Gästinlägg: Reflektion i juletid

I dagens inlägg frågar sig gästbloggaren Johan Palmér varför det fortfarande är november och passar även på att hylla löpningen.

Vem gav november tillåtelse att utöka ytterligare 4-6 veckor? Jag bara undrar. Disktrasvåta vättervindar börjar gå mig på nerverna. Jag behöver en nytändning i träningen nu. Motivationen har hamnat i en svacka när julstök och väder vände sig emot. Jag vill ha timmar av diagonalskidåkning i pannlampsljus med snötyngda granar och allt det där. På annandagen efter jag kom hem och sovit efter en juldag som blev som en juldag kan bli för en man med mina kläder. Jag förstod direkt att ja skulle ägna dagen åt löpning.

Johan Palmér SkiErg i vår källare

Johan Palmér SkiErg i vår källare

Löpning är enkelt
Apropå juldagen så är Peter Koskenkorva en legendarisk löparprofil. Svensk mästare på 1500m (3.41) och flerfaldig svensk mästare i terränglöpning (4 km och 12 km). Sista åren ägnade han åt Marathon och var nära att subba 2.20. Han har även varit 9 s från sub 29 på milen. Peter verkar vara en enkel och snabb karl. Jag är ju killen som avgudar enkelhet och med ett okomplicerat synsätt på livet så ni kommer aldrig se mig på en cykel. Löpning är mer min grej. Enkelt.

När man tränar är det för att skapa förändringar. Det kan vara ökad styrka, ökat syreupptag eller ökad muskeltillväxt. På ett systematiskt sätt förbättrar man sig som människa. Reflektionsträning är något annat. Kroppen färdas framåt men hjärnan sysselsätter sig med något annat. Han har gått till psykologen kan man säga. Alla memorykort är utslängda och man vrider och vänder, parar ihop och vänder snabbt tillbaka. Herregud vilka ämnen man kan avhandla. Kvinnan från baren och hennes syster. Ytterst komplicerat det där. Kjell Olof Feldt och socialdemokratin. Blev han förbannad och en aning vrång, kanske bitter nu med åren. Bodström kan väl ses som hån mot folkhemsbyggarna, det har jag förståelse för.

Johan Palmér SkiErg-vålnad

Johan Palmér SkiErg-vålnad. Foto: Oskar Lund

Vackert i Huskvarna
100 minuter löpning i Huskvarnabergen är som det bästa liv man kan leva. Topparna är otroligt vackra med vyer som får den strängaste ateist att fallna ner på knä. Dalarna är branta och knixiga nåt djävulskt men otroligt härliga att vandra ner och upp ur. Jag kollar sällan på klockan när jag reflektionstränar utan farten är fri och upplevs aldrig som smärtsam. Går och klättrar upp för någon brant. Har en historia om Huskvarnas kanske starkaste skidlöpare de senaste vintrarna. Han har en tendens att friklättra under sina turer och en gång på kanske den vackraste platsen hamnade på en bergssida som verkade ytterst komplicerad att han kom varken upp eller ner utan blev tragglande där en kvart. När du kommit hem kanske du inte blivit bättre och snabbare men haft otroligt roligt. Roligt är också ett sätt av många att leva livet.

/ Johan Palmér

PS. Jag kickar på yr.no precis lika ofta som du.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.