Igår kväll kom vi hem till Borås igen efter en vecka på resande fot. Den årliga turen norrut.
Bra cykling i Trysil
I körde vi upp till Grövelsjön på en dag, med ett några timmar långt stopp för att titta på Vansbro Öppen Älv. På vägen söderut körde vi via Norge.
I Trysil stannade vi i tre timmar för att låta Astrid cykla i den fina bike parken de har där, precis som förra året. Maj kan cykla ungefär 20 meter när hon har lust, men hon är inte intresserad av cykling på det sätt Astrid är. Så vi nöjde oss med att hyra en vuxencykel och en barncykel. Vi höll mest till i den asfalterade pump tracken (som är kul för både stora och små), men körde även några andra korta och enkla slingor.
Jag körde även 20 min själv. Inte som en träningspass, utan mer för att se Trysils helt fantastiska handbyggda MTB-leder. Kul och utmanande på de röda slingorna! Det är gott om svenska barnfamiljer i Trysils MTB-område. Inte så många så som träningscyklar där vad vi märkte.
När vi åkte vidare vinkade Astrid från bilen och sade ”Hejdå pump tracken, jag älskar dig”.
Två pass sedan SM
Vi lät det ta ett drygt dygn hem till Borås från Trysil, med stopp hos våra vänner Anna och Harald med barn i Eidsvoll samt Per och Helena med barn i Hølen.
Harald och jag sprang traditionsenlig en tur upp till Mistberget, nästan 400 meters stigning. Den rundan på 46 min samt rullskidturen med Erik Thiberg på 51 min i Grövelsjön blev mina enda pass under resan. Men nu känner jag mig återhämtad från 100 km-loppet och är redo att dra igång träningen igen. Det tog ca 7 dagar för träningsvärken att släppa.