Visst gör det ont när svetten svider i ögonen

Ryggen var rejält träningsvärkad efter Rådarullen så det blev några väldigt lugna dagar efter den. Men sedan körde jag ett av årets hårdaste träningspass. Eftersom jag har det lugnt på jobbet i veckan tog jag mig tid att åka till Ulricehamn vid lunchtid och ställde ut på ett långpass med staklegenden tillika min klubbkompis Stefan Palm.

Stefan Palm kör med Camelbak och stannar aldrig för drickapauser på långpass. Det är bara onödig vila. Där tycker vi lika, precis som om mycket annat. Däremot föredrar jag vätskebälte och dricka i nedförsbackar.

Stefan började åka skidor för ca 5 år sedan och är nu som 44-åring ständigt på uppgång. Med imponerande strukturerad träning, ett pannben från en annan planet och ett analytiskt tänkande har han hittat ett upplägg som funkar. Han han klättrar stadigt i resultatlistorna och blev 170:e i årets Vasalopp.

Förra året vid ungefär samma tid körde vi ett liknande pass i Borås då båda hade 3:or. Då hade vi 18.4 km/h i snitt och jag fick slita. I år har jag varit i bra form så i sann hybrisanda tog jag fyrorna (Palm 3:or) denna gång. Efter 52.7 km hyfsat kuperad stakning på 2:53:52 (18.2 km/h i snitt) kom vi tillbaka och därefter gjorde jag inte många fler knop den dagen. Det var inget utpräglat långloppspass, utan helt enkelt jämn ganska hög fart hela tiden utan några pulstoppar. Jag ökade dock tempot lite grann sista halvtimmen och lyckades faktiskt ställa av Palm, som oväntat nog halvväggade i den tropiska västgötahettan.