Sista passet avslutades med stakning upp till klostret vid Randa

Borta bra, men hemma bäst. Med tanke på att direktflyget avgick redan kl 06.15 igår fick jag en ganska stor del av dagen hemma. Det var roligt att se mina tre tjejer igen. Jag kände att jag fick ut mycket av resan på många plan, vilket jag tycker är viktigt när man är borta i fem dagar.

Utsikt från klostret vid Randa

Syftet med resan var många. En del var att själv få träning, det ska jag inte hymla med. Men kanske mer var det för att samla in journalistiskt material, bland annat till Vasalöparen, till skiclassics.com, till min blogg, till min blogg på Vasaloppet.se och bygga upp bildarkivet. Förutom iakttagelserna på träningen och allt runtomkring satt jag ner och gjorde mer ”formella” intervjuer med Anders Aukland, Johan Olsson, Katarina Smutna och Rikard Tynell, samt tog porträtt- och lagfoton på Team Santander.

15 timmars-vecka
Det var otroligt roligt att träna med Team Santander och Team Tynell och jag trivs bra med personerna. Träningsmässigt blev det rejält tufft. Jag var med på det mesta, men ett par pass blev förkortade för mig. Totalt landade jag på 14 timmar på de fyra träningsdagarna, vilket gjorde att förra veckan blev hela 15 timmar.

Tord Asle Gjerdalen och Jørgen Aukland. Jørgen har jag haft lite kontakt med i flera år, men Tord kände jag inte innan. Det var en trevlig karl att prata med. Och befriande frispråkig.

Det kändes som jag behövde den här ”käftsmällen”. Det är bra att få då och då när man tränar mycket själv. Den här gången var jag dock beredd på det. Det som jag var lite missnöjd med var att jag inte stakade bättre uppför på passen, men å andra sidan möter jag ju världseliten som har helt andra förutsättningar. På backintervallerna löpning (med/utan stavar) presterade jag förhållandevis bäst. Och på sista intervallen fick jag mina 15 seconds of fame då jag drog allt jag hade i starten och lyckades hålla ledningen i 1 minut. Där slog jag nog både maxrekord i puls och laktat. Jag ska inte säga exakt vem som var bra eller mindre bra på det passet, men jag kan avslöja att den där Johan Olsson inte är svindålig på att springa uppför med stavar.

Minst 1 timme hårt per dag
Träningen överlag var hård. Det blev 6 pass på fyra dagar och det var ingen dag jag hade mindre än 1 timme på tröskelnivå eller högre intensitet. Den siffran är nog inte irrelevant för de andra heller.

Rikard Tynell har bra klipp i cykelbenen. Stadig topp 100 i Cykelvasan.

Allt går liksom fort. Som när vi skulle jogga lite innan ett styrkepass då det gick i 4.05 min/km-fart. ”Restitutionsøkten” på cykel beskrev jag här. Sista passet, som var det andra inplanerade återhämtningspasset, gick faktiskt ganska lugnt första två timmarna, ”bara” 21,1 km/h i snitt med en stigning på 240 meter och drop på 70 m (alltså klart mest uppför) på Swix-2:or (jag hade Elpex-2:or bak och Elpex-3:or fram och mina skidor rullade marginellt lättare). Men när passet avslutades med stigningen på 5,5 km och 280 höjdmeter till Santuari de Cura bid Randa spårade det i vanlig ordning ur. Det blev väl ingen helmaxning, men gruppen splittrades och jag tror nog de flesta låg på runt tröskeln hela vägen upp.

Gällande marschfarten på träningspasset tycker jag Tord formulerade sig väl: ”Man kan inte stanna och kissa om man inte ser att flera andra gör det, annars hinner man inte ikapp om de drar innan man är klar. Och man ska inte ens fundera på att ta en gel vid ett stopp om man ser att de andra redan hunnit spänna på sig vätskebältet.”

Så här kunde en dag på Mallorca se ut för mig:

07.00-08.00 Jobb vid datorn på rummet
08.00 Frukost
09.00 Träning, transport, dusch och mat
15.00-18.00 Jobb vid datorn på Burger King i Can Pastilla
18.00-19.00 Intervju med åkare
19.00 Middag
20.00-23.00 Jobb vid datorn i hotellobbyn