggnader. Totalt provade vi ett femtontal olika viner (alla röda såklart!): Amarone, Ripasso och Valpolicella. Med mina stark begränsande kunskaper på området ligger det generellt till ungefär så här:

• Valpolicella – Ordinära viner i 70-80 kr-klassen, inga storsäljare på Systemet. Inte heller min favorit. Precis som övriga viner från Valpolicella är de primärt gjorda på druvorna corvina, rondinella och molirana. Corvinadruvan har ett tjockt skal och är den mest dominanta.
• Ripasso – Valpolicellavin som hälls på jäst- och sockerresterna från jäsningen av Amaronevin, och får jäsa en andra gång i några veckor. Fantastiskt gott och oerhört prisvärt. Nästan samma smakrikedom som Amarone, men inte lika kraftigt. Finns gott om sorter i 100 kr-klassen på systemet.
• Amarone – Druvorna skördas i september eller oktober och får torka ca fyra månader innan vinifikationen startar, där de får jäsa helt ut i ca 40 dagar (till skillnad från en Recioto, då jäsningen avbryts någon vecka tidigare). Torkningen av druvorna ger ett enormt kraftigt och smakrikt vin som är en megaupplevelse att dricka. Ett glas räcker. Tyvärr ligger Amaronevinerna på systemet från 200 kr och uppåt, så jag har själv bara köpt det en gång i Sverige, blivit bjuden en gång och fått det i present en gång.

Sammanfattningsvis tycker jag att Amaronevinet i stort sätt alltid är bäst, men den betydligt billigare Ripasson kommer inte långt efter. Blandad fakta om vinerna finns på Club Amarone.