Bloggkollegan Adam Steen stakade bra på sina skejtskidor i AXA Ski Marathon 2015 och blev stark 10:a, fem placeringar före mig. Foto: www.henrikoijer.com

Resultat AXA Ski Marathon 2016 finns här (eller här om länken skulle ändras).

Jag blev 15:e man, 6.09 min efter segrande Fredrik Byström.

I mål 10 sekunder före Rasmus Blom (i vitt bakom), som jobbar 70 procent i Torsbytunneln och går framåt för varje år. Foto: www.henrikoijer.com

Så var första deltävlingen av Bjørn Dählie Ski Challenge avklarad. AXA Ski Marathon var också världshistoriens första långlopp med start och mål på Riksskidstadion på Lugnet i Falun. Via SVT:s reportage från loppet igår kunde man dock lära sig att ett långlopp tidigare haft målplats på Lugnet, nämligen Kopparrännet med start i Rättvik.

Rejäl kupering
Banan påminde lite om de vi ofta får köra på här i Västergötland, alltså varvbana på konstsnö med en stor andel dubbelriktad åkning. Det blev 7 varv och många varvningar och mycket skidåkare mest överallt. Det var nog inte helt lätt för motionärerna, men jag tror de flesta var glada att det blev ett lopp överhuvudtaget och insåg att arrangörerna gjorde vad de kunde med rådande vinter.

För den som är blodintresserad går det nog att få sitt lystmäte om man klickar på bilden och sedan zoomar in vänsterörat. Foto: David Holmström

Kuperingen var rejäl. Om inte jag är helt fel ute så var totalstigningen per mil större än alla lopp i Swix Ski Classics, inklusive Jizerska och Birken. Rejält tufft alltså. Vilket borde passa mig.

Bra start
Men det ville sig inte riktigt. Det var inget kasst lopp på något sätt, men det saknades en växel. Jag stod längst ut till höger i första raden (totalt ca 10 herrar per rad) och fick en bra start. I slutet av stadion satt jag som ca 8:e gubbe utan att ha gått på tokmax. Kul att man kan starta bra nuförtiden.

Den positionen behöll jag ganska enkelt hela stigningen på ca 1 km upp till toppen, där banan vände ner med en skarp sväng. Många var inte beredda på hur skarp den skulle vara i tävlingssituation och Rikard Tynell, som låg precis framför mig, körde rakt in i nätet.

Hängde med ca 7-8 km
Jag klarade mig med nöd och näppe, men en stolpe tillhörande nätet flög upp i huvudet på mig och det blev faktiskt en ganska rejäl smäll. När jag kom i mål påtalade många att jag blödde ganska mycket från örat. Som tur var blödde jag antagligen bara en liten stund under loppet och sedan koagulerade blodet. Jag tror inte den smällen påverkade loppet nämnvärd, men jag tappade klungan och fick jaga den. Jag kom ikapp, men sladdade sedan ett tag innan jag släppte tätklungan på 13 personer efter uppskattningsvis 7-8 km.

Fartställning på stadion. Foto: www.henrikoijer.com

Fler fiskar som fastnade i nätet på första varvet var bl a Bill Impola, samt mina klubbkompisar Emil Ekman och Stefan Palm. Överhuvudtaget blev det en hel del nätkänningar och fall för många deltagare. Exempelvis smakade Johan Kanto på snön tre gånger, men åkte ändå strongt och blev 25:a.

Åkte länge med Rasmus och Tynell
När jag hade släppt klungan tyckte jag inte det var så stor idé att åka solo resten av loppet, så jag slog av på tempot och väntade in klungan bakom. Den var en bit bak, så det dröjde nog ca en knapp mil. Jag såg hur en grupp med Linus Larsson (som tillsammans med Lars Suther nog var de enda topp 30 som hade fästvalla), Dan Moberg, Martin Damm (succélopp av Craft-Makadam som bor i Borås, kul!) och Rikard Tynell närmade sig.

Då de bara var ca 10-15 s bakom kom plötsligt Tynell. Han hade stött ifrån övriga klungan, så jag hängde på honom istället. Vi åkte så småningom ikapp Rasmus Blom, och vi tre slog följde kanske en dryg mil, innan Rikard var för stark och drog ifrån med ca 5 km kvar.

Claes Tamm, som förbättrade sin Vasaloppstid med 2,5 timme under det året jag coachade honom (”personligt rekord” för mig i coachning, det brukar bli mycket men inte så mycket). Igår körde Claes ett varv för mycket, men var glad ändå.

