Vasaloppspass med Lager 157 SKI TEAM

Lager 157 SKI TEAM hade ett fem dagar långt läger i Ulricehamn efter Alliansloppet. Jag hade tyvärr bara möjlighet att delta på ett pass, men jag prioriterade det jag tyckte kändes bäst (hårdast). Detta var i torsdags förra veckan.

Det blev 2:50 h stakning på treor med följande upplägg:
– 9 min uppvärmning (jag mötte upp de andra, som körde ca 20 min)
– Prolog stakning max uppför ca 9 min (Skottek till strax innan skidstugan)
– Ca 1,5 h stakning i typ Vasaloppsfart med ett par block med impulser
– 53 min fri fart (=hårt)
– 8 min nedvarvning

Lager 157 SKI TEAM + en gul en

Lager 157 SKI TEAM + en gul en

Jag kände mig riktigt pigg, kanske beroende på att jag hade tränat 48 minuter veckans första tre dagar och de andra 15 timmar. Men ändå! Jag slog faktiskt Brink i stakprologen uppför med 9 s och var bara 4 s efter snygge-Marcus. Ottosson som ”vann” (såklart) var 23 s före mig på dryg 9 min stakning uppför. Bysse 4 s efter Otto. Palm var också med på passet, men kände sig sliten.

Efter prologen var det Ottosson som gjorde hårdast förningar och också han som verkligen satte fart när det blev fri fart. Då släppte Brink och snygge-Marcus direkt medan jag lyckads bita mig fast bakom Otto och Bysse innan jag flög skoningslöst efter 14 minter. Sedan låg jag solo ca en kvart innan Marcus och Brink kom ikapp och då började vi växeldra. Avslutningen från Skottek till golfbanan (drygt 13 min) är enbart uppför och Marcus flög i roten, men Brink och jag höll ihop till det var ett par hundra meter kvar. Mycket ungefärligt blev ”resultatlistan”:
1) Markus Ottson, + 0 s
2) Fredrik Byström, + en dryg minut (släppte Otto innan backen)
3) Jörgen Brink, + ca 2 min
4) Erik Wickström, + ca 2.15 min
5) Marcus Johansson, + ca 2.50 min
6) Stefan Palm

Jörgen Brink är alltid relativt sett piggare i slutet av passen. Alltid.

Jörgen Brink är i stort sett alltid relativt sett piggare i slutet av passen. Han kan även vara långt efter på impulser i början av passet, för att sedan dominera på impulserna mot slutet. Kanske därför han vunnit Vasaloppsspurten tre gånger.

En oerhört bra träningsinsats av mig. Härlig besked eftersom treor är det som mest liknar ett ”normalt” skidföre. Men som sagt, jag var utvilad till max och de var nedtränade till max. Vill man vara den som är bäst i vinter är nog det senare alternativet att föredra. Däremot är det jäkligt kul att aldrig vara nedtränad, för man är alltid i bra form!bild 2

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.