Alliansloppet – långt bak, men ändå halvnöjd

Det var verkligen en kul helg i Trollhättan och Vänersborg, även i fall mitt lopp inte riktigt gick som det skulle. Jag skrev precis en liten krönika med bilder från loppet på skidsport.com. Läs den här.

Så här gick det för mig: Jag stod i led 2 av 5 och hade egentligen alla möjligheter till en bra start. Men jag är helt enkelt för långsam. På toppen av backen (som tar ca 2 min) efter starten låg tätklungan på ca 30 pers ungefär 100 m framför. Jag jagade stenhårt i en dryg halvmil och var som närmast ca 10 m bakom. Men orkade inte det sista. Hyfsat störigt kan jag lova. Att ligga i klunga betyder mer än jag trodde, det är nästan som på cykel.

Istället fick jag åka i långsammare klungor och luften gick ur mig när jag stack i backen vid varvningen, körde solo max i 5 km och ändå blev ikappåkt av lite sämre (ursäkta katigheten) åkare. Det enda resultatet som räknas är resultatlistan, men jag tror verkligen jag haft chansen att hänga med eliten ganska länge om jag bara kommit med klungan vid första tillfället. Det det är ju lätt att sitta här å säga. Nu jäklar ska jag träna styrka och starter. Min stavspets blev avkörd med ca 12 km till mål, så jag fick åka med en stav in i mål. Där försvann 3 minuter till, shit också.

Jag är trots allt glad över att ha kört loppet och banketten fylld med motionärer och elitåkare var något i hästväg. Ida och jag kommer nästa år också. Alliansloppet kommer att växa, både loppet och helgen som helhet.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Rullskidor. Bokmärk permalänken.