Resultat Mörksuggejakten 2011 finns här.

Daniel Tynell cyklar fort i skogen och stakar fort på myrar.

Årets helt klart finaste bana! Jag är i mål och sitter med min vän laptopen på en ekogård någonstans utanför Rättvik, kan den heta Kal-Tövåsen? Livet är rättvist just nu. Solen skiner, Ida har precis börjat sin semester och ikväll väntar opera på Dalhalla med vännerna Per och Sofia.

Gårdscafét serverar kokkaffe på vedspis, samt knäckebröd med hemkärnat smör och egenystad ost. Hönorna går omkring under borden och i fäboden leker kattungarna. Datorn känns onekligen både anakronisk och malplacerad i dessa environger (det blev tre svåra ord i en mening där säger Ida, men skit samma).

Emmy Thelberg vann damklassen. Men jag slog henne igen. Nu står det 2-2 i inbördes möten.

Kaffe är prestationshöjande för cyklister
Uppladdningen inför Mörksuggejakten blev minst sagt annorlunda. Eftersom jag jobbar med tidningen Vasalöparen kändes med trevligt att gå Vasaloppsleden fredag och lördag när vi ändå var i Dalarna. Det visade sig vara riktigt tufft för benen. Som Lina Börjes uttryckte det: ”Det är ju jobbigare att gå Vasaloppsleden än att springa den”. Efter 12 timmar vandring med 10 kg ryggsäck första dagen var vi helt döda. Efter tio timmars sömn på vandrarhemmet i Evertsberg gick vi 10 timmar andra dagen och dog en gång till. Skavsår å det grövsta, smärta både här och där, träningsvärk, utmattning i största allmänhet och ont överallt. Mer om detta i ett inlägg nästa vecka.

Här kommer jag uppför Vidablick, strax efter starten.

Hur som helst återhämtade jag mig bra. Efter två hawaiipizzor igår till middag och två koppar kaffe idag till frukosten kände jag mig fit for fight igen. Jag haltade fortfarande, men att cykla gick bra. Det är kanske så det känns att vara en så gammal och sliten rökare att man måste få assistans för att tända ciggen. För att sedan röka ihjäl sig.

Bra uppför – feg utför
Men jag överlevde på cykeln idag, jag kände mig de facto efter omständigheterna ganska pigg. Starten var optimal för mig: först ca 2 km masterstart (långsamt bakom motorcykel) och sedan en rejäl klättring på asfalt. Typ 200 höjdmeter upp till Vidablick. Efter det hade jag en bra position, men blev som vanligt omkörd i nedförsbackarna. Hela loppet tappade jag åter placeringar nedför och tog uppför. Skit också att jag är så förbannat feg, varför måste jag vara så rädd för att krascha? Ida och mamma är de enda som är glada att jag är så harig.

Chip på hjälmen. En nyhet.

BANAN VAR JÄTTEFIN. Förvisso en del asfalt, men milsvis med små stigar i tallskogen nästan helt utan rötter. Det är mountainbikekörning när den är som bäst – stigigt utan att vara tekniskt skitsvårt för en lekman. Det var även en hel del vackra, slingriga grusvägar, tyvärr med en del rullgrus, så där tappade jag tid i alla kurvor pga min försiktighet.

Täten i starten.

Det märktes att banan var den hittills lättaste i årets långloppscup rent tekniskt: dels var det färre som lagade punkteringar längs vägen, dels var det färre som väggade. I de tidigare loppen har jag tagit många placeringar sista milen då folk stått som parkerade i backarna, nu höll folket farten.

Rikard Andreasson har många topp-10-placeringar i Vasaloppet, men är lika feg som mig på en mountainbike.

Skidåkarna kom till start mangrant: Daniel Tynell, Anders Solin och Stefan Sunnerberg slog mig ganska obarmhärtigt, medan jag lyckades aktersegla Rikard Andreasson med bred marginal. John Vikman, B-landslagsman tävlandes för Borås GIF när det begav sig, körde också riktigt bra trots ett getingstick på tungan på en avlägsen tallmo i Dalaskogarna. Speaker för dagen var elitåkaren Adam Johansson, som är en av killarna bakom kalendern, där ett gäng skidåkare viker ut sig. Apropå skidåkare så var det smått nostalgiskt att målområdet låg vid IK Jarls klubbstuga i Rättvik. Senast jag var där var som 13-åring för att tävla i Kalle Anka Cup på skidor. Jag kände igen mig, men det kändes inte lika stort idag som då.

Jättestorttack till Ida, Sofia och Per som servade och sällskapade med bravur idag.

Delar av kön till cykeltvätten.

Mörksuggejakten 10 juli 2011
Tid: 2:33, segraren Magnus Darvell var ca 18 min före
Placering: 38:a i elit, 63:a totalt
Utrustning: Twenty-Nine Lite 1000-D, 29 tums hjul, funkade perfekt. Och äntligen ett däcktryck som kändes helt lagom för mig med en lekamen på ca 70 kg: knappt 2 bar. På mountainbike sägs det att man kan ha lite lägre däcktryck på storhjulingar.
Energiintag: En flaska sportdryck (750 ml) med koffein + 1 liquid, allt från Enervit
Väder: Ca 20 grader och tidvis regn, svag vind. Torrt i terrängen. Sol före och efter.
Antal ”löpningar” med cykeln: 0
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 4 (varav 2 självförvållade)
Betyg för banan: 9 av 10. Så attans vackert. Fina stigar i tallskogen med få rötter. MTB-racing när den är som bäst. Ca 2 km efter masterstarten bar det brutalt uppför i 200 höjdmeter till Vidablick på asfalt. Det passade mig bra, och det spred ut fältet. Totalt hade banan kanske 1 mil asfalt, annars jättefina grusvägar och stigar. Ett litet minus för att faror (typ stora stenar och små broar) inte var ordentligt utmärkta; vi bor ju trots allt i trygghetnarkomanernas land.
Betyg för tävlingsområdet: 9 av 10. Fin liten minimässa och god pastasallad med kyckling efteråt. Bästa after bike-maten hittills. Stort minus för oändligt lång kö till cykeltvätten. Tack för närheten till allt: parkering, varmvattensdusch, start och mål låg alla inom 500 meter.
Resultatservice: Listor anslogs snabbt efter målgång, inga resultat på nätet kl. 18.30.
Kaffet: 9 av 10. Varmt och välbryggt kaffe från Löfbergs Lila för en tia.
Citatet: ”Jag kände att jag skulle vinna redan första milen”. Segraren Magnus Darvell kände tidigt i loppet att årets formtopp hade anlänt, lagom till MTB-SM som avgörs i Borås nästa vecka.

Intervjun med segrarna kommer tyvärr inte upp idag, förhoppningsvis i morgon kväll. Ett större gäng bilder på en massa deltagare får också vänta. Dalhallakoncerten stänger snart entén.

Ida lyckades fånga livspusselbloggar-Henrik Öijer, Mallisvacker-Anders Sollin och Vasalopps-Daniel Tynell på en och samma bild. Imponerande!