Det går lite sjukt nu. Torsbylägret förra veckan var fantastiskt kul och inspirerande, men tyvärr fick jag halsont. Jag kände mig frisk, men valde att ta det lugnt för att inte riskera hälsan. Så olyckligtvis blev det 14 timmar istället för planerade 20 timmar. Det var i juli senast jag körde en 20h-vecka, så det hade varit gott få en hård vecka igen.

Emil Ekmans fars firmabil. Med en jovialisk Martin Josefsson i baksätet.

Tyvärr har jag inte blivit helt frisk, så denna vecka blir det mycket sparsamt med träning. Jag ska i alla fall försöka starta i Kretsloppet, 10 km platt asfaltslöpning i Borås på lördag. Mitt rekord på en kontrollmätt milbana är 32.26 min, och jag har gjort 33-34 min ett 15-tal gånger, både i stadslopp och på bana. Men nu är jag övernöjd om jag kan ta mig runt på under 35 min. Jag brukar inte “bäsa” mig innan lopp, men med tre intervallpass senaste året är förhoppningarna låga. Målet är att vi ska vinna lagtävlingen med Borås SK, som jag fortfarande springer för.

Igår var jag på redaktionsmöte i Stockholm så nu kommer jag gå ner i gruvan och sätta mig framför datorn i tre veckor. Att planera tidningsinnehåll, skriva artiklar, korrekturläsa texter etc tar ibland 10 timmar om dagen i flera veckor. För att inte tala om att administrera alla pryltester. Men lyckligtvis är det jätteroligt och det lugnar sig sedan. Problemet är att man blir stressad och är ofokuserad på träningspassen ibland.

Bilden på siffrorna är från en bensinmack i Kil på väg ned från Torsby. Jag gillar verkligen Emil Ekman, vi kommer väldigt bra överens trots att vi är ganska olika som personer. När vi åkte hem höll Emil på att få hjärtattack. Martin och jag satt i framsätet och skrattade och testade hur långt man kunde pressa 80-literstanken. Emil hade panik i baksätet. Och det blev väldigt, väldigt nära bensinstopp (eller dieselstopp kanske man säger). Vi hade enligt mätaren ungefär 60 meter kvar på bränslet i tanken. Vardagsaction!