Fredrik ”Bysse” Byström med en mosig boråsare efter över 4,5 h på rullskidor i Båstad i höstas.

Idag presenterades den sista lagmedlemmen i 2015/2016 års Lager 157 SKI TEAM, genom mitt föregående blogginlägg. Eftersom jag känner de i laget, har hängt med på en del läger, skrivit om dem etc, så har många frågat om jag kommer vara ett av nyförvärven. Men här kom alltså svaret.

För att lagledningen ska slippa på att ens fundera på att fråga mig (eventuellt hade det varit aktuellt, men tveksamt då de andra i laget är bättre än mig) sade jag både förra året och i år att jag inte vill ingå i ett Ski Classics-lag.

Anledningen är flera. Det är skillnad på att satsa stenhårt på skidåkningen med eller utan ett jobb vid sidan om. Jag arbetar visserligen med skidåkning, men jag behöver fortfarande sitta framför datorn och göra jobbet. Med två småbarn, fru, ett hus, en sommarstuga och vänner jag vill träffa så vill jag helt enkelt inte vara borta på läger en vecka per månad under barmarksperioden och sedan köra nio internationella lopp på vintern. Hade jag inte haft ett annat jobb hade jag kanske tänkt annorlunda och man vet aldrig vad som händer på sikt.

Bill Impola tränar en del. Fotad av mig i Torsby augusti 2013.

5,5 timmar i veckan i snitt
När jag räknade samman den träning jag gjort efter skidsäsongen förra veckan såg jag att jag hade tränat 5,5 timmar i veckan i snitt sedan säsongsavslutningen vid Årefjällsloppet. Det är ungefär vad Rasmus Blom och Bill Impola har gjort när de sitter och äter lunch på Valbergsängen på måndagar. Jag såg för övrigt att Bill hade tränat 27 timmar förra veckan, det är en helt OK månadsdos för mig.

Det är helt olika världar och för att jag ska kunna konkurrera i Ski Classics skulle jag behöva öka träningsdosen. Att resa ner och komma på placering mellan 24 och 46, vilket jag gjort massor av gånger i Ski Classics, är inte något som jag tycker utvecklar mig längre, varken som person eller skidåkare. Ska jag åka Ski Classics vill jag kriga högre upp och då krävs mer träning än de 7 timmar i veckan jag gör i snitt på årsbasis. Därför väljer jag att för närvarande att tävla i Sverige.

Bra stakpass med Rickard Bergengren i fredags. Som vanligt soligt i Borås.

Årets första 10 h-vecka
Förra veckan fick jag äntligen till årets första vecka med mer än 10 timmars träning, så nu drog jag upp snittet lite. Det har varit svårare än vanligt att få till träningen i år tycker jag. Jag vill vara så mycket som möjligt med familjen, samtidigt ska kök renoveras, avlopp ska grävas ner, grönsaksland ska anläggas, gräsmattor ska klippas, kanter ska trimmas, växthus ska skötas, dagismöten ska prioriteras med mera.

Samtidigt går min ”yrkeskarriär” framåt. Jag får fler och bättre uppdrag och det är väldigt roligt att många är intresserade av mina tjänster. Det är kul att många års stenhårt arbete lönar sig och för närvarande har jag möjlighet att tacka nej till en del grejer.

Visst är det kul att stå på en startlinje!

Ger samma svar
Drivkraften i mitt idrottande är att ha kul. För närvarande tycker jag mig ha en någorlunda bra balans i tillvaron, även om det är i perioder är lite tufft. När man har varit i gång hela dagen med att leka med barnen, tvättat, städat, arbetat, husjobbat och gått och lagt sig sent kan det vara lite segt då Maj vaknar (dock glad som en lärka och sugen på bus) kl 05.12 tre dagar i rad. Jag har ju i alla fall aldrig nog problem att somna, det tar max 3 minuter. Jag kan köra ett stenhårt intervallpass på rullskidor kl 20.30-21.30 och sedan komma hem och äta ett mellanmål och somna knall fall innan klockan tio.

Så: Visst hade det varit roligt att någon gång satsa lite hårdare på skidor och det lockar ibland, och kanske sker det framöver. Det händer ofta att folk tycker jag gör ett konstigt val att inte satsa hårdare, då jag har flera förutsättningar som är bra. Men varje gång jag för diskussionen med mig själv kommer jag fram till att jag gillar den livsstil jag har för närvarande och är just nu inte reda att växla om till att satsa stenhårt och ta ytterligare rejäla kliv som skidåkare.