För trött för att le precis efter målgång.

En av de tuffaste backarna går i en kohage. Där ”fastnade” jag i elstängslet. Vyn bakom är Båstad och Laholmbukten. (Inte jag på bilden).

Bjäre Trail Run med utsikt över Laholmsbukten. (Inte jag på bilden).

Bjäre Trail Run tar på krafterna. Hoka Tecton X (väldämpad trailsko med kolfiberplatta) funkade fint. Bra grepp trots att dubbarna inte är så stora.

Bjäre Trail Run i Axeltorpsravinen som bjuder på fin bokskog.

Resultat Bjäre Trail Run 51 km 2022. Herrar.

Resultat Bjäre Trail Run 34 km 2022. Herrar.

Resultat Bjäre Trail Run 17 km 2022. Herrar.

2,4 mil löpning i veckan i snitt under 2022 fram till Bjäre Trail Run-veckan är såklart inte mycket (2,2 mil första halvåret). Men det har i a f blivit ca 4-5 mil i veckan sedan slutet av april.

Resultat Bjäre Trail Run 51 km 2022 finns här. Jag var först på tiden 4:40:29, vilket var drygt 54 min före tvåan Jan-Jakob Zbiniewicz.

För fjärde året i rad sprang jag Bjäre Trail Run på Hallandsåsen i sommar, denna gång 23 juli med totalt ca 130 deltagare i de olika klasserna 12, 17, 34 och 51 km (ett ”helvarv” är 17 km). Så här har det gått för mig:

• 2019: 4:55:39. 52,32 km. 5.39 min/km. Varvtider 1.32-1.35-1.49. Ca 29 grader.
• 2020: 4:29:15. 50,63 km. 5.19 min/km.  Varvtider 1.26-1.27-1.35. Ca 20 grader.
• 2021: 4:41:44. 50,16 km. 5.33 min/km.  Varvtider 1.28-1.33-1.37. Ca 26 grader.
• 2022: 4:40:29. 49,83 km. 5.37 min/km. Varvtider 1.25-1.28-1.48. Ca 17 grader. Delvis duggregn och aningen fuktigt underlag, ej speciellt halt.

Uppvärmning i Axeltorpsravinen…

Jag hade ganska högt ställda förväntningar inför årets lopp. Löpmängden var lite lägre än 2020 då jag sprang riktigt bra för att vara mig i loppet. Dessutom hade jag inte sprungit ett enda pass över 3 mil i år, vilket jag gjort tidigare.

Löpmängd i snitt första halvåret (intressant nog speglar detta väldigt bra hur loppet har gått):
2019: 1,9 mil
2020: 3,3 mil
2021: 2,3 mil
2022: 2,2 mil

Men hyfsat bra träningsmängd överlag samt bra resultat på kortare löppass och smålopp gjorde ändå att jag valde en ganska bra utgångsfart.

Sällskap första varvet
Min sommarkompis Adam Stenman skulle på bröllop senare på dagen och fick lov att starta i 51 km-gruppen trots att han ”bara” skulle springa ett varv istället för tre.

Vi sprang och pratade lite grann första varvet och det kändes lätt. Jag bjöd honom på sportdryck från min flaska och allt var frid och fröjd. Jag var snabbare än honom nedför oavsett underlag och han var mer mer på bettet än mig i övrig kupering.

…med Adam Stenman, som sprang ett varv på Bjäre Trail Run i år.

Adam drog på först med en dryg kilometer kvar och var i mål ca en halvminut före jag varvade. Han hade nog lite mer i sig om det hade behövts. Överlag är vi hyfsat jämna i löpning.

Helt okej även på andra varvet
Det kändes bra även på andra varvet. Pulsen var under kontroll (148 i snitt på första och 149 i snitt på andra). Det gick lite långsammare, men första riktiga trötthetskänslorna i benen kom först i slutet av andra varvet, alltså efter ca 3 mil.

Andra varvet gick ca 3 min långsammare än första, så det var egentligen inte farligt med med tanke på kuperingen (loppet är som referens mer kuperat än Idre Fjällmaraton).

Tävlingsområdet för Bjäre Trail Run i Båstad företagspark

Trött direkt på tredje
Ut på tredje varvet kände jag direkt att det kommer att bli sjutton långa kilometer. Och det blev det. Direkt kunde jag se att farten var betydligt lägre än starten på de andra varven och benen kändes som telefonstolpar.

Förutom att krypa på alla fyra lite grann i Axeltorpsravinen så sprang jag hela första och andra varvet (”liftrännan” inte med i år). Sista varvet blev det en hel del gång i uppförsbackarna.

Efter mitt första Bjäre Trail Run 2019 skrev jag så här:

Den typ av ångest och flyktkänslor som infinner sig när man springer ultra är svår att beskriva. Den ska upplevas. Kanske är det denna tillfälliga låtsasmisär i en ordinärt medelklassliv som lockar. Det här är mitt fjärde ultralopp (tidigare BUM 45 km 2014, Ultravasan 90 km 2016 och SM 100 km 2018) och i likhet med Ultravasan var detta på många sätt betydligt tuffare än att åka skidor nonstop i 24 timmar. Löpning är alltid tufft. Ultralöpning är stenhårt.

