Erik Lindell, min svåger, är en fena på utförsåkning. Men det var svåråkt i snöfallet igår och han gjorde en riktigt snygg krasch när självförtroendet blev för stort.

Valles minidisco på Sälfjällstorget. Bra gjort, de är proffsiga. Stora pluspoäng också till rimlig ljudvolym. Jag blir annars djupt provocerad av att liknande tillställningar för barn ofta har så förbannat högt ljud.

Snöigt när Astrid och kusinerna testade snowboard igår. Astrid är dryg 110 cm lång och brädan (den kortaste i uthyrningen) på 87 cm kändes lagom.

Igår testade Astrid och två av hennes tre kusiner som är med på resan snowboard. Inte lätt för barnen som är födda 2012, 2012 och 2009. Men de kämpade på bra. Det gjorde minsann jag också som sprang upp och ner i backarna i fem timmar för att hjälpa de små liven som föll som käglor både nedför och uppför.

Men det gick bra och på eftermiddagen klarade de knappliften ibland och kunde åka nedför en kort grön backe utan att ramla. Kul att få se utveckling bland barnen på bara en dag. Jag blir glad inombords när mina barn lär sig färdigheter som jag själv haft otroligt kul med.

Stjärnan Per Odqvist
I tonåren åkte jag en del snowboard med med högstadiekompisarna. Mest på den årliga resan norrut, men vissa år även i den numer nedlagda Björbobacken i Borås. Min klasskompis Per Odqvist var bäst av oss och satte en gång en 720 i Duved. Själv stannade jag vid en 360 samt en gång en framåtvolt med bra landning i Björkliden där det var mjuk snö. Jag var för feg för trick i stora och hårda hopp.

Igår åkte jag en timme utan barnen och lyckades faktiskt sätta en godkänd 360. Det var första gången jag åkte bräda på 15 år men oj vad kul det var. Även om jag blivit fegare med åren så kände jag att det här är min grej. Jag har liksom aldrig riktig funnit mig i att åka slalom sedan jag bytte över till snowboard i ungdomen.

Tre längdpass har det blivit hittills, totalt knappt 3 timmar. Men jag hoppas få till en långtur på fjället en av de resterande dagarna.

Ida och jag på Valletorget i Lindvallen igår