Tidaholmare. Bara en sån sak.

Jag skulle skoja med Martin Josefsson i torsdags i förra veckan. I en nedförsbacke när vi körde i drygt 40 km/h skulle jag sätta min stavspets i hans röv. Tyvärr höll jag inte upp staven tillräckligt mycket och den dippade ned i backen framför mig, högg fast i snön, och gav mig en rejäl smäll på ett revben strax nedför höger axel.

Mattias och Staffan

Som tur var gick staven av vid smällen, men det gjorde ändå ordentligt ont. Och jag kände igen smärtan. Exakt som när jag fått en spricka i revbenet vid två tidigare tillfällen, då i samband med skidåkning ena gången och vattenskidåkning andra gången.

Vid de tillfällena kom den värsta smärtan efter två dagar. Den här gången dröjde det fyra dagar innan det gjorde jäkligt ont. Redan i måndags fick jag åka ett av varven med en stav och igår gjorde så ont att jag nästan enbart tog kraft från benen. Att hosta, skratta och nysa gör väldigt ont. Jag räknar dock med att det går över ganska snabbt, dessutom är det fint att springa här.

Vi flyttade till Staffan Larsson, Mattias Svahns och deras adepter igår. Det verkar som ett härligt gäng med bra vilja! Jag fotade en del när det skidgångades i Schladmings störtloppsbacke, samtidigt som jag själv tog mig upp till fots.

Gårdagens träning
Förmiddag: 1,5 h klassiskt mycket lugnt på glaciären
Eftermiddag: Gick/sprang mestadels lugnt i omvägar uppför Schladmings störtloppsbacke utan stavar, totalt drygt 1100 höjdmeter. 1:21 h, varav ca 30 min A2.