Mamma hjälpte till med vätska och energi. Tack!

Jag skulle kunna använda samma formulering nu, förutom att jag sprungit några fler ultralopp.

Tidigare år har jag grävt väldigt djupt både mentalt och fysiskt sista varvet. Riktigt så långt grävde jag kanske inte i år. Men det är fortfarande så tufft att när tävlingsledaren på prisutdelningen sade ”Vi ses nästa år Erik”, så svarade jag ”Ja, tyvärr”.

Fick en rejäl stöt
Banan består av asfalt, stig, obanat, grusvägar, hagar, åkrar och andra underlag i en salig blandning.

Ibland får man krypa under nedfallna träd och ibland för man hoppa över eller krypa under elstängsel.

Störigt nog hade jag stukat foten veckan innan, tror det var vänster. Jag hade slarvigt knuta joggingskor och sprang på en boll då jag spelade tennis med barnen. Även förra året på sommaren stukade jag foten, något jag annars inte gjort ordentligt sedan 2008. Kanske för att jag inte tar med balansbrädan – som jag annars står på varje dag vid tandborstning – till Skåne? Nu stukade jag den igen tre gånger under loppet, så illa att jag haltade lite efteråt varje gång. En gång knakade det t o m i foten. Men det begränsade mig nog ändå inte så mycket.

På toppen av en av de största stigningarna på sista varvet böjde jag mig inte tillräckligt ned under ett elstängsel så flaskan som satt i flaskbältet krokade i och jag fick en väldigt stöt. Läskigt. Bältet gick sönder och flaskan flög ur och hamnade på fel sida stängslet. Lyckligtvis var det en annan löpare på andra sidan som kunde kasta över flaskan till mig, så fick jag springa med den i handen sista 4 km.

Springer i mål med en flaska i handen då flaskbältet gick sönder.

17 grader är också varmt
I övrigt funkade det fint med vätskan. Jag hade blandat sex flaskor med Umara sportdryck och bytte flaska i varvning samt efter ca 6 km på varvet. Mamma stod där. Hade inte hon varit med hade jag ställt ut flaskorna, som jag gjorde något år. Vätskeryggsäck var inte aktuellt.

Jag siktade på 80 gram kolhydrater i timmen, men jag nådde nog inte riktigt det. Men med ca 2 barer blev det nog inte så långt ifrån. Totalt drack jag kanske 3 liter. Lite i underkant. Ingen kisspaus blev det för ovanlighetens skull. 17 grader låter inte så varmt, men det blir det i längden. Sista varvet stannade jag och fyllde flaskan bara 3 km före mål för att jag kände att det behövdes.

Jämför år till år genom segment
Prestationsmässigt så sprang jag bra första två varven.

Det blir små ändringar på banan varje år, så för att kunna jämföra gjorde jag ett segment på de första 12,5 km då banan var den samma.

Prisutdelning Bjäre Trail Run

Jämfört med förra året sprang jag fram till 12,5 km 2.56 min bättre än förra året och 3.44 min bättre än andra varvet. Jämfört med 2020, mitt bästa Bjäre Trail Run-år, låg jag nog också lite grann före även om det inte går att jämföra exakt pga små skillnader i banan. Men har gjort en del segment på där banan var likadan och kan nog konstatera det.

Glädjande nog fick jag ett personbästa på den branta trailiga nedförsbacken i Sinarpsdalen. Det hade jag verkligen inte räknat med. Generellt har jag blivit sämre utför i stökigt terräng senaste åren.

Tappade mycket mer på sista varvet än vanligt
Men kollapsen på sista varvet var ju mycket värre år så detta var totalt sett ungefär som mitt näst bästa år, alltså 2021. Kanske t o m aningen sämre pga av sista varvet.

Nåväl. Det var bra i två varv och nästa gång kanske det håller. Jag ställer mig alltid frågan om jag skulle ha gått ut lugnare. Men jag är inte säker på att det hade blivit så mycket bättre i slutändan. 149 i snittpuls är inte speciellt hårt. Det är t ex lägre än vad jag brukar ha i Vasaloppet. Jag hade nog blivit helt slut i benen oavsett. Men kanske inte så slut.

Tack till tävlingsledare Sven Lindeberg, alla andra funktionärer och inte minst alla medtävlanden för ett trevligt arrangemang! ”Tyvärr” lär jag springa även nästa år.

Data enligt Polar Vantage V
Tid: 4:40:29
Sträcka: 49,83 km
Snittfart: 5.37 min/km
Totalstigning: 1515 meter (1627 meter när man lägger in det på Strava)
Stifa: 32,7 (enligt Strava)
Totaldrop: 1505 meter (start och mål typ på samma ställe)
Snittpuls: 144
Snittstegfrekvens: 172
Maxpuls: 164
Utrustning: Hoka Tecton X (väldämpade terrängskor med kolfibersula). Splitshorts och linne.

Hela passet på Polar finns här.
Hela passet på Strava finns här.