Samuel Norlén före mig, Markus Jönsson, Emil Ekman, Marcus Johansson, David Siebers och Philip Askeroth. Foto: Ski Team Syd.

Resultatlista finns här.

Olle Häggdahl och jag drog till Liared utanför Ulricehamn i tisdags för att delta i träningstävlingen med det storsinta namnet “Liared Open Race”, med Ski Team Syd som arrangör. Martin Eckervad hade tillsammans med sina medhjälpare i vanlig ordning gjort ett kanonjobb och hela 22 åkare kom till start.

Jag hade haft en ganska tuff dag som husägare med kontakter och besök av sotare, rörmokare, takläggare, murare och mögelsanerare. Ovanpå jobb, träning och att umgås med Ida och Astrid. Mina stressnivåer var tillräckligt höga för att slippa inta koffein innan start…

Olle och jag och tempodräkten

Men väl på plats var det jättekul att se alla skidkompisar och kolla hur det låg till med skejtformen. Banan var ca 20 km på jättefina och hyfsat kuperade vägar med mycket lite trafik. Jag kände direkt att drygt 3 timmars krigande i småländska MTB-skogen två dagar tidigare satt kvar i benen. Det var liksom syra omedelbart från start. Men jag lyckades hänga i hyfsat bra.

De två bästa 1:a och 2:a
Efter ca 5 km blev vi en 5-mannagrupp bestående av Samuel Norlén, Markus Jönsson, Marcus Johansson, Philip Askeroth och jag. Efter dryga milen stötte Samuel i banans tyngsta uppförsbacke och Philip och jag flög av. Jag bommade tajmningen lite grann då den 203 cm långa Samuel kom med jordens längsta skejtskär och jag fick stanna upp och accelerera igen. Sådant har man inte råd med, men det är inte säkert att jag hade kunnat hakat på ändå. Samuel och Jönsson var helt klart starkast för dagen.

Philip och jag började jaga tillsammans, men han tröttnade. Sedan jagade jag själv ikapp snygge-Marcus, som hade fått släppa. Samuel spurtslog Jönsson och bronsplatsen skulle avgöras mellan mig och snygge-Marcus. Vi luråkte på varandra sista 5 km och ingen tog några hårda förningar, det gick lite långsamt. Trots att han verkade starkare för dagen lyckades jag ställa av honom med ett distinkt ryck med ca 200 meter kvar.

Benen var mjölksyrastinna, men med tanke på att alla utom jag bland de fyra främsta åkt i rullskidslandslaget i år eller förra året är jag ändå helnöjd. Även Olle gjorde mycket glädjande en riktigt bra insats trots att han enligt egen utsago tränat dåligt senaste veckorna. Jag tror att han går ut med hundarna för mycket.

Olle och jag smygfotoade lite bara överkroppar på parkeringen med våra telefoner efteråt. Här långdistansroboten Magnus Aasas vältrimmade kropp på 50 år.

Vi lyckades även få en glimt av snygge-Marcus, anar vi ett 8-pack i avslappnat tillstånd?