Ryckte i sista uppför
Rikard, Rasmus och jag körde ganska ojämnt. Jag kunde dra på rejält uppför, men åkte dåligt utför. Jag tycker jag är hyfsat teknisk, men alla kurvor med is gjorde att jag fegade lite och tappade mycket utför. Både Rasmus och Rikard hade också väldigt bra glid, så varje gång efter utförsbackarna fick jag jobba ikapp.

Inför sista halvvarvet insåg jag att det fanns två alternativ att slå Rasmus. Antingen förlita mig på spurten, eller dra ifrån tillräckligt mycket uppför att han inte skulle hinna komma ikapp utför. Eftersom Rasmus är snabb som vinden så förlitade jag mig på min uppförskapacitet och tryckte plattan i mattan i sista långa stigningen. Jag fick en rejäl lucka på toppen och insåg att det skulle hålla även ifall han skulle knapra in 5-10 s ner på stadion. Och det höll.

Middag med klubben dagen innan loppet på ett Kina-/Thiahak i Falun. På bilden Emil Ekman och Catharina Ramhult, som fyller 50 år i år och gjorde ett magiskt lopp och blev 5:a i D21.

Hyfsat nöjd
Sammanfattningsvis så var det ett helt OK resultat, men jag hade hoppats på lite mer på en sådan här kuperad bana. Jag tyckte det gick ganska lätt att gå med uppför, men jag åkte inte bra i svängarna utför. Tur att Vasaloppet och Åresjön inte bjuder på den typen av åkning. Sedan hade jag inte den där toppkänslan man har ibland, då man kan ösa på som om det inte vore någon morgondag. Kanske kan det delvis bero på att jag har vistats med väldigt många sjuka vuxna och barn, sovit lite för lite samt varit på resande fot sedan 23 december? Eller kanske att jag känner av att jag senaste månaden tränat lite mer än normalt? Hur som helst är jag nöjd att hålla en bra nivå trots att det inte var ett topprace. Det ser bra ut inför resten av säsongen tycker jag.

Stort tack till arrangören som gjorde vad de kunde med att fixa ett långlopp åt oss tävlingstörstiga åkare. Och jättetack till min fantastiska klubb Ulricehamns IF, som fixade vallning, boende, stavservice och oklanderlig drickalangning.

Efter loppet-Hawaiin intogs på Pizzeria Varpan med Anna-Karin, Z och Palm. Stefan lyckades inte själv med sitt lopp, men eftersom Lager 157 SKI TEAM imponerande sopade hem hela herrpallen samt damsegern så var han rätt nöjd ändå.

Inget långlopp till helgen
Nästa tävling blir Tranemoloppet på onsdag, 15 km K individuell start. Sedan blir det ingen tävling till helgen, eftersom Ida ska med sina tjejkompisar till Berlin. Jag hade gärna åkt Grotfallsrundan, men det blir nog svårt att hävda sig med Astrid och Maj i Charioten där bak. Det kommer att bli skönt med en hemmahelg. Eftersom både mina och Idas föräldrar bor i Borås så kommer jag åtminstone kunna träna några bra pass, eftersom barnen kan vara där när jag stakar mig trött.

According to Polar V800 (siffrorna är justerade för att jag startade klockan lite innan start)
Längd: 32,9 km (flera Suuntoanvändare hade runt 34 km)
Tid: 1.38.11
Snittfart: 20.1 km/h
Totalstigning: 860 meter (flera Suuntoanvändare hade runt 1000 höjdmeter)
Puls: Hade inte pulsband

Tävlingsledaren Martin Holmstrand med en Moraåkare jag inte känner. Kan det vara Fredrik Hansson?

Utrustning:
Skidor: Madshus Redline 2013, guldparet Årefjällsloppsskidorna
Slip: Joakim Augustsson J1 (kanske dags för omslip, har gått en del lopp)
Drickabälte: Inget, bra langning med Skip sportdyck var 5:e kilometer av klubben
Övrigt: Madshus skejtskor, Lillsport Legend Slim, Ulricehamns klubbkläder, Aclima syntetunderställ, pannband

Videon nedan fick jag av en Lennart, tack! Det är uppför ena ”sprintbacken”, den brantaste backen igår. Lite sittande är man allt, ajaj. För övrigt saxade jag aldrig igår, så branta var inte backarna.