Deskriptiv svensk grammatik gavs ut 1960, men boken går fortfarande att beställa på Bokus och Adlibris.

Jag har alltid varit fascinerad av semantik, etymologi och grammatik. I skolan var jag alltid bäst i klassen på grammatikproven och typ sämst i klassen på att skriva berättelser. Det passar fint in bland mina i övrigt oklanderliga aspie-tendenser.

Senast jag hälsade på min vän David Höglund i Uppsala hittade jag en kul bok som låg kvarglömd i hans källare: Deskriptiv svensk grammatik. När jag läste förordet igår blev några skrattsalvor nedrivna. Eller vad sägs om denna mening: ”Så har t. ex. passivkonstruktioner undvikits i största möjliga utsträckning.” Jag vet inte om de skämtar eller ej, men det är roligt i alla fall.