Med bärstol och Chariot i Ullådalen förra veckan. Vi har dubbelvagn hemma, men fick låna Idas systers enkelvagn.
För en vecka sedan kom Ida, jag och barnen hem efter en trevlig långresa norrut. Vi åkte upp redan 12 mars och tog en övernattning på väg till Östersund för att resdagen inte skulle bli för lång. Sedan var det möhippa för Idas syster under helgen. Eftersom vi sedan långt tidigare bokat in en semestervecka med min far och min systers familj i en stuga i Duved 21-28 mars tänkte vi att det var lika bra att stanna kvar i Jämtland, så vi bodde hos Idas syster i Östersund och hos min farbror med fru i Åre.
Det var en härlig vistelse med många soliga dagar. Första veckan jobbade jag en del för att sedan vara i princip helledig den andra veckan. En typisk förmiddag i Duved var att jag åkte slalom med Astrid (hon höll i mina stavar eller att hon åkte själv i en mycket liten backe så jag kunde fånga henne om det började gå galet) medan Ida åkte längd med Maj i Charioten. En typisk eftermiddag var att vi åkte upp till Ullådalen alla fyra med lite olika varianter om Astrid åkte själv eller satt på ryggen eller låg i vagnen. Ibland hade jag Maj på ryggen och Astrid i vagnen. Det gillade Ida, för då kände hon sig stark. Jag gillade det också, men inte ländrygg. Så dagen innan Årefjällsloppet blev det viktlös skidåkning. Då åkte jag istället till Vålådalen och testade banorna.
Ida blev längdåkningsfrälst under vistelsen. Jag har aldrig hört henne säga så många vackra ord om en idrott förr.
