En av veckans økter var att lasta på leksand på släpet, för att sedan skotta ned den i sandlådan. En annan var att bygga staket. Tourens bergströja ger kraft.

Stort tack för ett härligt gensvar på bloggtävlingen i torsdag! Fram till nu har 43 st gissat min tid i BUM 45 km idag och den som kommer närmast vinner en startplats i UltraVasan 45.

Jag måste ju säga att ni har stor tilltro till min förmåga! Många gissningar ligger kring 3:15, vilket skulle innebära 17 minuter snabbare än fjolårsvinnaren Tomas Kallins tid (dessutom är banan knappt 5 min långsammare i år pga ändrad sträckning på ett ställe). Tomas är ju inte direkt sämre än mig, så riktigt så snabbt som 3:15 blir nog svårt även på en kanondag. Daniel Abrahamsson gissade 3:45, alltså 5 min-tempo. Det kan nog vara mer rimligt, eftersom det både är stig och kupering (totalt 987 höjdmeter). Mitt mål är 5 min-fart, alltså 3:45, men en riktigt bra dag kanske ned mot Tomas tid. Om min uteblivna långdistansträning eller någon skada ger sig till känna kan det nog utan problem bli en bra bit över 4 timmar.

Astrid fyllde 2 år i torsdags och det firades med barnkalas för våra kompisar som är föräldralediga med deras barn. I morgon blir det kalas för släkten. Och Jonas Tell, jag vet att jag är skyldig dig en tårta efter vadet, den är på gång. Ida måste bara ge mig lite tips.

I toppform
Formen är det i alla fall inget fel på. Jag njuter av att vara pappaledig och tränar främst när Astrid sover mitt på dagen, eller tidig morgon eller sen kväll. Nästan alla pass blir korta och stenhårda och jag persar på det mesta: SkiErg 5000 m, rullskidsintevalltider, uppförslöpning, lyft på gymmet och faktiskt håller jag nu samma tider på mitt testlopp på Sjömarkens elljusspår som jag höll när löpformen var som bäst. Jag skejtade mitt andra pass på 11 månader i måndags och persade även på de intervallerna. Flacklöpning är det dock en bit kvar på. Jag är glad att jag har mitt gigantiska excelark med tider på testlopp och intervaller sedan 15 år tillbaka, referenser är peppande.

Vi var i stugan i Aplared igår, här sedd från sjön.

Det är härligt att det känns så bra trots att jag bara snittar ca 1 timme träning om dagen. Jag vet att det är lite kortsiktig och att jag så småningom måste öka längden på passen, men jag njuter så länge det varar. Och jag har lärt mig att inte stressa upp mig trots att de jag tävlar mot redan har börjat ösa in timmar på träningskontot. Den gångna lyckosäsongen gav bra arbetsro, och ju fler barn, desto mindre stressar man upp sig överhuvudtaget gällande idrottandet.

Oavsett hur det går idag är jag i alla fall säker på en sak. Det kommer inte att bli ett enda 2 timmars lugnt distanspass i sommar. De få långpass jag kör ska vara hårda och gärna 3 timmar.

Astrid och jag premiärbadade vid bryggan, medan mamman i familjen fegade ur.

Utsikten över sjön Såken är det bästa med stugan. Om 20 år kanske det är dags att flytta ut hit. Men då behöver den i så fall byggas ut.