Lager 157 SKI TEAM

Lägret i Hälsingland med Lager 157 SKI TEAM var precis det min skidåkning behövde. Jag har gått hela våren och sommaren känt mig i bra form och aldrig varit sliten. Nu fick jag träna med delar av världsseliten i långlopp och på rullskidor, och blev verkligen nedtagen på jorden.

Lägret första pass, på fredag eftermiddag, missade jag eftersom jag kom på kvällen. Min första träningsdag blev lördagen, som bestod av fem timmars rullskidsträning uppdelat på två pass. Sedan löpning, dubbla tävlingar och styrka på söndagen gjorde att jag fick bekänna färg. Jag är inte van vid sådana träningsdoser och kände mig både sliten och märkte att sömnbehovet ökade.

Teknik, styrka, 2:or, impulser
Rullskidstävlingen Delsborullen var sannerligen en ögonöppnare för mig. Vi körde 4,6 km prolog med individuell start + 12,2 km jaktstart en dryg timme senare, allt på tvåor. Teamet och jag hade alla Swix-2:or så rullet var jämnt. Jag har aldrig varit bra på tvåor och framförallt inte på platta banor med en massa svängar. Men att bli drygt tre minuter efter på totalt knappt 17 km är ändå PÅ TOK för mycket (på 75 km-passet på 2:or gick det dock bättre då jag var närmare och kunde även spurta mot Byström efter 18 km med fri fart). Jag hade nog varit ännu längre efter förra året, men det satte ändå fingret på vad jag behöver träna på.

Anton Järnberg visar styrkeövning

De eminenta ledarna Lars Ljung och Anton Järnberg filmade en del på lägret och när man ser i slow motion på t ex Brink eller Ottosson och jämför med mig finns det mycket att jobba på. Jag kommer inte över stavarna ordentligt och jag ”sätter mig” för mycket i stakningen. Dessutom ska jag försöka smälla i stavarna bättre och lägga max kraft i början av staktaget för att sedan få lite microvila, istället för att ”ständigt vara igång”. Sedan har jag helt enkelt inte den överkroppsstyrka som de andra har. Det syns bara genom att titta på oss bar über. Jag skulle behöva gå upp ett par kilo i överkroppsstyrka, så det kommer att bli mycket gym i höst.

Ett tredje förbättringsområde är att, tro det eller ej, åka mer på tvåor. Jag är en stor förespråkare av tröghjul, och är det även efter detta läger. Huvuddelen av träningen ska definitivt läggas på snöliknande förhållanden (inte 2:or), men med undantag för 1-2 pass i månaden har jag enbart kört på tröghjul. I fortsättningen kanske jag kommer att lägga 1/3 av träningen på tvåor. Jag hoppas att det ska kunna hjälpa mig att få upp frekvens och kanske lättare kunna gå med i ryck i lätt terräng. Sista dagen körde vi 6 st 5 min stakintervaller med 2 min vila i böljande terräng på treor och då hängde jag med ganska bra. Ca 10-15 s efter dominanten Ottosson per intervall och kunde hålla jämna steg med ett par i teamet.

Fredrik Byström

Ett fjärde förbättringsområde är toppfarten. Jag har blivit mycket snabbare senaste året, men från och med nu kommer det bli betydligt fler impulser i passen, både med låg och hög puls. Och även lite längre ryck upp till 30 s.

Lågpulsare
Vad jag märkte på distanspassen var att jag har lägre puls än de andra, både i absoluta tal och i förhållande till max. Det spelar ju egentligen ingen roll, men det är en fördel på längre lopp eftersom jag är bra på att åka energisnålt och har en effektiv fettförbränning. Det är power och mjölksyratålighet jag saknar.

Bygden slöt upp i Näsviken vid BL-loppet

Löptävlingen var ett steg i positiv riktning. Jag har sprungit väldigt lite i juni och juli (ofta ca 1-2 timmar i veckan) och löpformen har inte varit bra. Nu fick jag ut precis allt det jag hade för dagen trots att jag var sliten så det var extra roligt. Marcus som blev tvåa sprang ändå Göteborgsvarvet på 1.14 i våras. I augusti och september siktar jag på att springa mer för att prestera bra på löptävlingarna.

Sex perfekta dagar
Lägret som helhet var kanon. Att bo, äta, träna och borsta tänderna med åkarna var otroligt roligt och givande. Det är en fantastiskt grupp fullt med ödmjuka, trevliga och roliga personligheter. Jag kände mig ganska snabbt som en i gänget. Detta var en kombinerad jobb- och träningsresa och jag fick tagit många bilder och pratat med många. Mellan, innan och efter passen jobbade jag med datorn, men det var för en gångs skull inte speciellt mycket. Jag gick både och lade mig och gick upp i rimliga tider, så träningen var för första lägret på länge högprioriterad. En dag sov jag t o m en kvart mellan passen. Väääldigt skönt. Jag vet inte hur många timmar det blev på lägret, men förra veckan blev 17 timmar och denna ca 12 timmar. Det betyder den hårdaste respektive en av de hårdaste träningsveckorna i år. Jag hade kunnat träna ännu mer, men denna gång var jag klok och tog det lite lugnt, stod till och med över 1-2 pass. Förhoppningsvis håller jag mig frisk.

Markus Ottossons gjorde sönder 5-6 stavspetsar under lägret. Mycket kraft i varje stavtag.

Nu har jag fått vara på läger med tre av teamen i Swix Ski Classics: Team Coop, Team Xtra Personell (Team Centric) och Lager 157 SKI TEAM. Alla lager skiljer sig åt och det är fantastiskt kul att få se ett läger från insidan. Det hjälper mig som journalist, coach, instruktör och skidåkare.