The short story:

–          En fabulöst dålig start på grund av att jag inte fick i pedalen i foten förstörde dagen.
–          En häst galopperade mitt i klungan
–          Västergötland är jävlig* vackert

The long story:

Idag var det dags för Velofondo Vårgårda, en av de få tävlingar då motionärer och elit tävlar tillsammans. Jag bestämde mig för att ställa upp i torsdags, tänkte det vore roligt att se hur fort eliten kör. Sedan Vätternrundan i juni hade jag bara kört ett hårt cykelpass och inga långturer över 2 timmar, så det skulle bli en rejäl omgång att åka 14 mil genom den helt fantastiskt vackra landsbygden utanför Vårgårda, Alingsås, Borås och Herrljunga.

Trots sparsam cykelträning hade jag höga mål eftersom träningen i övrigt gått bra, men dagen startade på sämsta tänkbara sätt. Efter startskottet fick jag inte i vänster sko i pedalen och hamnade långt bak i klungan, en tvättäkta nybörjarmiss. Det ledde till att jag efter bara någon minut låg ca 100 meter efter elitklungan. Så det blev till att jaga ikapp i motvinden. Efter 7 min 28 s maxinsats var jag åter ikapp.

David hängde med tätklungan hela vägen.

Jag tog en mellantid och såg att jag under loppets sju första minuter hade legat i snitt på 92% av maxpuls. Dagen var i stort sätt över. Mjölksyran rann ut genom öronen. Sedan körde jag med elitklungan i nästan 3 mil innan jag tappade dem. Jag kunde aldrig återhämta mig efter ”loppet” efter starten. Det kändes som att göra ett syreupptagstest precis innan en femmil på skidor.

Men, men, bryta finns aldrig på kartan. Jag svalde ner dubbeljappen och stoltheten med lite sportdryck och trampade på. 2 andra avhängda elitcyklister kom ikapp och vi slog följe i 11 mil, vi tre höll ca 38 km/h.

Det kändes riktigt surt att klanta till det i början, men jag har trots allt kört väldigt lite fart på cykeln senaste tiden. Så kanske hade jag flugit av klungan lite senare ändå. Jag var nog helt enkelt för dålig idag.

Revanschlustan är i alla fall tokstor. Kanske blir det en ny 14-milare den 22 augusti i form av Kungsbacka Grand Fondo.

2 CUBE-cyklar, en Polo och Tony Pölders logga på en och samma frame. Det känns lite unikt.

Hästen förresten, den sprang ut mitt i elitklungan och höll jämna steg med oss på platten i 200 meter. Det kändes som på film. Den var ca en halv meter till vänster om mig i ungefär 10 sekunder. Jag var livrädd. Men sedan saktade hon eller han ned, intervallen var tydligen över.

Polarfakta:
Tid: 3 h 43 min
Medelpuls: 143 (pulsen var låg, men benen trötta)
Maxpuls: 182 (min maxpuls är 190)
A3 (85% av max eller högre): 16 min
Totalklättring: 685 m

Resultat och tävlingsinfo: www.velofondo.se

Sportkommentatorn och min frilanskollegan Roberto Vacchi kom fram till mig innan start och sade: “Erik, idag får du cykla snabbt för att slå mig”. Han hade rätt. Den jäkeln hängde med tätklungan hela vägen in. För några år sedan var Roberto inte i sitt livs form direkt. Nu är han heldeffad och riktigt vältränad.

Nästa inlägg blir det lite fler bilder och en diskussion om tävlingsformer på cykel.