Sedan jag flyttade till Ulricehamn för att gå på skidgymnasiet har jag levt största delen av mitt liv utan TV. Jag såg Nile City och Varan-TV åren 1995-1998, men sedan dröjde det ända till 2010 innan jag följde en serie på TV igen. Det var Solsidan som jag såg ett avsnitt av hemma hos någon, och efter ett det blev jag naturligtvis såld direkt.

Bilden passar kanske inte till texten, men de är ju så fina

Nu har det hänt igen, att jag följt en TV-serie. Inte på TV, eftersom vi inte har någon i huset, men jag tog fram datamaskinen och såg alla avsnitt av ”En klassiker” på SVT Play. Eftersom jag inte har sett så mycket de senaste 15 åren har jag egentligen inte så mycket att jämföra med, men jag måste ändå säga: succé, jävligt välproducerat!

Bok om Klassikern
Det är konditionsidrottspropaganda utan dess like, perfekt förpackat med hjärta, smärta och bra foto. Jag grät till varje avsnitt, dels pga Anders och hans sjukdom, men kanske ännu mer när man såg Fredriks målgångar.

I början av sommaren skrev jag (på Bakgården och Bishops) längdskidsdelen till en bok om Klassikern som ges ut inom kort. Några av deltagarna skriver korta krönikor i boken, så jag känner mig lite starstruck över att få skriva i samma bok som dem.