Den där skidturen i Italien i söndags tog hårt. Även i fall loppet bara var 32 km så lyckades jag tömma mig ordentligt. Det var på hög höjd (1800-2100 m ö h), jag låg nära max nästan hela tiden och inför Italienresan hade jag bara fyra dagar på snö. Därför blev nog loppet hårdare än jag var förberedd för.
Dagen efter loppet åkte jag en timme innan avresa eftersom jag ville få ”snötimmar”, då Borås jobbar med oktoberväder. Det var helt otroligt jobbigt och jag kom knappt uppför backarna. Totalt parkerad. Jag fick skejta vid minsta motlut. Jag var helt orkeslös och snittpulsen på 109 var under A1-gränsen.
På tisdagen vilade jag. På onsdagen vaknade Maj och var pigg innan klockan fem, så efter lite morgonmys och lätt frukost satte jag henne i joggingvagnen kl 05.55 för en 5 km löptur runt Byttorpssjön. Det kändes OK, men vid kvällens lugna SkiErg-pass på 40 min (med La Sgambeda-loppet på iPaden) så var jag helt kraftlös. Ingen puls och allmänt helt slut. Igår blev det ny vilodag.
Ibland tar långlopp mer än vanligt, särskilt i början av säsongen. Efter AXA 28 dec hoppas jag vara piggare.
Du tror inte detta kan vara en effekt av din relativt låga träningsvolym ? Du kan ju trots det bevisligen konkurrera med yppersta eliten i de lopp du kommer förberedd till, både fysiskt och mentalt. 🙂 Gissar att du har en fruktansvärt stark tävlingsdjävul i dig och kan mentalt verkligen plocka fram allt och lite till då du verkligen vill komma ifrån tävlingen med ett gott resultat 🙂 inte minst med tanke på dina fina resultat i Vasaloppet där du inte direkt döljer förväntningarna på dig själv 🙂 kör hårt!
Bara att vila mer, brukar bli bäst så efter en hård genomkörare. Samma princip passar efter sjukdom: lönar sig oftast att vila lite längre än man vill egentligen.
Tack! Ja, det var nog en effekt av låg träningsvolym. Återhämtningen är inte den samma. Jag har en bra förmåga att ladda mentalt och sedan ge allt, vilket gör att det tar hårt. Men efter ett par lopp hoppas jag vara piggare dagarna efter.