I senaste numret av Runners World hittade jag en trevlig artikel som handlade om varför så otroligt många fler herrar sprang under 3 timmar på Stockholm Marathon på 1980-talet jämfört med 2000-talet. I artikeln har man bland intervjuat Pär Wallin och Jan-Iwar Westlund, som sprang maran på 2.13 respektive 2.14 på 80-talet. De har en härlig inställning till bland annat styrka, stretching och kost, se utdrag nedan. Klicka på texten så växer den.
Runners World 6-2013
Ha Ha, ride on, som en liknande gubbe pa irland sa under ett foredrag (han sprang liknande tider pa slutet av 70talet) Han hade typ 3 tips, intervaller, ingen strectning och se till att halsen ar varm nar det ar kallt (dvs hog krage pa jackan).
Kanns som gubbarna har helt ratt, skit i allt runt klydd och trana i stallet.
http://www.leevale.org/attach/09/donie_article/running_legend.pdf
Gamla skolan är ofta den rätta skolan 🙂
Trevlig artikel, tack!
Enligt denna http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2012K03_TI_00_A05TI1203.pdf är folk 5 kg tyngre nu än på slutet av 80-talet. Ca 7,5% tyngre i snitt alltså så det borde påverka löptiderna med ungefär samma andel om nu inte alla skaffat sig bättre syreupptagningsförmåga. Vilket jag inte tror de har, snarare tvärt om pga trenden med lågintensiv träning som i och för sig nu börjar avta.
typ en kvart på maran runt 3:30
Intressant. Frågan är också hur tävlingslöparnas vikt skiljer sig mellan 80-talet och nu. Alltså inte bara befolkningen i stort.