Jämtlandstriangeln – fjällvandring i sol och regn

Tillbaks i Storulvån efter att ha vandrat Jämtlandstriangeln.

Tillbaks i Storulvån efter att ha vandrat Jämtlandstriangeln.

Tisdag och onsdag vandrade Ida, Erika, Nille och jag den för utefolk välbekanta Jämtlandstriangeln: Storulvån (725 meter över havet)-Blåhammaren (1086 m ö h)-Sylarna (1045 m ö h)-Storulvån. Avstånden är följande:

Arvid Nordquists kokkaffe är magiskt ovanför trädgränsen.

Arvid Nordquists kokkaffe är magiskt ovanför trädgränsen.

Storulvån-Båhammaren: 12 km
Blåhammaren-Sylarna: 19 km
Sylarna-Storulvån: 16 km

För riktiga fjällvarelser anses dessa marker på tok för main stream med för mycket folk och stigar som liknar motorvägar. Men för oss som inte är lika pretto funkar lederna perfekt, vackra och trevliga med många drickbara bäckar. De flesta går Jämtlandstriangeln på tre dagar, men vi hade under ledning av mig beslutat att gå på två dagar, med tältövernattning mellan Blåhammaren och Sylarna.

Första dagen strålade solen stark hela tiden fram till precis innan vi skulle sätta upp tältet. Då börja Gud kissa och den hedniske Tor att slå på sin hammare. I det mullrande ösregnet bestämde vi oss för att gå hela vägen till Sylarnas fjällstation där det fanns madrass, bastu, torkmöjligheter och självhushållning. Det var helt klart värt 350 kr per person! Jag bjöd Nille på nubbe och han hade med sig skumpa till hela gänget för att fira Erikas födelsedag.

Mora-Nisse fick följa med på fjällen. Han träffade en sten som liknade ett får.

Mora-Nisse fick följa med till fjällen. Han träffade en sten som liknade ett får.

Tältet kvar i packningen
Min fru Ida och hennes syster Erika var jätteduktiga, 31 km i fjällterräng med packning är ingen dålig vandringsdebut! Jag själv var lite trött i axlarna efter att ha burit 18 kg hela dagen. Inklusive tältfan som vi inte använde. Som konditionsträning var det dock mycket light, med ungefärliga pulser på 60 nedför, 70 på platten och 80 uppför.

Andra dagen hem från Sylarna var 16 km med ett dropp på 300 meter. En baggis. Dock inte för Ida, som pga skavande skor gick BARFOTA HELA VÄGEN. Inte ens ett par Fivefingers satt på hennes fötter. Wow!

Apropå skor så förstår jag inte varför man ska ha vandringskängor när man går på stigar. Mina Salomon trailskor (XA Pro 3D Utra GTX) funkade perfekt. Lätta att gå i och helt vattentäta.

Ida och jag har ett elastiskt band spänt mellan oss. Bättre för båda!

Ida och jag har ett elastiskt band spänt mellan oss. Bättre för båda!

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Jämtlandstriangeln – fjällvandring i sol och regn

  1. Orestig skriver:

    Du har nytta av kängor när du tex trampar snett, ger ankeln stöd, särskilt om du bär tungt. Dyrt med helikopter om du inte kan gå ner själv:)

  2. Joakim Gustafsson skriver:

    Du bör gå en kurs i hur man packar ryggsäcken rätt:-) och ställer in den så känner du ej av 18 kg.

  3. Dan skriver:

    Eller helt enkelt inte packa med hela bohaget. 18 kg på två dagar vad hade ni med er egentligen?

Kommentarsfältet är stängt.