En vit ren på vägen mellan Jokkmokk och Purkijaur

Det har varit en lugn dag i Jokkmokk. Jonas Colting, Thobias Peterson och jag har åkt skidor (kändes bra tycker jag), kollat starten, lämnat in skidor (Skigo vallar mitt skidpar), hämtat nummerlapp mm. Jag gick också på lagledarmötet för elitåkarna och lagledarna. För varje år känner jag mig allt mer malplacerad på sådana möten. Jag känner mig inte som en elitåkare. Jag känner mig mer som en glad snubbe som gillar att åka skidor. Men självklart vill jag alltid prestera bra när jag väl står där på startlinjen med nummerlapp på bröstet. Jag är en av elva seedade herråkare.

I morgon klockan 06.00 går starten. Thobbe och jag delar rum och väckarklockan står på 03.45. Loppet med live-resultat följer du här.

Många har skojat med mig under helgen med att 22 mil är inget för mig som för som åkt nästan dubbla distansen (43,9 mil) på 24 timmar. Men 22 mil känns ändå långt.

Stefan Kemi är med i CCC1000 och åker Nordenskiöldsloppet för andra gången

Sven-Åke Lundbäck myser lite med Skigo-valla. 1981 vann han Vasaloppet i sin enda start. Han ryckte i Lundbäcksbackarna, som möjligtvis inte hette så när han ryckte där.

Daniel Tynell är sportchef för Nordenskiöldsloppet. Här vid lagledarmötet.

11 herrar och 4 damer är seedade. Jag är en av dem lyckliga.

Det ett kort besök vid starten, som ligger 2 mil skidväg för Jokkmokk. Målet är i Jokkmokk och hotellet vi bor på ligger 300 meter från mål.

150 meter stigning på bara några kilometer efter 12 mil. Det känns styvt i ett 22 mil-lopp. Totalstigningen är 1600 meter (Vasaloppet är drygt 800 m på 9 mil)