Igår gick vi Nulltjärnsrundan (led 284) på ca 8 km, följt av en skarv upp mot Ottfjällshållet på knappt 3 km för att komma upp på en höjd. Det är ju på högsta punkten man äter det dagliga Kinderägget. Denna gång fick Astrid någon bowlingkitsliknande historia med jag fick två grodor med en klätterställning.
Kul med kusiner att gå med
Igår hade Astrid och jag sällskap av Idas syster Åsa med hennes barn Alfons och Filippa. Trevligt! Jag tycker det var mysigt och att det finns ett värde i att vi fick två dagar själva i fjällen, bara jag och Astrid. Men oj vad kul det blev att ha kusiner att vandra med.
Framför allt Astrid och Alfons flög fram i skogen på den ganska flacka stigen, uppfyllda av diverse rollekar.
Sandstrand
Framme vid Nulltjärn tog vi ett längre stopp med bad (ganska kallt) och lek vid sandstranden. Barnen blötte också ner de kläder som gick att blöta ner vid bygget av någon slags sandbrygga.
Södra delen av leden till Nulltjärn är nästan helt platt. Norra delen som vi tog hem följer Vålådalens milspår sista del och är lite mer kuperad.
Skogstur
Nulltjärnsrundan går främst i skogen. Det är inte direkt fjällvandring, men bra för den som inte vill ha för många höjdmeter. Vid vandring är det lätt att glömma att det är höjdmetrarna som tar tid och kraft, inte distansen.
Det var kul att träffa Åsa och barnen och roligt att få se Vålådalen sommartid! 6 timmar var vi ute och andades Vålådalens friska luft.
Jag visade även barnen planen där jag 2016 stakade 1064,5 varv på en 412 meter lång bana på ett dygn. “Varför då?” var den givna kommentarer och jag saknade ett bra svar.